BostonPickle

Vi får se vad det blir av helgen. Av någon anledning verkar det som om våra, mitt, Saras, Emmas, Louise och Carolines, scheman överlappar varandra fint under helgen och sätter stopp för en hel del planer. Vad vi dock ska försöka klämma in någonstans är Wrentham, Outletten, och Fame, en ny tappning av filmen som hade premiär i går.

Ha det gott där hemma nu ska jag KÖRa vidare och göra vakna till inför dagens arbetspass.

Jag tror jag funnit den gemensamma nämnaren för två mindre trevliga incidenter som inträffat under det senaste dygnet. Det första som direkt drabbade mig var frostskador efter att någon, inga namn nämnda, lämnade dörren till lekrummet öppen i natt. ”Airconditionen” har sprutat kalluft hela natten så att temperaturen var nere i säkert en 10 grader. När jag sedan efter att ha trätt på raggsockarna gav mig ner till köket för lite frukost möttes jag av två vidöppna dörrar som tillhörde kylskåpet och frysen. De ekade tomma. Det tog ju inte lång tid för mig att förstå att de var ur funktion. Kan det vara så att läxan lärd efter dessa två händelser är att man alltid ska stänga dörrar efter sig.

Vi har inte sagt någonting till barnen ännu om att jag ska åka hem. Det är nog bäst så även om det känns högs underligt för mig att ofta behöva komma med små vita lögner för att inte avslöja min hemresa. Jag måste håll hårt i tungan. De är ju verkligen inte dumma så undrar just hur länge det går att undanhålla det för dem.
Hur som helst var jag väldigt klar från början att jag ville vara med i processen av att hitta den nya Aupairen. Marie vill gärna ha en från Sverige eller Tyskland. Det tycker jag är helt rätt. De kulturella skillnaderna är inte fullt lika stora mellan våra länder och vår arbetsmoral får alltid beröm.
Det finns ingen direkt som jag känner jätteväl som jag känner skulle passa ihop bra med familjen. Men det finns en tjej som var på väg samtidigt som mig, men som så valde att ta Australien-Ausien turen istället. Även om jag inte känner henne jätteväl så vet jag att hon skulle vara en perfekt match i familjen så jag jobbar lite på henne. Mer om detta givetvis i fortsättningen.

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det min farmors födelsedag..HURRA!HURRA!HURRA! Hoppas du får en riktigt underbar födelsedag. Att vädergudarna bjuder på en riktigt underbar sensommar dag med skinande solsken. Är det 19 eller 27 du alltid fyller?
Om mindre än 5 månader är jag hemma. Det första jag ska göra är att rusa ner och ge min farmor och farfar en riktig stor bamsekram fylld med all den kärlek jag har för er. Älskar er så mycket!

Farfar, jag täker extra mycket på dig nu när de bygger en ny bank i Wayland center. Med de menar jag de stackars Mexikanarna som sliter dag ut och dag in. Det är inte därför du finns i mina tankar varje gång jag stannar till vid rödljuset utan det är på grund av muren de bygger. Du skulle vara här och se hur de arbetar. De hackar och murar så att det står lågor omkring dem och vad bra det blir. Jag förstår inte hur de hittar alla bitarna och hur de får de att passa ihop. Jag tänker på när du och Ulla var nere vid Åsabadet och såg muren byggas till ett av de nya husen där. Kram på dig farfar!

Idag ar det en underbart vacker förhöstdag (även om första dagen på hösten var i tisdags så är det ännu för varmt för att kalla det så utifrån svenska mått mätta). Jag har redan jobbat riktigt mycket i veckan och mer kommer det bli. John är bortrest så kommer att jobba hela helgen. Har tränat ordentligt i veckan sa idag känner jag för att ta det lite lugnare. Ska åka och kolla in yoga och pilatespassen innan jag tänker ta en underbar promenad med Cooper. Jag saknar Ida. Idag är en dag då jag bara skulle vilja flanera runt med henne och Wille i Slottskogen. Jag känner för gulaschsoppa och nybakat bröd. Men det där med riktig mat har jag gett upp for länge sedan. De äter helt enkelt inte normalt i det här hushallet. Eller i det har landet för den delen.

(Jag kom ihåg när jag tog denhär bilden för lite mer än ett år sedan. Det var en underbar höstdag och jag tod en härlig promenad. En Frida och Carolineprommis utan Carro som var i Australien för tillfäller)

Jag hoppas yogalatesen och dogwalken ger mig tillräckligt med styrka for kvällen. Den kommer bli lååååång. Ensam hemma med alla barnen plus två sleepovers. PUST!
Konstiga saker börja hända. Reaktioner i min kropp som jag aldrig haft eller känt innan smyger sig på. Saknaden efter er daä hemma växer för var dag. Igår kunde jag inte koncentrera mig pa träningspasset då jag kände doften av paprikapulver av mammas matlagning. Men de 5 månaderna kommer svisha förbi på nolltid. Nu gäller det bara att ta vara med allting som finns här och hinna göra alla saker som jag vill få gjort innan det ar dags att lämna min stora kärlek. Jag börjar reda fälla tårar för hur mycket jag kommer sakna detta land och Boston.

LEV I NUET LEV I NUET LEV I NUET. Mitt mantra för de kommande månaderna.

Lauren är världen gulligaste unge. Lillgammal som hon är säger fäller hon de mest klockrena kommentarerna och kommer med de mest underbara reflektionerna över saker och ting.

Idag till exempel när vi väntade på bussen kände jag för att hoppa lite grodhopp. Inte den vanliga klassiska på alla fyra utan när man hoppar och slår hälarna emot varandra á la Charlie Chaplin. Hon funderade länge på hur jag gjorde och hur hon skulle få till det. ”Aha, du gör en första position i liften” utbrast hon plötsligt och vips hoppade vi båda groda på York Road. Jag vet inte, men jag ser en lite skillnad mellan oss. Eller vad säger ni?Groda……Ballerina……Groda……Ballerina.

Köra, köra köra. En halvtimme till allt

Ni behöver ju inte säga det till någon, men även om Ika kanske ser lite misstänksam utöver maten på CheeseCake factory, så var detta bara första besöket utav tre. 5 ostkakor blev det till slut.

Denna "fina" bild platsar nästan i boken. Fråga mig inte vad jag tänkte när jag tog bilden

Promenad runt vackra Walden pond

Just married

Ikas favvo nr.1. Mitt första butiksbesök i staterna var just Target men i Stamford, Ct.

Harvard!

 


Alewife. Vackert!

Här ska Ika bo när hon blir stor. Tinnar och Ton. Dock utan alla kors. Kan bli lite svårt då det är en kyrka. Eller var säger du?

Stephanie's. ISKALLT!. Flyttade snabbt in.

Fotograf: okänd, men roligt rund under fötterna.
-Vart kommer ni ifrån? I vårt land sitter knappen man tar kort med på andra sidan.
svar: -Det gör den i vårt land också om man har kameran mot rätt håll

Fotograf? Jag?

Det blev både lunch och frukost på Panera

Gypse bar

Jag, Ika, Oskar och Johan. Till höger har ni Mia. De startar deras livs resa här i Boston. Följ "Tre plus Oskar" på deras äventyr.

Jag tycker inte om att måla längre. Försök att hålla koll på en 5-åring, två 8-åringar, en 11-åring, hundraellva penslar och sjuttiosju olika färger plus en 13-åring som fångar grodor och förvarar dem i garaget. (Utan varning). Jag trodde jag hade allt under kontroll men så fle man kan ha. Marie var ju inte jätteglad när hon kom hem en snabbis för att hämta upp Ryan. Färg på kuddar, stengolv, bord och givetvis ungar. Det var bara att kavla upp armarna och sätta sig på knä och börja skrubba. Som tur var gick allting bort men två tjejer i huset fick nog sig en rejäl tillsägning. Jag trodde nog att jag också skulle få mig en men jag kom undan hyfsat lindrit.

Tro mig att jag hann tänka både en och två gånger att nu drar jag hem med en gång. Det var innan jag kört hem Ella och Devon och således innan mitt och Maries snack. Efter snacket känner jag bara dåligt samvete över att åka hem i februari. Jag vill ju verkligen inte lämna dem. Jag tycker så himla mycket om dem. Underbara Marie. Underbara Lauren och Katie. Underbara John och Ryan. Och underbara Cooper, som förövrigt fick sig en promenad av mig och Ika idag. Vi har haft en helt underbar "höstdag" med frisk luft, blå himmel och en sagolikt vacker färgpalett till natur. Det blev en joggingtur och en hundpromenad följd av brunch, och sedan åkte vi och gick runt min favoritsjö.

KLASSIKER!

Jag känner mig lättat över att äntligen ha fattat ett beslut. Efter sömnlösa nätter, kramp efter alla plus- och minuslistor jag skrivit och oändliga samtal med folk i min omgivning har JAG äntligen bestämt mig. Vad som fick mig till att fatta det beslut jag nu fattat var något mamma sa till mig. Hon ifrågasatte vilken väg som skulle vara den enklaste, att stanna kvar eller att åka hem? Det hon sa var inget speciellt i sig men frågan etsade sig verkligen fast. Efter lite eftertanke och analysering av min reaktion förstod jag att vi inte delade samma uppfattning om att stanna kvar skulle vara den största utmaningen.

SÅ, jag har bestämt mig för att komma hem i februari lagom till min födelsedag. En månad efter ett mitt åt gått så att jag kan ta den sista tiden att resa runt om jag känner för det. Den enklaste vägen för mig skulle vara att stanna här. Jag har, precis som Ikas första iakttagelse var, byggt upp ett liv här. Vänner och familj. Jobb och fritid. Jag skulle inte kunna önska mig mer. Visst jag skulle kunna satsa på att läsa ytterligare någon kurs på Harvard i vår eller ta en marknadsföringsklass, men jag känner ända att det inte är tillräckligt. Nivån är inte hög nog.

Jag är helt förälskat i detta land och jag tror att jag alltid kommer att vara det.  Men nu är smekmånaden över för min del. Det är dags att fronta verkligenheten. Komma hem och ta tag i saker och sätta min framtidsplanen i rullning. MEN var säker på en sak. I’LL BE BACK! Det här landet är för mig och jag är 100% säker att jag kommer komma tillbaka. Det är här, i oändliga möjligheternas land, som jag vill se mina barn växa upp.

Nu ska jag leva som jag lär. Mitt motto i livet är: Utnyttja din fulla potential. Och det är precis det jag kommer komma hem och göra. Jag känner att jag är bättre än att vara Aupair i två år. Men att detta året har gett mig så himla mycket. Jag att utvecklats och kommit till insikt med saker som jag aldrig trodde jag skulle göra. Nu väntar snart min största utmaning hittills, att komma hem och fortsätta utvecklas och inte gå tillbaka till gamla mönster.

Vi ses om 5 månader

Nu är jag och min dator äntligen återförenade. (När jag skriver detta märket jag att fringrarna drar sig ta a istället för å och ä och o istället för ö. Det kommer nog ta ett tag att vänja tillbaka mig med att jag faktiskt har ett svenskt tangentbord igen). Det känns sa skönt att ha den tillbaka igen. Rummet känns inte längre så tomt. Och om det var roligt att träffa Ika. Det var dock ett litet äventyr att få tag på henne. Inget nummer, ingen dator bara en adress till hostellet jag visste att de skulle bo på. Åkte in efter jag slutade ochh eftersom de/personalen inte får ge ut någon information på vilka som bor där så fick jag stå och vånta tills de kom. OCH det gjorde de tillslut. Herregud vad konstigt det kändes att se henne efter såhär lång tid. Knstigt men hur underbart härligt som helst.

Ska nämna att, under tiden jag väntade, såg Ben Afflek cruisa förbi i en diskret liten bil.

Godnatt, nu är jag helt slut. Om jag får en lite tid för att andas imorgon så är jag nöjd.

* VARNING! for langt inlagg

Jag maste latta mitt hjarta och aven skriva av mig ur ett terapeftiskt syfte. Har det hant nagot pa forlagningsfronten? Ja, varje dag kanns det som om fler och fler pusselbitar faller pa plats. I tisdags hade jag clustermeeting/ aupair mote. Det var en harlig blandning mellan gamla och nya aupairer. Det ar manga som trivs och valjer att forlanga. Jag passade pa att fraga min counselor om vad som galler for andra aret, om man kan lamna landet och vara tillaten tillbaka in igen. Jag har verkligen inte den basta counselor sa det var mer ett test for att se om hon verkligen kommer kolla upp det for mig och i sa fall hur lang tid det tar innan hon kommer tillbaka med svaret. I vilket fall sa ar det till researchen om jag kan lamna och komma tillbaka det sista aret som den mesta enrergin lagts pa i veckan. Det kanns som om mycket hanger pa om jag kan skriva hogskoleprovet i april eller inte. Igar fick Marie svar fran organisationen och det verkar inte som om det ar nagon omojlighet att aka hem i april. Vad jag maste gora ar att ga igenom samma process som da jag sokte visum for forsta aret vilket innebar att aka till ambasaden i Stockholm for intervjuv osv. Nu ar det lite upp till mammas reseach pa hemmaplan for att ta reda pa om jag kan aka hem i april och da soka visumet eller om jag maste aka hem for att soka det i samband med att mitt forsta ar gar ut.

Nar jag pratar med folk om forlagning sa sager de alla att det later som om jag redan bestamt mig for att stanna och sa ar det saker. Den avgorande faktorn for att bestamma mig haller jag for mig sjalv. Men idag kan jag nastan saga att jag fattat beslutet om att stanna ett ar till. Eller i vilket fall forlanga sa lange och sedan aka hem om jag verkligen inte trivs eller om nagot viktigare hander pa hemmaplan eller nagon annan stans.

Jag ska prata med Marie nagon gang nasta vecka och se vad vi kommer fram till. Det forsta jag vill innan jag tar det avgorande beslutet ar att de ber mig om att stanna. Att alla i familjen verkligen vill ha mig dar. Det vet jag att de vill men jag behover verkligen hora det. Det jag kan kanna ar att, jag vet att Katie vill att jag ska stanna och att hon tycker det ar jobbigt att fa en ny Aupair, Lauren kanske tycker det ar kul med att fa en ny. Jag vet att hon tycker mycket om mig, men samtidigt sa vill jag att hon ska fa chansen till att lara kanna en nu tjej och ta del av hennes kultur osv da jag tror att detta kan vara sista aret for familjen i programmet.

• Handla pa Coop med pappa
• Promenader, tippen, slottskogen whereever
• Albatross, hela livet kring golfbanan, snygga killar, matsack, rundorna, lira med pappa, bengan, alfred, tva generationer.
• Parkera i NK-huset, fika
• Ida, Oskarshamn, hela hennes goa familj och definitivt Wille
• Sportlife, pass, trana med kompisar
• Kora mamma till jobbet
• Mammas mat
• Farmor och farfar som kommer gaendes pa garden for ett lite ovre melon besok

Na, nu ska jag verkligen stoppa mig sjalv aven om listan kan blir hur mycket langre som helst. Ni marker ju att det inte ar nagot akut som jag saknar. Att allting pa listan kommer vara dar nar jag kommer hem. Alltso ingen bradska.

* VARNING! for langt inlagg

Jag maste latta mitt hjarta och aven skriva av mig ur ett terapeftiskt syfte. Har det hant nagot pa forlagningsfronten? Ja, varje dag kanns det som om fler och fler pusselbitar faller pa plats. I tisdags hade jag clustermeeting/ aupair mote. Det var en harlig blandning mellan gamla och nya aupairer. Det ar manga som trivs och valjer att forlanga. Jag passade pa att fraga min counselor om vad som galler for andra aret, om man kan lamna landet och vara tillaten tillbaka in igen. Jag har verkligen inte den basta counselor sa det var mer ett test for att se om hon verkligen kommer kolla upp det for mig och i sa fall hur lang tid det tar innan hon kommer tillbaka med svaret. I vilket fall sa ar det till researchen om jag kan lamna och komma tillbaka det sista aret som den mesta enrergin lagts pa i veckan. Det kanns som om mycket hanger pa om jag kan skriva hogskoleprovet i april eller inte.

1. Att jag satter mig ner med Marie och pratar igenom hela forlangninsprocessen. OCH att de ber mig och att stanna. Jag vill inte vara den som vill stanna utan vill hora det fran dem
2. Om jag kan aka hem och skriva provet i april och komma tillbaka. (Nu behovs bara lite ytterligare research om vad jag behover gora for att fa visum fotr det andra aret och om jag behover aka hem och fixa det i samband med att mitt forsta ar gar ut eller om jag kan vanta tills april)
3. Den tredje och avgorande faktorn haller jag for mig sjalv, men efter vad som hant i dag sa sager aven den mig att en forlagning inte ar sa dumt.

Vackarklockan ringde tidigt i morse. Inte for att plikten som barnvakt kallade utan for ett annat uppgift jag attagit mig. The Perrymans, Devons familj, aker bort i helgen och de hade missat att ordna hundvakt idag sa Julie, mamman, fragad emig om jag inte kunde tanka mig att ta Bailey pa en morgon- och en eftermiddagspromenad smat ge henne lite mat for en slant. Visst kunde jag det.
Det var kyligt i morse. Klarbla himmel men kallt. Det kanns att hosten ar pa intagande.

It's Britney bitch

Freak Show?
Svar ja. Showen inleddes med en 20 minuters lang circusshow. Kast med liten dvarj och studsande tjej utan ben.

Kristinia DeBarge, Jordin Sparks och ett pojkband som hette One Call var forband. Det var grymt maktigt att se dem i verkligeheten. Jordin Sparks ar ju jattestor lika sa Kristina DeBarge.

Concerten var sa himla bra. Britnet var oslagbar och lika sa var vara platser. Basta platserna med bara max 15 meter fram till scenen.

Kanske hade denne kille lite mer tur med sin plats anda.

Vad blev slutbetyget Matilda?