BostonPickle

Jag vet. Man ska vara ödmjuk. Det är så jag blivit uppfostrad. Men ibland är det inte alltid så lätt. Som i morse till exempel på gymmet. Jag vet inte på överdrivet dåligt humör, men helt hundra var jag inte. Jag var totalt inställd på att köra en powerhalvtimma innan favoritstyrkepasset skulle dra igång. Jag hoppade därför på ellipticaln och körde löst. Men så kom denne mannen. Han går alltid på samma pass på tisdagar och torsdagar. Såååå himla irreterande var han. Jag ville bara fokusera på min träning. Inget annat. Medans han, han lunkade så försiktigt brevid mig och letade hela tiden efter tillfällen för att prata. NEJ! Jag skruvade upp volymen och borrade blicken ännu djupare in i TV. Ni vill inte veta vilka oödmjuka tankar som han yra runt i mitt huvud. Det var en djurliknelse efter en annan. Förlåt förlåt förlåt. Men han gick över gränsen. Han försökte oinbjuden tränga sig på inom min personliga sfär.