BostonPickle

Klockan var 7 på morgonen svensk tid när vi kom hem från NYC turen. Jag tror faktiskt att en New York tur var det enda i hela världen som skulle kunna besegra min trötthet och hålla mig vaken.

Hur var det då? Är det som i filmer? Nej, det var bättre. Otroligt. Vackert, Stort. Magiskt.

Guiden tog oss till de flesta ställen som vi förknippar med New York, Frihetsgudinnan, Rockefeller center, Ground zero, Empire State Building, Wall-Street och Times Square.

Men nej, inte var det dessa sevärdheter som framkallade den magiska känslan av att befinna sig i kanske världens mest kända stad. Det var snarare fontänen där Carrie och Aidan gjorde slut, Carries gata, 66th Perry Street och huset där Heath Ledger hittades död av en överdos som gjorde det.

Två saker är i alla fall säkra. Staden, och kanske framförallt Times Square, på natten är något helt annat än på dagen. Och det andra är att jag kommer att åka dit igen. Snart. Hellre snarare än snarast.  

Mm, första amerikanska"lunchlådan" , innehållande en stoor smörgås med massa kalkon,ost, smör och pyttelite sallad, kakor och chips.

Susanna verkar nöjd ändå


Första bilden uppifrån The Rock

Så var den andra natten i drömmarnas land avklarad, får skriva så för enligt Jodie (=Au pair in America damen som håller i orientationen) så befinner vi oss för tillfället på honeymoon. Vår dröm om att komma till USA har blivit verklighet och vi lever nu drömmen.

Så för att besvara tvillingarnas frågor så känns det hur bra som helst. Hotellet vi bor på är mils bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Flat screen i varje rum, trådlöst nätverk, king-sized säng, stora rum, grymt gym osv. Vad mer kan man begära? Jo, kanske lite godare mat. Eller helt äcklig är den inte, men man hade ju verkligen önskat att det fanns något som heter fullkorn här borta, men det är inte uppfunnet här ännu.

Att New York står på schemat idag gör ju precis inte att det känns sämre heller.

Om jag hade övervikt på väskorna? JA, men faktiskt inte så mycket som jag hade trott innan. När jag spanade efter mina väskor på JFK flygplatsen lade jag märket till två väskor med en klar lysande orange överviktlapp på. Guess what? Det var mina. Det var visserligen tungt att ta ner dem från rullbandet, men 23 kilo var ju bara ett kilo över tillåten vikt. Skönt var i alla fall att flygplatspersonalen på Landvetter kunde se förbi de och alltså inte be mig betala för övervikten.

Just i denna sekund skrivs historia då America får sin första african-american president. Schemat här på orientationen är fullspäckat så Obama nu ska tillträda ger oss några extra minuters break. Ingen lunch innan Obama kan titulera sig Amerikas president, så magen får kurra vidare i några minuter till.

I kväll får jag förhoppningsvis några minuter på mig att lägga upp lite bilder osv.