Yogalates
Idag ar det en underbart vacker förhöstdag (även om första dagen på hösten var i tisdags så är det ännu för varmt för att kalla det så utifrån svenska mått mätta). Jag har redan jobbat riktigt mycket i veckan och mer kommer det bli. John är bortrest så kommer att jobba hela helgen. Har tränat ordentligt i veckan sa idag känner jag för att ta det lite lugnare. Ska åka och kolla in yoga och pilatespassen innan jag tänker ta en underbar promenad med Cooper. Jag saknar Ida. Idag är en dag då jag bara skulle vilja flanera runt med henne och Wille i Slottskogen. Jag känner för gulaschsoppa och nybakat bröd. Men det där med riktig mat har jag gett upp for länge sedan. De äter helt enkelt inte normalt i det här hushallet. Eller i det har landet för den delen.
(Jag kom ihåg när jag tog denhär bilden för lite mer än ett år sedan. Det var en underbar höstdag och jag tod en härlig promenad. En Frida och Carolineprommis utan Carro som var i Australien för tillfäller)
Jag hoppas yogalatesen och dogwalken ger mig tillräckligt med styrka for kvällen. Den kommer bli lååååång. Ensam hemma med alla barnen plus två sleepovers. PUST!
Konstiga saker börja hända. Reaktioner i min kropp som jag aldrig haft eller känt innan smyger sig på. Saknaden efter er daä hemma växer för var dag. Igår kunde jag inte koncentrera mig pa träningspasset då jag kände doften av paprikapulver av mammas matlagning. Men de 5 månaderna kommer svisha förbi på nolltid. Nu gäller det bara att ta vara med allting som finns här och hinna göra alla saker som jag vill få gjort innan det ar dags att lämna min stora kärlek. Jag börjar reda fälla tårar för hur mycket jag kommer sakna detta land och Boston.
LEV I NUET LEV I NUET LEV I NUET. Mitt mantra för de kommande månaderna.
