BostonPickle

Jag tycker inte om att måla längre. Försök att hålla koll på en 5-åring, två 8-åringar, en 11-åring, hundraellva penslar och sjuttiosju olika färger plus en 13-åring som fångar grodor och förvarar dem i garaget. (Utan varning). Jag trodde jag hade allt under kontroll men så fle man kan ha. Marie var ju inte jätteglad när hon kom hem en snabbis för att hämta upp Ryan. Färg på kuddar, stengolv, bord och givetvis ungar. Det var bara att kavla upp armarna och sätta sig på knä och börja skrubba. Som tur var gick allting bort men två tjejer i huset fick nog sig en rejäl tillsägning. Jag trodde nog att jag också skulle få mig en men jag kom undan hyfsat lindrit.

Tro mig att jag hann tänka både en och två gånger att nu drar jag hem med en gång. Det var innan jag kört hem Ella och Devon och således innan mitt och Maries snack. Efter snacket känner jag bara dåligt samvete över att åka hem i februari. Jag vill ju verkligen inte lämna dem. Jag tycker så himla mycket om dem. Underbara Marie. Underbara Lauren och Katie. Underbara John och Ryan. Och underbara Cooper, som förövrigt fick sig en promenad av mig och Ika idag. Vi har haft en helt underbar "höstdag" med frisk luft, blå himmel och en sagolikt vacker färgpalett till natur. Det blev en joggingtur och en hundpromenad följd av brunch, och sedan åkte vi och gick runt min favoritsjö.

KLASSIKER!