BostonPickle

Vart tror ni att jag ar om inte pa biblioteket. Kommer precis fran ett traningspass. Jag behovde egentligen en riktig genomkorare for att fa utlopp for vad jag tampas med for tillfallet. Man kan ju lugnt saga att jag inte hade den basta dagen igar. Den slutade i alla fall inte sa bra med att jag backade in i garageporten. Jag var verkligen helt hundra pa att jag hade oppnat den sa jag brydde mig inte om att kika bakat. Om jag anda hade gjort det. Min storsta skrack var att jag hade kvaddat bilen. Sa jag skyndade mig bort till Starbucks dar det ar svensktisdag. Bilen var okej. Det gjorde ont i magen att kora hem senare pa kvallen. Jag visste att jag var tvungen att beratta for dem. Jag kollade hur garageproten sag ur snabbt innan jag gick in och det sag ganska bra ut men med tanke pa vilken kraft den utsatts for var jag anda beredd pa att det skulle vara varre an vad det sag ut. En stark kraft inom mig sa att jag skulle strunta i att beratta for dem. Samma kraft som kom da jag backade in i Maries brors bil. Som tur vad ar jag inte den personen utan gick med bestamda steg in och berattade vad som hant.
Det skulle komma nagra man och kolla pa porten idag for att avgora vad som maste goras. Jag ber till gudarna att det inte blir ett dyrt kalas.
Vad jag tanker nu nar det har har hant ar vad latt saker och ting kan tas i fran en. I ena sekunden ar allt frid och frojd. Allt flyter pa. I den andra sekunden dyker hoga hinder upp som man maste ta sig over. Ah, detta var bara en liten grop i vagen. Jag har redan repat mig fran den. Tror jag.

Jag skrev precis till George och sa att jag inte hinner ner pa fredagen. Vilket kanns hur surt som helst. Nar jag forstod att det inte skulle ga, da familjen behover mig och da det kommer vara grymt mycket ko p.g.a langhelg slog det mig att det var motet med han som var den stoda hojdpunkten for helgen. Partyt kom helt plotsligt i skymundan. Men med lite mer eftertanke sa kanske det var bra. Det kanske trots allt inte ar sa bra att aka ivag den sista helgen innan allvaret drar igang, jag och barnen borjar skolan. Det ar en hel del som jag maste ordna och ta tag i. Men inte kommer jag fa en dalig helg for det inte. Tankte ha nagra av de nya tjejerna over pa lordag och pa sondag blir det en 18 halare med Totte. Golf golf golf. Det kan faktiskt inte bli mycket battre.

(Aupairen efter Matilda heter Svetlana. Hon ar en 24 ar gamal larare, i bl.a engelska fran Ukraina som spelar shack. Hon "har haft korkort" i tva ar. Hennes engelska ar verkligen inte bra. Det lustiga ar att hon pratar battre an vad hon forstar)
Och Matilda. For att uppdatera dig lite pa vad som hander med din efterfoljare sa kan jag meddela att de skickar hem henne. Eller, hon far bo kvar i familjen i tva veckor och om hon inte hittar en familj att rematcha med innan dess da far hon lamna landet. Det funkar verkligen inte och det forstod ju du och jag tidigt.
Som haromdagen t.ex sa skulle jag hamta upp Julia for att ta henne till Cheerleading, eftersom Svetlana ar en trafikfara och verkligen inte kan kora barnen vilket ar 90% av aupair arbetet i den familjen. Nar jag sprang ini koket fanns ingen Julia dar utan bara en helt vilsen till utseendet ukrainska. Julia var inte fardig for fem ore. Jag fick snabbt slanga ihop en bagel till henne och i farten sno at mig en banan.
Idag tog jag dessutom hem henne fran poolen. Hon at hos oss innan vi akte och stannade till vid hennes hus for att hamta upp hennes cheerleading klader innan vi akte till traningen. Kim ar dock mycket tacksam. Jag fragade henne idag om hon hittat nagon ny och da sa hon att hon precis fatt en matchning i inkorgen. En 19-aring fran Austria med bar engelska. Jaja, vi far se hur det blir. Jag ska halla dig uppdaterad.