Varfor sa svart?
Varfor ska det vara sa himla svart att fatta ett beslut? Om jag bestamt mig for att stanna igar sa lutar det idag emot att jag kommer hem i januari. Jag har ett fantastiskt bra liv har. Men det innebar ju inte att jag inte har det hemma. Jag ar orolig. Orolig for att merkostnaden for att stanna ett ar till ar storre an vad det kostar mig att aka hem och ga miste om alla underbara saker har. Jag trivs med att vara aupair men kanner kanske att jag ar mer an bara en bara det. Jag vill verkligen inte hamna efter i studierna heller. Vilket jag inte kommer gora da jag kan ta grymma klasser har, men det ar sa det kanns. Jag vet inte. Som idag t.e.x belv jag sa himla trott pa det har nar jag ser att disken svammar over i koket, barnens klader ligger slagnda overallt och lekrummet ser ut som ett slagfalt. Vem far stada upp det om inte jag? Pa veckodagarna nar jag jobbar sa ser jag till att det aldrig blir sa mycket. MORR!! Men i det stora hela sa ar det ju ingenting.
HJALP!
Jaja, igar hade jag, Sara och Carro en supermysig kvall i Boston. Chauffor som jag ar hamtade jag upp brudarna siom bada bor i Wellesley. Halsade pa Carros familj som verkar vara supergo. Jag an se oss dar framover sittandes tillsammans med dem och bara prata och umgas i timmtals. Vi gick till en Italiensk restaurang pa en tvargata fran Newbury. Jattemysig, mycket folk och god mat. Varje gang man gar ut har sa kanns det som en seger nar man slipper visa leg. Fanigt, men sant.
Idag har jag tagit mig en underbart lang sovmorgon. Atit frukost i lugn och ro och inte oroat mig for att hinna till en klass pa gymmet. Idag ar min vilodag. Jag har stadat mitt rum infor att Ika kommer hit pa onsdag. Det ska bli sa himla roligt. Hon landar imorgon men ganget, en till tjej och tva killar, bor de forsta tva natterna pa hostel inne i Boston. OCH imon far jag min dator. Jag fick ett mejl fran mamma i forrgar som hon skickat fran min dator. He's alive!
Veckan kommer vara helt galen, men det far den vara. Harvard mandag och onsdag och praktiken tisdag och torsdag. Hundraelva aktiviteter med barnen, plus vaccinering mot svininfluensan. Jag kan inte sitta still. Jag ar sa grymt uppspelt over att snart fa traffa henne=).
Kommentarer
Postat av: sus
det är det där som är typiskt med aupair livet...ena dagen vet man allt,nästa dag kommer man knappt ihåg vad man visste dagen innan!
följ bara ditt fina hjärta.när jag kom hem så märkte jag att det enda som förändrats var jag.
tänker på dig,hoppas du och Ika får det kanoners!
(förresten så blir det jobb och lägenhetskoll på ons i götlaborg!)
kram!
Trackback
