Thanks giving

Efter en riktigt tuff natt vaknade jag upp på torsdag morgon och kände mig helt okej. När jag gick ner till köket och där möttes av tre mycket uppspelta ungar kunde jag inget annat än att känna lika dant. Trots att jag inte visste riktigt vad denna högtid skulle innebära.

Det blev en riktigt bra dag utav det hela. Johanna och Totte kom över på middag. Middag som innebar att alla satt ner runt samma bort och åt i lugn och ro och pratade. Något som bara inträffat en gång då jag stod för köttbullemiddagen. Maten smakade som farmors Annandags mat och i bakkgrunden spelades julmysik. Alla var dessutom uppklädda från topp till tå. Tjejerna stod för en fantastisk bra power point presentation. " Thank you Frida for cleaning the spoons, they are shining". Stämninen var på topp.






Om ryktet stämmer kommer jag nu inte få reda på

Vilken kanon dag jag har haft idag. Eller inte? Jag kände redan då jag steg upp i morse att min toleransnivå inte var den högsta. Blev rejält trött på Lauren på morgonen. Som hon behandlat mig på sinstone är inte okej och det accepterar inte jag. Det fick hin veta också. Hon sa hele tiden förlåt, men ett förlåt räcker inte hela vägen ibland. Ibland måste man visa att man menar allvar genom sin ahandlingar. Jag hoppas verkligen att hon förstod att jag var rejalt ledsen.
Dagen flöt sedan på som i en dimma. Jag såg ljuset framför mig, urgång i Boston som på dagen före Thanksgiving ryktades vara den galnaste utgångsdagen. MEN det är inte mycket ljus i mitt sorum nu kan jag säga. Jag skakar, fryser och ryser. Dessutom har Ullrick ovälkommen varit och hälsat på.
Jag hoppas verkigen att jag mår bättre imogon i alla fall med alla roliga upptåg som väntar

3-,4-,5-,6- och 7-barns mamma

Okej, påminn mig senare att om jag de minsta snuddar vid tanken att ha mer än två max tre ungar att det inte är någon bra idé. Om inte jag har en Au pair vill säga. Söndag morgon, nedräkningen har börjat tills föräldrarna återkommer från deras getaway till Vermont. Jag ska faktiskt inte klaga. Helgen ensam med barnen har gått förvånadsvärt bra och smärtfri förbi. Hela situationen är bara för komiskt. Här är jag, ensam i detta stora land, lämnad med tre ungar. Varsegod, nu är det upp till dig att manövrera alla körningar, playdates, kalas, tränigar, biobesök och tävlingar. Det är dock tur att min lille Van är tillbaka. I fredags skjuttsade jag Ryan och hans två kompisar till bion. De skulle på dejt. Haha, varsin tjej hade de bjudit. Lauren hade sin bästa kompis Devon och hennes syster över och det var bara att lasta in dem i bilen också för inte kan de lämnas ensamna hemma. Jag skrattade gott påvägen till bion. Sex laxar i en laxask.

Men vilken underbart bra Aupair jag är. I lördags bjöds det på fattiga riddare till frukost och idag stod pannkakor på menyn.


Hallå, varför varm sås?

Gårdagen var ännu en i raden av underbara höstdagar. Efter att ha kört lilltjejen till skolan på morgonen racade jag till mitt gym för att hinna med mitt favoritpass. Efteråt gav jag mig in mot Boston för att träffa Johanna och joina hennes gym under en vecka. Vi gick på ett mycket bra styrke- i kombination med balanspass. På vägen tillbaka till min bil som inte var parkerad mer än 5 minuter därifrån haglade kommentarerna. Jag vet inte vad det var med den vägen men någon form av testosteronläcka måste ha funnits i närheten. Förvånad blev jag när en nogorlunda så söt kille kallade mig " Hot Sauce". Vet inte riktigt om jag tyckte om det.

Mycket träning kanske ni tänker? Ja, nu ligger jag i hårdträning. Inför Göteborgsvarvet kanske ni tänker och ni har på sätt och vis rätt. Givetvis hjälper det att vara i god form inför lopppen men det jag nu tänker på är att se bra ut inför Florida i januari-februari. Det går inte längre att lura mig själv att den vågvisarens ständiga uppgång endast beror på mer muskelmassa. De senaste två månaderna har jag ätit gott, väldigt för mycket för gott. Jag kan inte forsätta på det viset men samtidigt tänker jag inte sluta med godsakerna så då återstår bara alternativet att dra upp träningsmängdne ett snäpp. Jag ska traska runt där på galfbanorna och känna mig hur snygg som helst. Så är det bara.

Nu rustar jag dessutom upp mig inför helgen, vilken kommer bli heelt galen. Under de 10 månaderna jag varit här har Marie och John aldrig varit ensamna under helgerna. Har en varit bortrest har jag alltid varit tvungen att hjälpa tid. MEN så i helgen kommer jag alltså var helt ensam med ungarna. Jag vet ärligt talat inte hur det kommer gå. Hur jag ska få ihop det med hundraelva aktiviteter, kallas, övernattningar, träningar, fotboll, simning........Jaja, en sak är säker. Helt utmattad kommer jag vara efter helgen. Det jobbigaste som jag märkt förut när man jobbar helg är att man inte får något andrum. Det är så sjukt tuft att jobba två veckor på raken.
Carro åker hem om mindre än två veckor. Hon jobbar sin sista dag på fredag då den nya Au pairen kommer. Ny Au pair innebär att hon måste lämna sitt rum och flytta ner i källaren, vilket inte är roligt alls. Vi hoppas på att min familj inte har något emot att hon bor här över helgen.


Yogamaniac

Jag älskar verkligen lördagsmornar. PowerSize och Yoga, två favoritpass på raken. Den perfekta kombinationen för kropp och själ.
Yogan blir bara bättre och bättre för var gång. Jag har hittat min plats i salen som alltid är fylld. Min plats råkar vara bredvid klassens ende man. Och manlig är han vill jag lova, hela dryga två meter av manlighet andas hög och stånkar bredvid mig i en och en halv timme. Jag ser det dock som en extra utmaning att inte låta detta distrahera mig utan att ändå försöka stanna i mig själv. MEN idag var det en omöjlighet. Yogan är om att vara bekväm, bekväm i sig själv och i sina rörelser. Idag var jag inte full så bekväm då det var parövning som gällde. Tror ni inte att det var jag och min käre lille granne som fick arbeta ihop. Jag ska spara dig detaljerna mamma, men ja otroligt obekvämt var det att ha en tung man över sig. Jag ber till gudarna att detta inte händer igen.

Massachusetts och New England är extremt när det kommer till vädret. Som idag då det regnar. Det är inga skurar vi pratar om med uppehåll emellan utan ihållande ösregna timme efter timme efter timme. Därför har det varit en riktig mysdag för min del. Har kurat upp mig i sängen där jag sett på film och jobbat på min Harvard miljöuppsatts. Tanken är att jag ska försöka få klart den i helgen och förhoppningsvis påbörja kursen sista att jag helgen den 28:e kan åka ner till NY med Carro för en sista helg tillsammans innan hon åker hem. Disciplin Frida, disciplin.
Jag vill inte ens tänkta på hur otroligt tom det kommer bli utan henne här. MEN jag har tagit mig igenom saknaden efter för det första alla er där hemma då jag åkte men även kompisar som åkt hem så jag är helt säker på att jag kommer ta igenom mig denna också. Samtidigt är det inte mer än tre månader tills vi kommer ses igen.


Motsov mig

Vad heter motsatsen till att försova sig? Det var det jag gjorde i morse. Av någon underlig anledning gick alarmet av en timme tidigt. Det kändes riktigt konstigt att gå upp ur sängen men ändå pallrade jag mig ner till köket och gjordse frukost till katie och Ryan. Jag väckte dem och inte förens jag gjort de och de båda var i trappen redo för att komma ner insåg jag att klockan bara var 5. Back to bed.
Jaja, sådant händer och turligt nog var de inte allför buttra.

Förhoppningsvis får jag bilen tillbaka imorgon. Kan inte vänta tills att få min självständighet åter. I måndags gick jag till tåget för att slippa vara beroende av att Marie skulle köra och hämta mig. Det var en helt underbart vacker dag så en rask 4o minuter var inget jag klagade över precis.

Igår var barnen lediga från skolan pg.a. Veterans Day. Har ingen aning om vad den dagen innebär men vi hade en riktigt mysig dag. Barnen kom och gick så mycket jobb blev det inte för min del. Jag kunde på morgonen åka till gymmet och gå på ThaiAerobicen. Det var skönt att på det sättet få utlopp för mina känslor.

Ingen mer matlagning på ett tag

Under de 10 månader som jag varit här har vi, familjen, bara suttit ner en endaste gång och ätit tillsammans. Det var dåjag gav en svensk köttbullemiddag till Marie i födelsedagspresent. Jag har dock inte misst hoppet ännu och idag stärktes det ytterligare. Familjen måste äta på golfklubben för ett visst belopp varje säsong. De har inte varit där lika mycket som vanligt vilket resulterat i att vi nu måste äta för minst 700 dollar på tre veckor. Gissa vart Thansgiving middagen kommer komma ifrån? Hur som helst hoppas jag på att vi någon kväll kommer äta tillsammans.


Ny Aupairmobil


Eller inte. Fin är den i vilket fall.


En enda stor röra

Jag har aldrig vart med om en större röra än den som just nu breder ut sig över hela huset. I köket är pannor och bunkar uppstaplade i diskhon, oredan i alla barnens rum är total med kläder slängda överallt, lekrummet är en katastrof. Om kameran är laddad och om jag hinner innan familjen kommer hem ska ni få några bildbevis.

Den underbaraste lilla varelse

Det är Lauren det. Idag när jag kom hem från gymmet så kom hon rusandes mot mig, trog upp mig för trappad och ville visa mig vad hon hade gjort.



Lauren och Devon hade organiserat alla stuffes animal, prickiga hundar, apor, kaninier. Min favorit var fula dockor.


Halloween

Okej, så hur var det att fira Halloween i NY? GALET!! Och så himla roligt. Det var en enda stor folkfest på gator, klubbar, pubar och torg. Alla var utklädda. Den ena dräkten mer spektakulär än den andre
.


De roliga gubbarna var överlägset de här två som klätt ut sig till "gå gubbe" och ? ...ja vad nu motsattsen heter. De showade hela natten lång vid Union Sq.

Kvällen började med middag på en jättemysig italiens restaurang. Givetvis var personalen, familjen som ägde restaurangen, utklädda. Sjärövare var temat och de var alla utrustade med döskalleshots i bältet. Svar ja, det blev en del av dem.

SKÅL!

Det var efter maten som alla tokigheter började. Alla, och då menar jag verkligen alla, taxibilar upptagna på hela Manhattan, så folk hade inget annat val än att gå mot sina mål. Det gjorde inget för det var bättre än vilken nattklubb som helst. Det gick dessutom att höra va den andre personen sa. Fest, dans och tokigheter. Jösses, vilken stämning. Vi gick och gick och gick. Säker i timtals. Tillslut kom vi fram till Uniom Sq där vi gick till Coffee Shop, samma ställe där vi en några veckor tidigare mötte Kiril. MEN det var inget roligt att vara instängd när vi visste vilken party som försegick utanför så vi var ganska snabbt ute på gatorna igen.

Vi traskade ner emot Meatpacking där vi gick till Revel, en bar som vi vart på innan och där det alltid är mycket roligt folk. Inget undantag på Halloween inte.





Den långa natten avslutades med en klassiker på Bubby's. Ingen kväll i fortsättningen kommer vara fulländad utan en nattmåltid där. Det bästa stället med den godaste maten och med de roligaste personerna. Alla slutar upp där så småning även om de är 2 mitt i natten eller 8 på morgonen.

Det är nästan "dagen efter" som vart de bästa dagarna. Denna söndag var inget undantag den heller. Vå åt fruksot på samma mysiga ställe, Orchard 88. Har ni vägarna förbi så är det verkligen värt ett besök. Sedan storsade vi bara runt i vanlig sann Soho anda. Njöt av mini cupcakes, besökte Dean & Deluca och förundrades vilken gayhak det är.  


Krya på dig brorsan




En jobb(ig) vecka snart förbi

Jag kom helskinnad från NY, så lever i allra högsta grad. Även om det var nära att vi inte kom ifrån det stora äpplet i söndags. Hur som helst så har det varit en jobbig vecka som jag efter idag kommer lägga bakom mig. Billösheten har tagit musten ur mig. Som tur är har jag kunnat ta mig in till klassen både på mådagen och på onsdagen. Värre har det varit med träning ocg träffa kompisar. Träningen har gått okej, har gått ut i området och sprungit och haft underbara promenader med underbara Cooper. Det jobbigast för mig har varit att inte ha möjlighet att träffa Johanna som nu är här i en måndad. Eftersom Totte jobbar på dagarna har hon mycket tid då och det skulle verkligen passa perfekt att träffas. MEN MEN. Igår gick det till slu, även om det var på håret att det blev pannkaka av det hela.
Det känns som att det är tillfälle att fokusera på det positiva, att jag fick träffat henne till slut, att jag kunde gå på min klass, att jag kunnat träna ävev om jag fått kämpa lite extra mycket för det denna vecka.
Nu är det i alla fall snat helg och det ska blir riktigt SKÖNT. Idag hoppas familjen dessutom att slå till på en svart Honda Pilot på bilauktionen. Även om de inte köper en bil i helgen så har vi fått låna grannens bil så att jag kan ha en under helgen. Tack för det!

Idag ska ni få en uppdatering av vår galna Holloween helg i NY.

RSS 2.0