Äntligen (märk prickarna)
Nu är jag och min dator äntligen återförenade. (När jag skriver detta märket jag att fringrarna drar sig ta a istället för å och ä och o istället för ö. Det kommer nog ta ett tag att vänja tillbaka mig med att jag faktiskt har ett svenskt tangentbord igen). Det känns sa skönt att ha den tillbaka igen. Rummet känns inte längre så tomt. Och om det var roligt att träffa Ika. Det var dock ett litet äventyr att få tag på henne. Inget nummer, ingen dator bara en adress till hostellet jag visste att de skulle bo på. Åkte in efter jag slutade ochh eftersom de/personalen inte får ge ut någon information på vilka som bor där så fick jag stå och vånta tills de kom. OCH det gjorde de tillslut. Herregud vad konstigt det kändes att se henne efter såhär lång tid. Knstigt men hur underbart härligt som helst.
Ska nämna att, under tiden jag väntade, såg Ben Afflek cruisa förbi i en diskret liten bil.
Godnatt, nu är jag helt slut. Om jag får en lite tid för att andas imorgon så är jag nöjd.
Forsta dagen pa Harvard
Kom precis hem efter forsta lektionen pa Harvard. Tiden for att skriva ar knapp men for att fatta mig kort sa var det en blandad upplevelse. Lararen verkar bra, gruppen var mycket blandad (13 olika nationaliteter utav 16 elever), klassrummet var dock mycket trakigt belaget och inrett dessutom. Kurslitteraturen verkar lovande. Det verkar som om vi kommer lasa mycket om Darwin vilket ar intressant.
Man kan inte gora allt
Men aldrig har jag tackat nej till Red Sox pa onsdag, U2 pa mandag och dejt med Adam idag pa samma dag. Men som sagt, man kan inte gor allting.
Suck!
Lite av en jobbig morgon. Kanns som om jag letar efter saker hela tiden som kan hjalpa mig att fatta ett beslut. Att aka hem efter ett ar och "ge upp" ar precis som mamma skrev till mig, den enkla vagen ut.
Nu blir snart ett tidigt besok till gymmet, foljt av Harvard en massa korningar. Slutar inte forens efter atta nagon gang och da blir det in till Boston for att TRAFFA IKA!
Varfor sa svart?
Varfor ska det vara sa himla svart att fatta ett beslut? Om jag bestamt mig for att stanna igar sa lutar det idag emot att jag kommer hem i januari. Jag har ett fantastiskt bra liv har. Men det innebar ju inte att jag inte har det hemma. Jag ar orolig. Orolig for att merkostnaden for att stanna ett ar till ar storre an vad det kostar mig att aka hem och ga miste om alla underbara saker har. Jag trivs med att vara aupair men kanner kanske att jag ar mer an bara en bara det. Jag vill verkligen inte hamna efter i studierna heller. Vilket jag inte kommer gora da jag kan ta grymma klasser har, men det ar sa det kanns. Jag vet inte. Som idag t.e.x belv jag sa himla trott pa det har nar jag ser att disken svammar over i koket, barnens klader ligger slagnda overallt och lekrummet ser ut som ett slagfalt. Vem far stada upp det om inte jag? Pa veckodagarna nar jag jobbar sa ser jag till att det aldrig blir sa mycket. MORR!! Men i det stora hela sa ar det ju ingenting.
HJALP!
Jaja, igar hade jag, Sara och Carro en supermysig kvall i Boston. Chauffor som jag ar hamtade jag upp brudarna siom bada bor i Wellesley. Halsade pa Carros familj som verkar vara supergo. Jag an se oss dar framover sittandes tillsammans med dem och bara prata och umgas i timmtals. Vi gick till en Italiensk restaurang pa en tvargata fran Newbury. Jattemysig, mycket folk och god mat. Varje gang man gar ut har sa kanns det som en seger nar man slipper visa leg. Fanigt, men sant.
Idag har jag tagit mig en underbart lang sovmorgon. Atit frukost i lugn och ro och inte oroat mig for att hinna till en klass pa gymmet. Idag ar min vilodag. Jag har stadat mitt rum infor att Ika kommer hit pa onsdag. Det ska bli sa himla roligt. Hon landar imorgon men ganget, en till tjej och tva killar, bor de forsta tva natterna pa hostel inne i Boston. OCH imon far jag min dator. Jag fick ett mejl fran mamma i forrgar som hon skickat fran min dator. He's alive!
Veckan kommer vara helt galen, men det far den vara. Harvard mandag och onsdag och praktiken tisdag och torsdag. Hundraelva aktiviteter med barnen, plus vaccinering mot svininfluensan. Jag kan inte sitta still. Jag ar sa grymt uppspelt over att snart fa traffa henne=).
Fran hjartat - vanat det fanns kvar
* VARNING! for langt inlagg
Jag maste latta mitt hjarta och aven skriva av mig ur ett terapeftiskt syfte. Har det hant nagot pa forlagningsfronten? Ja, varje dag kanns det som om fler och fler pusselbitar faller pa plats. I tisdags hade jag clustermeeting/ aupair mote. Det var en harlig blandning mellan gamla och nya aupairer. Det ar manga som trivs och valjer att forlanga. Jag passade pa att fraga min counselor om vad som galler for andra aret, om man kan lamna landet och vara tillaten tillbaka in igen. Jag har verkligen inte den basta counselor sa det var mer ett test for att se om hon verkligen kommer kolla upp det for mig och i sa fall hur lang tid det tar innan hon kommer tillbaka med svaret. I vilket fall sa ar det till researchen om jag kan lamna och komma tillbaka det sista aret som den mesta enrergin lagts pa i veckan. Det kanns som om mycket hanger pa om jag kan skriva hogskoleprovet i april eller inte. Igar fick Marie svar fran organisationen och det verkar inte som om det ar nagon omojlighet att aka hem i april. Vad jag maste gora ar att ga igenom samma process som da jag sokte visum for forsta aret vilket innebar att aka till ambasaden i Stockholm for intervjuv osv. Nu ar det lite upp till mammas reseach pa hemmaplan for att ta reda pa om jag kan aka hem i april och da soka visumet eller om jag maste aka hem for att soka det i samband med att mitt forsta ar gar ut.
Nar jag pratar med folk om forlagning sa sager de alla att det later som om jag redan bestamt mig for att stanna och sa ar det saker. Den avgorande faktorn for att bestamma mig haller jag for mig sjalv. Men idag kan jag nastan saga att jag fattat beslutet om att stanna ett ar till. Eller i vilket fall forlanga sa lange och sedan aka hem om jag verkligen inte trivs eller om nagot viktigare hander pa hemmaplan eller nagon annan stans.
Jag ska prata med Marie nagon gang nasta vecka och se vad vi kommer fram till. Det forsta jag vill innan jag tar det avgorande beslutet ar att de ber mig om att stanna. Att alla i familjen verkligen vill ha mig dar. Det vet jag att de vill men jag behover verkligen hora det. Det jag kan kanna ar att, jag vet att Katie vill att jag ska stanna och att hon tycker det ar jobbigt att fa en ny Aupair, Lauren kanske tycker det ar kul med att fa en ny. Jag vet att hon tycker mycket om mig, men samtidigt sa vill jag att hon ska fa chansen till att lara kanna en nu tjej och ta del av hennes kultur osv da jag tror att detta kan vara sista aret for familjen i programmet.
Har kommer lite saker, kanske faniga kanske inte, som jag saknar med Sverige. Sjalvklart saknar jag hela tjocka slakten och alla vanner sa ingen far kanna sig utelamnad
-
Handla pa Coop med pappa
- Promenader, tippen, slottskogen whereever
- Albatross, hela livet kring golfbanan, snygga killar, matsack, rundorna, lira med pappa, bengan, alfred, tva generationer.
- Parkera i NK-huset, fika
- Ida, Oskarshamn, hela hennes goa familj och definitivt Wille
- Sportlife, pass, trana med kompisar
- Kora mamma till jobbet
- Mammas mat
- Farmor och farfar som kommer gaendes pa garden for ett lite ovre melon besok
Na, nu ska jag verkligen stoppa mig sjalv aven om listan kan blir hur mycket langre som helst. Ni marker ju att det inte ar nagot akut som jag saknar. Att allting pa listan kommer vara dar nar jag kommer hem. Alltso ingen bradska.
Fran hjartat
* VARNING! for langt inlagg
Jag maste latta mitt hjarta och aven skriva av mig ur ett terapeftiskt syfte. Har det hant nagot pa forlagningsfronten? Ja, varje dag kanns det som om fler och fler pusselbitar faller pa plats. I tisdags hade jag clustermeeting/ aupair mote. Det var en harlig blandning mellan gamla och nya aupairer. Det ar manga som trivs och valjer att forlanga. Jag passade pa att fraga min counselor om vad som galler for andra aret, om man kan lamna landet och vara tillaten tillbaka in igen. Jag har verkligen inte den basta counselor sa det var mer ett test for att se om hon verkligen kommer kolla upp det for mig och i sa fall hur lang tid det tar innan hon kommer tillbaka med svaret. I vilket fall sa ar det till researchen om jag kan lamna och komma tillbaka det sista aret som den mesta enrergin lagts pa i veckan. Det kanns som om mycket hanger pa om jag kan skriva hogskoleprovet i april eller inte.
Nu blir jag riktigt ARG. Hade skrivit ett langt inlagg for att sedan gora nagot sa att allting forsvann
- Att jag satter mig ner med Marie och pratar igenom hela forlangninsprocessen. OCH att de ber mig och att stanna. Jag vill inte vara den som vill stanna utan vill hora det fran dem
- Om jag kan aka hem och skriva provet i april och komma tillbaka. (Nu behovs bara lite ytterligare research om vad jag behover gora for att fa visum fotr det andra aret och om jag behover aka hem och fixa det i samband med att mitt forsta ar gar ut eller om jag kan vanta tills april)
- Den tredje och avgorande faktorn haller jag for mig sjalv, men efter vad som hant i dag sa sager aven den mig att en forlagning inte ar sa dumt.
Nu ar min tid pa datorn har slut sa maste logga ut. Haha, det rimmade. Varningen star dock kvar. Ni kan rakna med ett langre inlagg framover med tankar och funderingar kring om jag ska stanna eller ej.
Kontorstid
Nu har jag tjuvat med mig datorn upp till rummet sa att jag kan fa lite tid framfor den. Idag var jag tillbaka pa Krissy step express pass som jag inte varit pa pa saker tva mandader. Det kandes i hjartat nar jag sag alla damernas leenden lysa upp. Appladerade gjorde de dessutom. De trodde jag hade lamnat dem.
Apropa lamna. Varje dag letar jag efter tecken som kan hjalpa mig att fatta ett beslut om jag ska stanna eller inte. De mest ironiska saker har intraffat med sanger som har spelats nar jag suttit mig i bilen eller horoskop som stammer in pa pricken. Det var nagon vecka sedan jag fick mejl fran organisationen som sa att jag maste borja fundera pa hemresan och begara hemresedatum. Varje dag kanns det som om det kommer upp nagot nytt. Det gar inte att knuffa det at sidan langre. Idag hittade jag dessuotm brevet som organisationen sant till familjen om en eventuell forlagning. Den 16 oktober maste allting vara klart. Alla papper inskickade och grejer. Den forsta oktober ar absolut den sista dagen for mig att bestamma mig. Jag och Marie ska satta oss ner och prata nagon gang i dagarna nar vi har tid.
SA, nu over till forsta dagen pa praktiken. Hur var det? Det var riktigt bra!
Jag borjade vid tiotiden da Kate, som ar Lisa (agarens) hogra hand, halsade mig valkommen och gav mig en praktikparm med all information. Jag ar inte ensam praktikant utan det ar jag och en till tjej. En tjej som ar fardig med college och kommer jobba fulltid for dem. Obetalt! Hemskt, men det kanske inte finns sa manga andra alternativ nar ekonomin ar som den ar.
Gulp, sager jag bara. Jag har ingen aning om vad ens en brakdel i parmen betyder eller hur jag nagonsin kommer kunna lara mig det. Men det loser sig sakert=) Foretaget ar inte det storsta, men det kanns som de vaxer for varje dag och far mer och mer kunder. Jag traffade de andra tjejerna, och gubbarna, som jobbar dar. Alla tjejer verkar hur trevliga som helst. Valdigt klara profiler om inte annat. Mer om det en annan gang.
Vid elva- halvtolv tiden droppade Lisa in. Da var det mote med hela stafen. Jatteintressant, men har igen undrar jag vad de forvantar sig utav mig. Lilla jag som inte har nagon erfarenhet alls.
Lisa ar en riktig powerbrud. Hogljud, svar mycket, inga hamningar, inga hemligheter. Harlig.
De har en hel del roliga events som kommer upp. Bl.a en batcruise med massa sprit och god mat, ett cykellopp dar alla pa kontoret (jag slipper nog undan) ska deltaga, det fick precis reda pa att de ska ta hand om en stor firmas arliga julparty osv.
Det var roligt att sitta och hora dem beratta om event de gjort. Vissa lyckade andra mindre lyckade. Vad de gjort tidigare for att samla in pengar osv.
Lisa sprang for att ta ett exempel Boston marathon forra aret. Och nej, hon ar inte fodd lopeska om man saker sa. Med Blackberryn i sin hand tog hon sig igenom loppet. Hon holl sig uppdaterad mot facebook under hela loppet. 1 mile. 2 miles. 3 miles o.s.v. Min fotter gor ont? Svar: Du har knutit skosnorerna for hart. Lisa knot upp dem. Mina fingrar har domnat? Svar: Spring med handerna hagre upp i luften. Lisa gjorde det. De lyckade samla in en hel del pengar till valgjorande anda mal sa det var ett av deras projekt som de lyckats med.
Mer om praktiken kommer givetvis. Tog med mig lite material hem sa att jag kan lasa in mig lite infor morgondagen.
Ikvall ar det clustermeeting. Jag kanner mig tvungen att ga da jag dels inte varit pa kanske de sista tre och att det dessutom ar en hel del nya tjejer.
Hello & Goodbye
Det har blir ett snabbt inlagg. Har varit igang sedan 05.15 i morse och ar precis pa sprang ut igen. Imorgon far ni en uppdatering over hur forsta dagen pa PR-byran var. OCH Matilda, jag traffade den Nuss's nya Aupair idag. Mer om det imorgon ocksa.
Bakning och matlagning
Lordagens och sondagens huvudingredienser var kostymletande och gymbesok. Jag har bokstavligen varit i varende affar i narheten pa jakt efter den perfekta kostymen. Hade ingen aning om att det skulle vara sa enormt svart. Passformen pa de flesta var inte de basta. Ofta var problemet att de ar alltfor stora. Manga fick mig aven att aldras 50 ar. Na, det ville jag ju inte ha. Igar innan gymbesoket slog jag dock till pa en fran Zara, som jag varit och provat dagen innan. Satsade pa en med en mycket modernare snitt. Breda axlar och smala byxor. Var inte hundra pa den till att borja med men nu kanner jag mig anda ratt saker da jag vet att det ar den snyggaste som finns att fa tag pa.
De kanske tio senaste gangerna jag vart pa Natick gymmet sa har samma kille varit dar. Vi har tidigare inte halsat, men ett besok till om vi ar dar samtidigt sa maste vi halsa. Inte for att han ar sot eller nagonting utan bara det att han och jag framstar som varsta traningsnarkomanerna. Han maste verkligen bo pa gymmet. Att doma fran hans kropp sa gor han sakert det ocksa. Jag forstar verkligen inte hur han alltid kan vara dar.
Igar kom Emma, Sara och Louise over. Louise vardmamma fyller ar idag sa hon tog med sig ingredienser for att gora en cheesecake till henne. Vid attatiden och jag och Sara och hamtade upp Karro, danskan, fran busstationen medans Emma och Louise akte och kopte alla ingredienser for en dunder taco middag. Nar vi sedan kom tillbaka hem hit var maten fardig och bordet dukat. Det var supermysigt och det ar verkligen jattegoa tjejer allehopa.
For att spicea upp det ytterligare bjod jag over Adam. L, E och S var tvugna att aka vid tiotiden sa att nar Adam och en kompis kom runt elvasnaret var det bara jag Karro har.
Han forvanade mig faktiskt. Han har deifnitivt mer bakom pannbenet an vad jag trodde aven om jag inte delar samma uppfattning om vissa saker. Jag uppskattar verkligen att han var sa arlig med saker och ting. Vi satt och pratade i timmar. Jag tror inte de var harifran forens nagon gang efter tre. Traningsdejt pa lordag har vi med Kelly Brice, en galen Zumpa instruktor vars pass gar ut pa att rora sig i helt opassande rorelser. Det kommer bli intressant.
Han var supergullig och pratade hela tiden om forsta gangen han sag mig och han kom t.o.m ihag vad jag hade pa mig.
Over and out. Nu sitter jag och Karro och ater frukost. Ska snart kopa henne hem innan jag maste borja ta tag i saker och ting. Gjorde en storhandling i lordags med maste kompletera en del saker. Behover tanka igenom och planera morgondagen. Den kommer bli galen minst utsagt. Forsta skoldagen for barnen. De kommer sakerligen vara jattetrotta pa morgonen. Svart att fa ivag dem i tid. Sedan har jag introduktionen pa praktiken. Efter det hem fort som attans och hata Lauren och Lauren tidigare fran skolan for att ta dem till dansen som startar nu. Sedan hem och hamta Katie for att sedan aka och hamta Lauren tidigare fran dansen for att ta de bada till Cheerleading. HJALP. Men men,det loser sig nog
Bilder - Tre dockor i ett dockhus
On my mind
Har har jag gatt och tranat efter Nick Carter och Johan Pettersson i alla dar. OCH gatt miste om denne hetingen. Det ar inte okej.
ANDY RODDICK
Visst ni dar hemma om det har?
Och nu ar de dessutom forlovade. Det maste vara arets, om inte arhundrandets, med otippade pa. Helt galet. Dorrvakt moter bondbrud. Fadde pa en hastgard?
aterupplivning
SLAPPA- Valkommen tillbaka om sa bara for en dag. Idag vaknade jag for forsta gangen pa evigheter utan vackarklockans signal. Nu pa morgonen har jag inte gjort mycket annat an att inte gora nagonting. Sa himla harligt. Nu borjar det dock sa smatt att krypa i kroppen pa mig. Ska bege mig till gymmet innan jag ger mig ut pa jakt efter en snygga kostym.
Det gick vagen
Wohooo, det gick vagen. Jag ar inte datorlos i helgen.
(PARANTES)
Nu, efter drygt sju manader i USA, fick jag plotsligt klart for mig vad skillnaden mellan elliptical trainer och traidmill ar. Det sista ar lopbandet och det forsta ar handtagsmaskinen. Jag alskar den! Han ar min van.
En liten fuling
Nu stamplar jag ut efter en 47 timmars lang arbetsvecka. Dagen blev inte sa farlig som jag hade tankt mig. Med tungan mitt i mun gick fukost till barnen vid olika tidounkter, packning av deras saker for helgen i vermont, upphamntning av Ryan, fa honom i duschen, kora Katie, aka med Ryan till frissan, ta Lauren med mig i bilen, hamta upp Katie pa vagen, gick dagen riktigt smidigt forbi.
Nu ska jag aka en svang till gymmet. Fick precis ett mess fran en forvirrad Adam. Matilda du skulle vara har nu sa att du kunde help me out. Jaja, det ar val bara att ta tjuren vid hornen och vad vet jag...forsoka fra fram nagra ord i alla fall.
Jag hoppas att datorn finns kvar i huset nar jag kommer hem. Jag gjorde en liten fuling och gomde undan den lite sa att den inte skulle vara det sista barnen sag innan de akte. Da skulle de garanterat grabba tag i den och ta med den upp till Vermont. Jag vill verkligen inte ha en langhelg utan tillgang till dator. Hoppas hoppas hoppas fulingen gick vagen.
Nu ska jag aka en svang till gymmet. Fick precis ett mess fran en forvirrad Adam. Matilda du skulle vara har nu sa att du kunde help me out. Jaja, det ar val bara att ta tjuren vid hornen och vad vet jag...forsoka fra fram nagra ord i alla fall.
Jag hoppas att datorn finns kvar i huset nar jag kommer hem. Jag gjorde en liten fuling och gomde undan den lite sa att den inte skulle vara det sista barnen sag innan de akte. Da skulle de garanterat grabba tag i den och ta med den upp till Vermont. Jag vill verkligen inte ha en langhelg utan tillgang till dator. Hoppas hoppas hoppas fulingen gick vagen.
Dogwalker
Vackarklockan ringde tidigt i morse. Inte for att plikten som barnvakt kallade utan for ett annat uppgift jag attagit mig. The Perrymans, Devons familj, aker bort i helgen och de hade missat att ordna hundvakt idag sa Julie, mamman, fragad emig om jag inte kunde tanka mig att ta Bailey pa en morgon- och en eftermiddagspromenad smat ge henne lite mat for en slant. Visst kunde jag det.
Det var kyligt i morse. Klarbla himmel men kallt. Det kanns att hosten ar pa intagande.
Nu blir jag rord
Marie vidarbifordrade precis lite mejl fran hennes konversation med kontaktpersonen pa Nickerson PME.
Frida is a wonderful, smart and very pretty swedish girl. Her English is excellent. On Tuesday and Thursdays, she is taking a language class at Harvard, where she placed in the most advanced group. She will be with you on Mondays and Wednesdays, but can join you this Tuesday the 8th for your initial meeting.
Frida is a wonderful, smart and very pretty swedish girl. Her English is excellent. On Tuesday and Thursdays, she is taking a language class at Harvard, where she placed in the most advanced group. She will be with you on Mondays and Wednesdays, but can join you this Tuesday the 8th for your initial meeting.
She is very organized and responsible, and although she will have more limited time, I think you will find her a great addition to the staff.
Det var inga daliga lovord.
Pirr och oro
Nu borjar det ga upp for mig. Det ar ingen lek utan seriosa grejer. Pa tisdag drar intershipet igang. Det ar aven forsta dagen for barnen i skolan, men Marie har sagt att hon ar hemma sa att hon kan ta barnen sa mycket som mojligt pa morgonen. Eftersom jag inte har min dator sa loser det sig forhoppningsvis sa att jag kan lana en gammal av familjen.
Jag ar jatteorolig. Tank om jag inte klarar av det. Tank om det ar en for stor utmaning och att de begar for mycket. Om jag far uppgifter som jag inte maktar med. Just for sekunden gar presentationen av mig sjalv genom mitt huvud. Kommer de begara att man staller sig upp infor alla och presenterar sig. I sa fall., vad ska jag saga. Jag ar sjukt nervos.
Jag ar aven orolig for vad jag ska svara om nagon fragar mig hur jag fick praktiken. Jag vet inte riktigt vad jag far saga och inte eftersom Marie fixade in mig genom att hon kanner grundaren. Hm. Collegestudenterna som kommer gora i stort satt samma sak som jag gar pa intervjuver och grejer for att fa jobbet. Snacka om att halka in pa ett bananskal.
Sa med annu lite mer eftertanke sa var det kanske till det battre att jag inte aker till storstan. Trots att jag nu kan begara att jag far sluta tidigare eftersom jag redan nu jobbat over 30 timmar och det ar tva dagar kvar. Jag kan bli lite irriterad pa sadant, men men en annan vecka kanske jag bara behover jobba 30 totalt. Idag har jag en staddag framfor mig. Stada stada stada. Det ar svart och trottsamt att halla ordning och reda nar barnen ar hemma om dagarna och har en miljard olika projekt som de inte tar undan efter sig. Till en borjan idag har jag bara Lauren och Devon har, vilket ar skont. Devon ar en riktig angel. Supersot och jatte valuppfostrad.
Jag behover lasa in mig lite pa foretaget,www.nickersonpme.com, som jag ska jobba for. Det kanns redan bra da det verkar vara ett riktigt girlpower gang som driver det. Jag behover ocksa ge mig ut och inhandla lite passande klader. Det som ar mest brattom ar att kopa mig en kostym som jag kan ha liggandes i bilen for tillfallen da man ska traffa kunder.
Ett steg fram och tva tillbaka
Vart tror ni att jag ar om inte pa biblioteket. Kommer precis fran ett traningspass. Jag behovde egentligen en riktig genomkorare for att fa utlopp for vad jag tampas med for tillfallet. Man kan ju lugnt saga att jag inte hade den basta dagen igar. Den slutade i alla fall inte sa bra med att jag backade in i garageporten. Jag var verkligen helt hundra pa att jag hade oppnat den sa jag brydde mig inte om att kika bakat. Om jag anda hade gjort det. Min storsta skrack var att jag hade kvaddat bilen. Sa jag skyndade mig bort till Starbucks dar det ar svensktisdag. Bilen var okej. Det gjorde ont i magen att kora hem senare pa kvallen. Jag visste att jag var tvungen att beratta for dem. Jag kollade hur garageproten sag ur snabbt innan jag gick in och det sag ganska bra ut men med tanke pa vilken kraft den utsatts for var jag anda beredd pa att det skulle vara varre an vad det sag ut. En stark kraft inom mig sa att jag skulle strunta i att beratta for dem. Samma kraft som kom da jag backade in i Maries brors bil. Som tur vad ar jag inte den personen utan gick med bestamda steg in och berattade vad som hant.
Det skulle komma nagra man och kolla pa porten idag for att avgora vad som maste goras. Jag ber till gudarna att det inte blir ett dyrt kalas.
Vad jag tanker nu nar det har har hant ar vad latt saker och ting kan tas i fran en. I ena sekunden ar allt frid och frojd. Allt flyter pa. I den andra sekunden dyker hoga hinder upp som man maste ta sig over. Ah, detta var bara en liten grop i vagen. Jag har redan repat mig fran den. Tror jag.
Jag skrev precis till George och sa att jag inte hinner ner pa fredagen. Vilket kanns hur surt som helst. Nar jag forstod att det inte skulle ga, da familjen behover mig och da det kommer vara grymt mycket ko p.g.a langhelg slog det mig att det var motet med han som var den stoda hojdpunkten for helgen. Partyt kom helt plotsligt i skymundan. Men med lite mer eftertanke sa kanske det var bra. Det kanske trots allt inte ar sa bra att aka ivag den sista helgen innan allvaret drar igang, jag och barnen borjar skolan. Det ar en hel del som jag maste ordna och ta tag i. Men inte kommer jag fa en dalig helg for det inte. Tankte ha nagra av de nya tjejerna over pa lordag och pa sondag blir det en 18 halare med Totte. Golf golf golf. Det kan faktiskt inte bli mycket battre.
(Aupairen efter Matilda heter Svetlana. Hon ar en 24 ar gamal larare, i bl.a engelska fran Ukraina som spelar shack. Hon "har haft korkort" i tva ar. Hennes engelska ar verkligen inte bra. Det lustiga ar att hon pratar battre an vad hon forstar)
Och Matilda. For att uppdatera dig lite pa vad som hander med din efterfoljare sa kan jag meddela att de skickar hem henne. Eller, hon far bo kvar i familjen i tva veckor och om hon inte hittar en familj att rematcha med innan dess da far hon lamna landet. Det funkar verkligen inte och det forstod ju du och jag tidigt.
Som haromdagen t.ex sa skulle jag hamta upp Julia for att ta henne till Cheerleading, eftersom Svetlana ar en trafikfara och verkligen inte kan kora barnen vilket ar 90% av aupair arbetet i den familjen. Nar jag sprang ini koket fanns ingen Julia dar utan bara en helt vilsen till utseendet ukrainska. Julia var inte fardig for fem ore. Jag fick snabbt slanga ihop en bagel till henne och i farten sno at mig en banan.
Idag tog jag dessutom hem henne fran poolen. Hon at hos oss innan vi akte och stannade till vid hennes hus for att hamta upp hennes cheerleading klader innan vi akte till traningen. Kim ar dock mycket tacksam. Jag fragade henne idag om hon hittat nagon ny och da sa hon att hon precis fatt en matchning i inkorgen. En 19-aring fran Austria med bar engelska. Jaja, vi far se hur det blir. Jag ska halla dig uppdaterad.
Det skulle komma nagra man och kolla pa porten idag for att avgora vad som maste goras. Jag ber till gudarna att det inte blir ett dyrt kalas.
Vad jag tanker nu nar det har har hant ar vad latt saker och ting kan tas i fran en. I ena sekunden ar allt frid och frojd. Allt flyter pa. I den andra sekunden dyker hoga hinder upp som man maste ta sig over. Ah, detta var bara en liten grop i vagen. Jag har redan repat mig fran den. Tror jag.
Jag skrev precis till George och sa att jag inte hinner ner pa fredagen. Vilket kanns hur surt som helst. Nar jag forstod att det inte skulle ga, da familjen behover mig och da det kommer vara grymt mycket ko p.g.a langhelg slog det mig att det var motet med han som var den stoda hojdpunkten for helgen. Partyt kom helt plotsligt i skymundan. Men med lite mer eftertanke sa kanske det var bra. Det kanske trots allt inte ar sa bra att aka ivag den sista helgen innan allvaret drar igang, jag och barnen borjar skolan. Det ar en hel del som jag maste ordna och ta tag i. Men inte kommer jag fa en dalig helg for det inte. Tankte ha nagra av de nya tjejerna over pa lordag och pa sondag blir det en 18 halare med Totte. Golf golf golf. Det kan faktiskt inte bli mycket battre.
(Aupairen efter Matilda heter Svetlana. Hon ar en 24 ar gamal larare, i bl.a engelska fran Ukraina som spelar shack. Hon "har haft korkort" i tva ar. Hennes engelska ar verkligen inte bra. Det lustiga ar att hon pratar battre an vad hon forstar)
Och Matilda. For att uppdatera dig lite pa vad som hander med din efterfoljare sa kan jag meddela att de skickar hem henne. Eller, hon far bo kvar i familjen i tva veckor och om hon inte hittar en familj att rematcha med innan dess da far hon lamna landet. Det funkar verkligen inte och det forstod ju du och jag tidigt.
Som haromdagen t.ex sa skulle jag hamta upp Julia for att ta henne till Cheerleading, eftersom Svetlana ar en trafikfara och verkligen inte kan kora barnen vilket ar 90% av aupair arbetet i den familjen. Nar jag sprang ini koket fanns ingen Julia dar utan bara en helt vilsen till utseendet ukrainska. Julia var inte fardig for fem ore. Jag fick snabbt slanga ihop en bagel till henne och i farten sno at mig en banan.
Idag tog jag dessutom hem henne fran poolen. Hon at hos oss innan vi akte och stannade till vid hennes hus for att hamta upp hennes cheerleading klader innan vi akte till traningen. Kim ar dock mycket tacksam. Jag fragade henne idag om hon hittat nagon ny och da sa hon att hon precis fatt en matchning i inkorgen. En 19-aring fran Austria med bar engelska. Jaja, vi far se hur det blir. Jag ska halla dig uppdaterad.
NY kallar
Jag forsoker ta mig lite datortid sa ofta som det bara gar. Nu fick jag nagra minuter mellan att jag kort Ryan till hans soccer day camp och innan jag vacker tjejerna. Tror ni inte att coacherna ar tva av killarna vi traffade i Providence for nagra veckor sedan?
Jag maste till NY i helgen, det finns inget annat alternativ. George kunde inte komma upp till Boston under helgen da blast och regn satte stopp for det. Han foreslog middag och drink pa fredag och erbjod mig att bo i hans lagenhet under helgen da han pa lordag morgon aker till sin familj i Conneticut. Men mamma du kan vara lugn, det ar ju inte sa att jag kommer ta det erbjudandet=) Eller? Kanske kommer upp men en liten vit logn for att dolja det i sa fall.
Pa lordag ar jag bjuden pa en privatfest av en annan kille och pa sondag ett beach party. Nu forstar ju att jag maste aka. Om jag kan traffa George eller inte hanger dock pa om jag kan komma ifran tidigare pa fredag. Det ar labor weekend i helgen sa att familjen ska ta en forsta svang upp till Vermont efter sommaren. Jag hoppas pa att de aker pa tordgakvall eller tidigt pa fredag. Annars far jag aka pa lordag morgon och satsa pa partajen istallet.
Caroline, en underbart god danska som jag sakert har skrivit om innan, aker ner i morgon, sa att aven traffa henne dar och ga ut med henne ar en orsak till varfor jag verkligen maste aka ner.
