En vanlig dag
Jag har haft idén om att ha med mig kameran från morgon till kväll för att visa hur en "vanlig" dag för mig ser ut här. MEN av någon robotlik anledning så glömmer jag varje morgon. Det är precis som om jag är programmerad på morgonen. Jag vet precis vad som ska göras, hur och i vilken ordning. Jag är antagligen programmerad efter snart elva månader. Fattar ni, elva månader! Det är helt galet. På tisdag nästa vecka försöker jag mig på ett nytt försök.
Nu börjar saker och ting äntligen lugna ner sig lite trots att julen är på intågande. Vad är det, lite dryg två veckor kvar till julafton? Jag känner mig dock ganska lugn. Presenterna till barnen är fördiguttänkta. Behöver bara köpa till en lite grej till till Katie och en tröja till Ryan sedan är det klart. Marie och John är det lite klurigare med. Jag vet inte riktigt vad jag de kan tänkas bli glada över. Är det någon som har en bra idé?
Hade som sagt min sista klass på Harvard igår. ÄNTLIGEN. Om jag ska vara riktigt ärlig så har den inte riktigt levt upp till mina förhoppningar. Jag hoppades på att utvecklas massor och verkigen bli utmanad. MEN så har det alltså inte varit. Till en början verkade allting relativt bra när vi fick schemat, men när jag sedan märkte att vi kom längre och längre ifrån det började det kännas lite meningslöst. Det enda som jag gjort är att spendera otaliga timmar skrivandes uppsatser. Det kanske är bra en eller två gånger, men när det nästan varit varenda vecka förlorar det sitt syfte. Hur som helst så hade jag slutprovet i onsdags och det kändes riktigt bra. Förhoppningsvis har jag förbättrat mig i jämförelse med placeringstestet. Och om jag nu har det så är det verkligen inte bara kursen som får ta åt sig äran av det.
Nu är jag helt färdig. Först ett riktigt hårt träningspass i morse och sedan en två timmars lång lekrumsstädning med Marie. Jag är antagligen knäpp, jag är väl medveten om det, men jag tyckte det var riktigt roligt. Jag låtsades dock att Marie var du Mamma hela tiden. Vilket gjorde det hela en hel del mycket bättre.
Gud, jag saknar verkligen att göra saker, så som städningen i detta fall, gör gott för mig eller för familjen Ekblom. Att röja här ger ju inte mig någonting. Hemma skulle lättnadskänslan av att göra sig av med saker vara underbar. Här är det liksom bara jobb. Jaja, snart är jag hemma och mamsen och papsen håll i er för rastlös kan jag lova att jag kommer vara. Första ska jag bara ladda upp batteriet, efter detta helt galet händelserika år. Jag ska sova i en vecka. Slänga allt vad väckarklockor heter och aldrig mer, eller i alla fall inte på ett bra tag, gå någon tid på andra sidan 06.00. 5 någonting skrämmer mig, det är ju mitt i natten för sjutton.
Nu börjar saker och ting äntligen lugna ner sig lite trots att julen är på intågande. Vad är det, lite dryg två veckor kvar till julafton? Jag känner mig dock ganska lugn. Presenterna till barnen är fördiguttänkta. Behöver bara köpa till en lite grej till till Katie och en tröja till Ryan sedan är det klart. Marie och John är det lite klurigare med. Jag vet inte riktigt vad jag de kan tänkas bli glada över. Är det någon som har en bra idé?
Hade som sagt min sista klass på Harvard igår. ÄNTLIGEN. Om jag ska vara riktigt ärlig så har den inte riktigt levt upp till mina förhoppningar. Jag hoppades på att utvecklas massor och verkigen bli utmanad. MEN så har det alltså inte varit. Till en början verkade allting relativt bra när vi fick schemat, men när jag sedan märkte att vi kom längre och längre ifrån det började det kännas lite meningslöst. Det enda som jag gjort är att spendera otaliga timmar skrivandes uppsatser. Det kanske är bra en eller två gånger, men när det nästan varit varenda vecka förlorar det sitt syfte. Hur som helst så hade jag slutprovet i onsdags och det kändes riktigt bra. Förhoppningsvis har jag förbättrat mig i jämförelse med placeringstestet. Och om jag nu har det så är det verkligen inte bara kursen som får ta åt sig äran av det.
Nu är jag helt färdig. Först ett riktigt hårt träningspass i morse och sedan en två timmars lång lekrumsstädning med Marie. Jag är antagligen knäpp, jag är väl medveten om det, men jag tyckte det var riktigt roligt. Jag låtsades dock att Marie var du Mamma hela tiden. Vilket gjorde det hela en hel del mycket bättre.
Gud, jag saknar verkligen att göra saker, så som städningen i detta fall, gör gott för mig eller för familjen Ekblom. Att röja här ger ju inte mig någonting. Hemma skulle lättnadskänslan av att göra sig av med saker vara underbar. Här är det liksom bara jobb. Jaja, snart är jag hemma och mamsen och papsen håll i er för rastlös kan jag lova att jag kommer vara. Första ska jag bara ladda upp batteriet, efter detta helt galet händelserika år. Jag ska sova i en vecka. Slänga allt vad väckarklockor heter och aldrig mer, eller i alla fall inte på ett bra tag, gå någon tid på andra sidan 06.00. 5 någonting skrämmer mig, det är ju mitt i natten för sjutton.
Kommentarer
Postat av: sus
du är grym frida!det ÄR verkligen helt galet hur tiden runnit iväg.
Trackback
