Motsov mig

Vad heter motsatsen till att försova sig? Det var det jag gjorde i morse. Av någon underlig anledning gick alarmet av en timme tidigt. Det kändes riktigt konstigt att gå upp ur sängen men ändå pallrade jag mig ner till köket och gjordse frukost till katie och Ryan. Jag väckte dem och inte förens jag gjort de och de båda var i trappen redo för att komma ner insåg jag att klockan bara var 5. Back to bed.
Jaja, sådant händer och turligt nog var de inte allför buttra.

Förhoppningsvis får jag bilen tillbaka imorgon. Kan inte vänta tills att få min självständighet åter. I måndags gick jag till tåget för att slippa vara beroende av att Marie skulle köra och hämta mig. Det var en helt underbart vacker dag så en rask 4o minuter var inget jag klagade över precis.

Igår var barnen lediga från skolan pg.a. Veterans Day. Har ingen aning om vad den dagen innebär men vi hade en riktigt mysig dag. Barnen kom och gick så mycket jobb blev det inte för min del. Jag kunde på morgonen åka till gymmet och gå på ThaiAerobicen. Det var skönt att på det sättet få utlopp för mina känslor.

Ingen mer matlagning på ett tag

Under de 10 månader som jag varit här har vi, familjen, bara suttit ner en endaste gång och ätit tillsammans. Det var dåjag gav en svensk köttbullemiddag till Marie i födelsedagspresent. Jag har dock inte misst hoppet ännu och idag stärktes det ytterligare. Familjen måste äta på golfklubben för ett visst belopp varje säsong. De har inte varit där lika mycket som vanligt vilket resulterat i att vi nu måste äta för minst 700 dollar på tre veckor. Gissa vart Thansgiving middagen kommer komma ifrån? Hur som helst hoppas jag på att vi någon kväll kommer äta tillsammans.


Ny Aupairmobil


Eller inte. Fin är den i vilket fall.


En enda stor röra

Jag har aldrig vart med om en större röra än den som just nu breder ut sig över hela huset. I köket är pannor och bunkar uppstaplade i diskhon, oredan i alla barnens rum är total med kläder slängda överallt, lekrummet är en katastrof. Om kameran är laddad och om jag hinner innan familjen kommer hem ska ni få några bildbevis.

Den underbaraste lilla varelse

Det är Lauren det. Idag när jag kom hem från gymmet så kom hon rusandes mot mig, trog upp mig för trappad och ville visa mig vad hon hade gjort.



Lauren och Devon hade organiserat alla stuffes animal, prickiga hundar, apor, kaninier. Min favorit var fula dockor.


Halloween

Okej, så hur var det att fira Halloween i NY? GALET!! Och så himla roligt. Det var en enda stor folkfest på gator, klubbar, pubar och torg. Alla var utklädda. Den ena dräkten mer spektakulär än den andre
.


De roliga gubbarna var överlägset de här två som klätt ut sig till "gå gubbe" och ? ...ja vad nu motsattsen heter. De showade hela natten lång vid Union Sq.

Kvällen började med middag på en jättemysig italiens restaurang. Givetvis var personalen, familjen som ägde restaurangen, utklädda. Sjärövare var temat och de var alla utrustade med döskalleshots i bältet. Svar ja, det blev en del av dem.

SKÅL!

Det var efter maten som alla tokigheter började. Alla, och då menar jag verkligen alla, taxibilar upptagna på hela Manhattan, så folk hade inget annat val än att gå mot sina mål. Det gjorde inget för det var bättre än vilken nattklubb som helst. Det gick dessutom att höra va den andre personen sa. Fest, dans och tokigheter. Jösses, vilken stämning. Vi gick och gick och gick. Säker i timtals. Tillslut kom vi fram till Uniom Sq där vi gick till Coffee Shop, samma ställe där vi en några veckor tidigare mötte Kiril. MEN det var inget roligt att vara instängd när vi visste vilken party som försegick utanför så vi var ganska snabbt ute på gatorna igen.

Vi traskade ner emot Meatpacking där vi gick till Revel, en bar som vi vart på innan och där det alltid är mycket roligt folk. Inget undantag på Halloween inte.





Den långa natten avslutades med en klassiker på Bubby's. Ingen kväll i fortsättningen kommer vara fulländad utan en nattmåltid där. Det bästa stället med den godaste maten och med de roligaste personerna. Alla slutar upp där så småning även om de är 2 mitt i natten eller 8 på morgonen.

Det är nästan "dagen efter" som vart de bästa dagarna. Denna söndag var inget undantag den heller. Vå åt fruksot på samma mysiga ställe, Orchard 88. Har ni vägarna förbi så är det verkligen värt ett besök. Sedan storsade vi bara runt i vanlig sann Soho anda. Njöt av mini cupcakes, besökte Dean & Deluca och förundrades vilken gayhak det är.  


Krya på dig brorsan




En jobb(ig) vecka snart förbi

Jag kom helskinnad från NY, så lever i allra högsta grad. Även om det var nära att vi inte kom ifrån det stora äpplet i söndags. Hur som helst så har det varit en jobbig vecka som jag efter idag kommer lägga bakom mig. Billösheten har tagit musten ur mig. Som tur är har jag kunnat ta mig in till klassen både på mådagen och på onsdagen. Värre har det varit med träning ocg träffa kompisar. Träningen har gått okej, har gått ut i området och sprungit och haft underbara promenader med underbara Cooper. Det jobbigast för mig har varit att inte ha möjlighet att träffa Johanna som nu är här i en måndad. Eftersom Totte jobbar på dagarna har hon mycket tid då och det skulle verkligen passa perfekt att träffas. MEN MEN. Igår gick det till slu, även om det var på håret att det blev pannkaka av det hela.
Det känns som att det är tillfälle att fokusera på det positiva, att jag fick träffat henne till slut, att jag kunde gå på min klass, att jag kunnat träna ävev om jag fått kämpa lite extra mycket för det denna vecka.
Nu är det i alla fall snat helg och det ska blir riktigt SKÖNT. Idag hoppas familjen dessutom att slå till på en svart Honda Pilot på bilauktionen. Även om de inte köper en bil i helgen så har vi fått låna grannens bil så att jag kan ha en under helgen. Tack för det!

Idag ska ni få en uppdatering av vår galna Holloween helg i NY.

Trick-or-Treat NYC

Jag hämtade upp vampyren(Ryan) , två power rangers (Katie och Callie) och batgirln (Lauren) igår kväll. jag vart helt mållöst. Det går inte att beskriva vilken Halloweenfest familjen som de var hos hade ordnat. Huset var kanske en aning större än mitt, täckt i spindelväv, spindlar, fladdermös osv. Den stora trädgården var en enda stor kyrkogård med blod och stympade kroppsdelar, skelett och allt du någonsin kan tänka sig. På baksidan var det stor grillfest med massor av öppna eldar. Det fanns även en hoppborg för barnen som såg ut som ett övergivet slott med rökeffekter. Helt galet! Jag hade förstått och barnen velat stanna längre, så blev överraskad hur enkelt det var att få hem dem.
Snövit (Marie) och hennes dvärg (John) åkte vidare till ett annat party på golfklubben, men var inte hemma allför sent så kunde hålla ögonen öppna tills de kom och få klart för mig vad som gäller för dagen. Marie tar mig snart till tågstationen så att jag kan ta tåget in. Väl inne möter jag Johanna för en mysig frukost!!!=) Jag kan verkligen inte förstå att det gått fyra månader sedan vi såg senast. Samtidigt som det känns som om det var evigheter så känns det som om det var igår. Jag längtar verkligen till att få en uppdatering om allt som hänt och skett.

Nu hoppas jag verkligen att jag och Carro får en rolig helg i NY. Det har verkligen varit en kamp för att komma dit och en känsla jag har säger mig att kampen inte är över ännu. Nu vill jag bara sitta på bussen med Carro brevid mig och vara helt säker på att vi änrtligen är påväg. Vi får verkligen se hur helgen blir. Det är en galet stor parad i stan som vi verkligen vill se. 50 000 deltagare och över 2 000 000 åskådare!!

BUUU!

Klockan är inte ens elva och jag är redan färdigtränad, färdis hundpromenerad, packningspåbörjad och mitt rum är städat. Nu blir det uppsatsskrivning om svenska respektive amerikanska hemmafruar och lunch. Den nya lunchfavoriten är Lavishbread med peanut butter, goat cheese,smoked turkey, frukt och grönt. Så himla gott, men som alltid så är det ju jordnötssmöret som gör det.

Färdigtränad blev jag genom ellepitcal trainern i källaren. Timmen gick förbi på nolltid tack vare att jag samtidigt såg på superroliga Ellen DeGeneres show. Idag var det givetvis Halloween special, hela publiken var utklädd. Ellen var själv utklädd till Oprah Magazine. Ni kan tänka er hur bra inledningen var när hon pratade om issue, articles osv. Under hela programmet visades klipp från när hon skrämt kändisar under veckan som gått. Varför är det så vansinnigt roligt att se när någon blir rädd?
Mitt i träningspasset hände det roligaste. Cooper började bli tokig på övervåningen och John som var hemma försöke allting för att lugna ner honon, ge honom mat, släppa ut honom osv. Inget hjälpte. Då hörde han ljud från källaren och såg att lyset var tänd. Lite helstressad sprang John ner för trappad för att stänga av tv helt ovetandes om att jag var där. BUUUU! Haha, snacka om att han blev rädd. Än en gång, varför är det så vansinnigt roligt att skrämma någon?

Billös = Rådlös

Jag hoppas mitt billösa tillvaro inte varar allt för länge. Jag kommer bli galen. Ekvationen med två bilar, 3 barn, en hund, 3 vuxna och hundraelva aktiviteter går inte riktigt ihop.Nu sätts verkligen vån logistiska förmågor på prov. Det kommer bli tufft. Speciellt måndagar och onsdagar då jag har min Harvardkurs. Hur kommer det bli med min träning? Kanske måste jag dra igång förträningen inför Göteborgsvarvet redan nu och snöra på dojorna och gå ut och springa.Marie är mycket mer flexibel än John och vet mina behov så hon mer villig att låta mig använda hennes bil.

Johanna är här nu och jag har sett fram emot att träffa henne så himla mycket och så händer det här. Bilbreakdownet satte stopp för vår planerade träff både i torsdags och kommer göra så för idag också. NY resan är en mycket krånglig ekvation den med. Just nu ser det inte bättre ut än att Marie måste köra mig till Alewife så att jag är där vid halv åtta. Lite surt när bussen inte går förens 1. Hemfärden blir ännu mer komplicerad. Vi kommer tillbaka till Boston vid elvatiden på söndagskväll. Då måste vi ta en dyr taxiresa hem till Carro och sedan måste hon köra mig hem. Vi bor inte direkt grannar så det kommer i alla fall ta en 40-50 minuter fram och tillbaka. Lägg på att hon inte hittar vägen så att hon måste låna min GPS för att hitta hem igen. Jag hoppas verkligen allt tampande ger utdelning och att vi får en rolig helg som belöning.Jag hoppas på en bonusträff med Johanna imorgon bitti. Det hade varit underbart ifall hon kunde möta mig i Boston på morgonen. Då skulle hela eländet se lite ljusare ut.

Jag tycker så synd om Marie och John som helt plötsligt fick en stor oväntad utgift. De funderar för full vad de ska göra. Om det är värt att lägga mer pengar på vanen eller om den har gjort sitt och om de då ska köpa en ny och ge mig Johns bil. Eller ska de köpa en begagnad van och hoppas på att den håller i 2,5, vilket är så länge de räknar med att behöv en Aupair till. Hoppas de kommer fram till ett beslut riktigt snart för det här håller inte.

Idag blir det således en hemmadag. Kanske är det bra. Kanske får jag för en gångs skull städat mitt rum. Jag ska i alla fall ge mig ut på en härlig joggingrunda och sedan ta en promenad med Cooper.
Jag jobbar kväll, men familjen först på en gemensam Halloweenfest innan bara John och Marie drar vidare så jag hoppas på någon timme ledig under tiden.


Aupair skvaller forts.

Hur ska fam Nuss få redo på vem som tar pengarna? De har riggat fällor. 800 dollar fattas. Svaret är Nanny Cam!


En sak till

What's up med besökare av min blogg? Idag var det 5 gånger mer än vanligt=)


NYC 24 plus

Ska försöka börja någorlunda i en kronologisk ordning.

Trippen började mycket intressant med att min käre lille Gpsvän bestämde sig för att ta mig någon helt annan stans än Museum of Fine Art, där jag skulle hämta upp Carro.  Häxa som jag är hade jag dock omedvetet överlistat Gps:en och åkt hemifrån med god tidsmarginal så att jag trots den otroliga omvägen kom i tid. Som om stressnivån inte då var hög nog så var det jättemycket trafik till stationen vilket resulterade i att vi fick racerparkera och sedan kuta allt vad vid orkade till bussen. PJUU!

Framme i NY var vi vid 6-7-tiden. Vi tog oss därefter till hostelet, Chelsea Center Hostel, där vi skulle ”bo”, i vilket fall göra i ordning oss inför kvällen. Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag kan inte rå för det men jag är verkligen ingen hosteltjej. MEN samtidigt så måste jag erkänna att efter mina enda två hostelerfarenheter så är jag positivt överraskad. Speciellt efter det i Brooklyn. Jag kan verkligen tänka mig att komma tillbaka dit. Det var fräscht, rymligt, trendigt och mysigt.
Chelsea var dock lite annorlunda. Konstigare personer får man nog leta efter. Det roliga var nog att de tänkte precis samma sak som oss, två fnittriga blondiner med smink, stylingartiklar och kläder för tio personer.Vi checkade in och begav oss sedan till en sushirestaurang i området som vi fått rekommenderat för oss. Inget nytt på sushifronten men väl på dryckesfronten. Provade Sake för första och sista gången.


Till en början med hade vi inga direkta planer utan ville bara ha en spontan rolig kväll på stan, men det dröjde inte länge förens Ivo och Kiril hörde av sig. De skulle vara på GreenHouse under kvällen och ville att vi skulle komma dit.


Rolig och spontan blev kvällen, som blev morgon, dock ändå vill jag lova. Först blev det ett besök till en supercool vinbar mitt emot GH. Stället var stort, trendigt och dessutom gör de sitt egna vin på plats. Ett stort plus i kanten vara alla söta servitörer som jobbade. Det var lite svårt att slita sig vilket gjorde att vi blev sena till att möta upp Kiril.


Han hade redan gått in med sitt gäng men vad gjorde det. Vi gick in med några andra hetingar som vi sedan iofs inte såg skymten av men men. Utanför träffade vi förresten Oliva och Mia från L. A (Beverly Hills) som vi höll ihop med hela kvällen.

Inne hade K och hans kompisar bord så det var roligt=) Ivo kom aldrig så en viss liten Carro var nog lite besviken.


Vi var där ett bra tag innan vi, jag, Carro, Mia och Olivia, bestämde att dra vidare till hotellet de bodde på som tydligen skulle ha en bra bar. Det var inge dåligt hotell och ingen dålig bar för den delen heller. Vilka var nu dessa tjejer? Olivia Marciano, dotter till Nathalie M. Vem är hon nu då? Tydligen en känd skådespelerska och producent. Det komiska var att bara två dagar innan vi åkte ner såg jag och C på My life in ruins, producerad av ingen mindre än hennes mamma.
 
Från hotellet till en annan bar och därifrån till Bobby’s, restaurang öppen 24-7. Det var runt 6 och vi alla drabbades av akuta trötthetsanfall MEN då från ingenstans klampade ett gäng Harvardkillar in och gjorde oss sällskap vid bordet. Några roligare killar har jag nog aldrig stött på. Vi skrattade till vi kiknade och borta var tröttheten. Det var inga dåliga killar utan det skulle bjudas på Champagne och grejer innan deras chaufför skulle komma, men hade vi tackat jag till det erbjudandet hade kalaset inte slutat roligt för någon av oss. En droppe till jag skulle inte komma ihåg något från kvällen. Vi lyckades i alla fall leta oss tillbaka till hostelet och fick en dryg timmes sömn innan det var dags att checka ut.




Vi hade en sådan otroligt tur med vädret. Himlen på lördagen var gråare än gråast och det spöregnade till vi gick ut då det höll upp. Söndagen var helt fantastisk. Klarblå himmel och krispigt frisk luft.  Vi åt en låång och underbar brunch i trendiga Tribeca och flanerade sedan runt hela dagen i stan. Vi mötte upp tjejerna från gårdagen, fikade på samma mysiga franska café som vi var med Rasmus och Jonas förra gången, gick till Designer Market. En favorit där oupptäckta designers ställer ut sina grejer.



Avskedet var lika tufft som vanligt. Det är helt otroligt hur förälskad jag är i den staden.

 


Breakdown

Yes, not me men min käre lille Aupair mobil har rulat sina sista dagar på de amerikanska vägarna. 31,000 dollar skulle det kosta att laga vad det nu var som var fel. Helt galet och det är garanterat mer än vad bilen kostade som ny.
Nu vet jag verkligen inte hur det blir. För tillfället har jag en lånebil från verkstaden men den kan jag inte ha för all evighet. Mitt första bekymmer är morgondagen. Jag hoppas verkligen att jag kan åka och träffa Johanna trots att min vän valt att lägga av. Det andra är helgen. Jag hoppas inte detta ställer till det för NY planerna. Vi hade panerat att liksom förra gången köra in, hämta upp Carro på Museum of Fine Arts, och parkera vid stationen. Jag hoppas jag kan ta lånebilen annars är vi bokstavligen körda.
De har kollat på ny bil för att byta ut John gamla hederliga Volvo, men de hade tänkt att vänta ett tag till. Nu kanske det blir så att de köper en ny bil snart och jag kan ta Johns. Men visst tar det ett tag innan man kan få den?

Aupair skvaller

Det här är framförallt för dig Matilda. För det första har jag nästan inte sett skymten av Julia sedan du åkte. Lauren och Julia har inte haft en enda playdate sedan dess. Så det är något riktigt mystisk som pågår. Julia verkar få igenom någon konstig period. Jag vet inte om det är fjärde-syskon-syndromet, men jag fick till exempel reda på att hon känner sig utanför i cheerleadingen. Som J's mamma ringer man då givetvis till Marie och berättar detta. Marie axlar därmed rollen som konstapel och studerar tjejerna under träningen. Tjejerna försöker allt vad de orkar för att involvera J men hon vägrar och surar. Då finns det inte mycket annat att göra. J skriker efter uppmärksamhet. Det bjöds på kakor vid ett tillfälle och då säger J till hjälptränaren att hon har nötallergi. Tränaren får panik och skriker på Marie. Call 911! Marie kommer springande och frågar vad som står på varvid de berättar att Julia är allergisk. Det var jag som lämnade in alla papper från cheerleadinge så t.o.m jag vet att ingen av tjejerna har någon allvarlig allergi. Marie ringer för säkerhets skull till Kim. SJälvklart säge rhon att J inte alls är allergisk. Vad säger du Matilda?
Till en början trodde jag att det funkade bra med Cameron, som The Nuss's nya AuPair heter. MEN så igår pratade jag och Marie och det hela och Kim verkar inte vara riktigt nöjd om man säger så. Till att börja med så skriver tydligen C och J till varandra ständigt. INTE BRA. Dessutom fattas det pengar. Och vem får inte skulden då om inte Au pairen. Vi får se hur det blir.
När jag tänker på de få gångerna jag sett C så hade varit i skolan då hon hämtat upp J. Hon har aldrig varit i tid utan är ständigt sen.

Louise åker hem snart. Vet inte riktigt anledningen. Till en början var hon påväg till Lonon vid jul men nu verkar det som om det blir Sverige istället. Hon säger själv att hon har den bästa familjen, eller rättare sagt de bästa värdföräldrarana, men att hon är uttråkad. Jag förstår henne till viss del då hon inte är 21 och att det då är svårt att gå ut i Boston plus att hon bor ute i bushen. Inte roligt.
Helen som hamnat i en familj med den mest underliga svenske värdpappa verkar ta hennes plats. För att fortsätta på pappa så gav han henne i början en tjock regelbok med de mest sinnesrubbade regler. T.ex. måste hon köra med mobilen i bakluckan för att inte bli distraherad. Om hon mot förmodan skulle köra med mobilen i förarsätet så hävadar de att de har någon slags utrustning som känner av det. Hon får dessutom bara köra 20 minuter från huset, vilket inte är någonting här då det är en halvtimma till allting.
Hoppas hur som helst att hon får det bättre om hon nu slutar upp i Louise's familj.

Bianca, som det visade sig att vi läste nationalekonomi ihop, fick åka hem efter bara en dryg månad. Situationen i familjen hon hamnat hos med ett ensamt barn på 9 år var ohållbar så att hon gick in i en rematch och hittade ingen ny familj.

 Beatrice som kom samtidigt som mig och som jag umgick med under orienteringen i NY har bestämnt sig, liksom jag, att ett år är tillräckligt innan det är dags att åka hem och ta tag i studierna. Nu ångrar hon sig nog ganska rejält då hon hittat kärleken i en Amerikan här.

Susanna som tyvärr åkte hem alltför tidigt flyttar i veckan till Göteborg, vilket är hur roligt som helst. Det blir att umgås mycket när jag kommer hem.

Vänner till Carros familj fick i veckorna en ny Aupair från Tyskland som deras tidigar. Tydligen är familjen ett stort kaos, vilket inte riktigt hör hit, men i alla fall så hade Aupairen jobbat kväll och då hade Lisa, mammans, 21-årige bror kommit över med lite kompisar OCH alkohol. När föräldrarna sedan kom hem efter en runda på stan vem satt inte då vid köksbordet och drack om inte Aupairen. Huset var upp och ned. Jag vet inte riktigt men tror inte att de var så supernöjda med hennes första kvällspass.


Inte riktigt som vi tänk oss

Så det blev ingen La Roux och därmed ingen sovmorgon. Jag och Carro var så grymt taggade på spelningen. Jag hämtade upp henne efter jag slutat och vi åkte in till baren där bandet skulle spela. So far so good. Men då vi började närma oss ingången slog det oss vad lite folk som var där. Fel dag? Nej, koncerten inställd. Varför? De visste de inte, utan de hade själva precis fått reda på att sångerskan var "sjuk". Roligt jobb kvinnan i dörren hade att säga att det var inställlt till de drygt 700 personer som köpt biljetter.
Jaja, inte riktigt som vi tänkt oss. Bra mycket tidigare än beräknat var vi därmed hemma och då kan jag lika gärna pallra mig upp i morgon bitti. 

Det är inte alltid en dans på rosor. Speciellt inte efter en overkligt rolig helg. Då känns det plötsligt inte lika motiverande att ta sig upp på morgonen. Skillnaden mellan mamma- och helgrollen är för stor. Jag vet int3 hur jag ska förhålla mig till saker längre. Samtidigt som jag längtar till helgerna går tiden alldeles för fort och jag vill inget hellre än att leva i nuet och njuta av den återstående tiden. 

Just nu vill jag inget hellre än att spola fram tiden tills vi sitter på bussen påväg ner till Halloweenfirandet i NY.  

I did it

Om det är något jag är riktigt dålig på så är det om be om saker. MEN idag så gjorde jag det. Spelningen ikväll börjar inte förens efter åtta inne i Boston så kommer antagligen inte vara hemma förens sent. Efter en sömnlös helg och bara några få powernaps känner jag att orken inte är riktigt på topp och att en sovmorgon skulle sitta riktigt fint. Sovmorgon it is tomorrow. Så himla skönt.

Kanske kan jag även ta mig lite tid och berätta om den roliga NY helgen i morgonbitti innan Harvard.



NYC 24 plus (början)

Det behövs nog inte sägas att vi hade ännu en underbart fantastisk superrolig helg i NY. Igår när jag äntligen fick en minut över låg bloggen nere så en liten uppdatering om vad vi hade för oss kommer förhoppningsvis senare idag.

Ikväll ska jag och Carro in till Boston och lyssna på La Raux, ett grymt bra electro-pop band från London.

Hörs senare

Frisserad

Förresten så är jag nyfrisserad. Jag komme inte ihåg när jag senast var hos frisören. Denna gång kom jag relatvit billigt undan, men hur man än gör går det inte att komma under 200 dollars sträcket. Genom en rad fulingar, som mitt dåliga samvete sätter stopp för att berätta för er, så slutade kalaset nu på närmare 200 än 300 som det tidigare gjort. Nöjd är jag i vilket fall och laddat kameran har jag gjort så kanske hamnar håret på några av den kommande kvällens vimmel bilder.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0