Trick-or-Treat NYC
Jag hämtade upp vampyren(Ryan) , två power rangers (Katie och Callie) och batgirln (Lauren) igår kväll. jag vart helt mållöst. Det går inte att beskriva vilken Halloweenfest familjen som de var hos hade ordnat. Huset var kanske en aning större än mitt, täckt i spindelväv, spindlar, fladdermös osv. Den stora trädgården var en enda stor kyrkogård med blod och stympade kroppsdelar, skelett och allt du någonsin kan tänka sig. På baksidan var det stor grillfest med massor av öppna eldar. Det fanns även en hoppborg för barnen som såg ut som ett övergivet slott med rökeffekter. Helt galet! Jag hade förstått och barnen velat stanna längre, så blev överraskad hur enkelt det var att få hem dem.
Snövit (Marie) och hennes dvärg (John) åkte vidare till ett annat party på golfklubben, men var inte hemma allför sent så kunde hålla ögonen öppna tills de kom och få klart för mig vad som gäller för dagen. Marie tar mig snart till tågstationen så att jag kan ta tåget in. Väl inne möter jag Johanna för en mysig frukost!!!=) Jag kan verkligen inte förstå att det gått fyra månader sedan vi såg senast. Samtidigt som det känns som om det var evigheter så känns det som om det var igår. Jag längtar verkligen till att få en uppdatering om allt som hänt och skett.
Nu hoppas jag verkligen att jag och Carro får en rolig helg i NY. Det har verkligen varit en kamp för att komma dit och en känsla jag har säger mig att kampen inte är över ännu. Nu vill jag bara sitta på bussen med Carro brevid mig och vara helt säker på att vi änrtligen är påväg. Vi får verkligen se hur helgen blir. Det är en galet stor parad i stan som vi verkligen vill se. 50 000 deltagare och över 2 000 000 åskådare!!
Snövit (Marie) och hennes dvärg (John) åkte vidare till ett annat party på golfklubben, men var inte hemma allför sent så kunde hålla ögonen öppna tills de kom och få klart för mig vad som gäller för dagen. Marie tar mig snart till tågstationen så att jag kan ta tåget in. Väl inne möter jag Johanna för en mysig frukost!!!=) Jag kan verkligen inte förstå att det gått fyra månader sedan vi såg senast. Samtidigt som det känns som om det var evigheter så känns det som om det var igår. Jag längtar verkligen till att få en uppdatering om allt som hänt och skett.
Nu hoppas jag verkligen att jag och Carro får en rolig helg i NY. Det har verkligen varit en kamp för att komma dit och en känsla jag har säger mig att kampen inte är över ännu. Nu vill jag bara sitta på bussen med Carro brevid mig och vara helt säker på att vi änrtligen är påväg. Vi får verkligen se hur helgen blir. Det är en galet stor parad i stan som vi verkligen vill se. 50 000 deltagare och över 2 000 000 åskådare!!
Kommentarer
Trackback
