BostonPickle

Hur börjar man berätta om någonting som inga ord i världen kan beskriva. För det går verkligen inte att i ord förklara vilken underbar helg jag och Carro hade i NY och vad vi var med om. Vi hade egentligen inga förväntningar inför trippen utöver att det skulle bli enormt härligt att komma bort ett tag och släppa mammarollen lite. Vi hade en del på agendan, personer att träffa. Caroline hade ett x som var i stan med en kompis och 4 andra kompisar. Utan möjlighet att kommunicera med varandra under tiden vi var där lyckades vi med det omöjliga att träffa dem alla 6. Jag för min del hade verkligen ingenting emot att träffa Niclas och de andra collegekillarna och så blev det också=)

I vilken ände ska jag börja? Okej, måste försöka sätta ord på lite saker i alla fall.

---

3,5: så många timmar det tog för oss att ta oss ner till New York. Vid elva-tiden var vi framme där vi skulle bo. Boende? Ja, det var inte det lättaste då det tydligen var Columbus Weekend som är the nr 1 weekend för en helgtripp då många dessutom är lediga på måndagen (inklusive jag och Carro). Alltså alla skulle till NY och precis allting var fullbokat på, i alla fall, lördagsnatten. Men det är då man förstår vad man har kontakter till. Hörde av mig till Stefan som jag och Matilda träffade senast vi var där. Självklart kunde vi bo hon honom och det gjorde vi också.

Soho: Var där vi flanerade runt mesta dels av tiden. Flanera, flanera, flanera. Underbart.

Cafécafé: Cafét där vi fikade på lördagen. Ett supermysigt ställe i två våningar med endast hemmabakat bröd och kakor.

Svarta boots: Inhandlades. (bild kommer)

Blue Ribbon: Sushirestaurangen där vi tänkt möta två av Carros kompisar på söndagskvällen, men då de visade sig att de inte tyckte om Japansk tänkte vi om och tog den på lördagskvällen och tack gode gud för det. Vi hade ingen aning om vilken bra restaurang det var och hur otroligt populär den var. Vi var där relativt tidigt, men det var redan en 30 minuters väntetid.

Ashley Olsen: Väntade hon liksom vi på att få bord på BR. Carro fick ett samtal precis då det var vår tid att be om bord. Hon missade därför att Ashley och hennes oroligt snygge skådespelare till pojkvän, Justin Bartha som spelar hetingen som ska gifta sig i Hangover, satt och väntade. Det slog mig att jag aldrig skulle få chansen att prata med henne igen så självklart frågade jag henne om det var okej om jag satte mig bredvid henne och visst var det de. Hon flyttade snällt på sin yberdyra Hermés väska. Sedan satt vi och smaskade sushi bredvid kärleks paret.

Champagne och choklad: Bjöd Stefan på innan det var dags att ge sig ut i lördagsnatten.

GreenHouse: Bästa klubben där vi dansade bort jag vet inte hur många timmar av lördagsnatten. Galet bra!

Jay i kvadrat: Utanför en annan klubb stötte vi på Jay, allas tjejers drömkille, från The City som dejtade Whitney. Kort som attan var han men ack så het. Det lustiga var att utanför Green House så kom två killar fram till oss, Kiril och Ivo, vilken en av dem såg precis ut som J. Lustiga namn, men helt underbara killar.

Världen är bra liten: Utanför samma kille dyker en grupp av svenska killar upp, varav en jag och mamma precis pratade om. Det händer inte. Speciellt inte i NY.

Kärlek vid första ögonkastet: Eller? Var det det det var mellan Carro och Ivo. Jag vet inte jag, men någonting klickade mellan dem båda. Jag kan ju inte säga att K var lättförglömlig heller. Visst sög det till iten i maggropen och han etsade sig verkligen fast i mina tankar.

Limousin: Transporten ”hem” från GreenH. Hemma var inte riktigt hemma som hos Stefan då vi slutade upp en timme utanför stan på Niclas och sportkillarnas College. För att tänka baklänges när vi var där vid åttatiden så lämnade vi klubben vid halvsju-sju.

Kontanter: Är bra att ha, speciellt när man måste ta sig från en plats till en annan, i detta fall från Manhattan Ville College in till Manhattan, och man måste ta taxi, buss och tåg.

The New York Loft Hostel: Var där vi bodde på söndagskvällen. Det låg i Brooklyn och det är verkligen att rekommendera. Fräscht och stora rum och dessutom ligger det i ett jättetrendigt område.

Bagels: Konsumerades självklart i mängder. Priset för den godaste vann den från Cafét brevid hostellet.

Tara Banks: Fotograferades i en höstig miljö framför Flat Iron. Till en början förstod ingen vad som föregick. MEN, då fick Frida syn på en stor kille på öronsnäcka och förstod att det var dags att ladda kameran. Fick några bilder på henne innan hundratals andra var där för att få en skymt av supermodellen. Jösses, säger jag bara. Kan man vara mycket snyggare?
Ivo & Lulu: En helt underbar belgisk, organisk restaurang i SOHO där vi mötte två av Carros tjejkompisar på söndagskvällen.
The Coffee Shop: Bar, lonuge, restaurang där vi mötte upp Kiril.
13: Grym klubb vid Union Square den med dit vi gick med K efter CS.

---

Så vi träffade alla vi ville plus en hel massa andra godingar. På lördagskvällen träffade vi Niclas och de andra på samma bar som jag, Daniel och Niclas var på. Den här gången var det helt annorlunda. Det kändes inte längre som icke-löne-helg utan stället var helt galet fullproppat med en härlig blandning av folk. Framförallt heting. Vi var där ett tag, fick beröm för mina tänder av en tandläkare som dessutom lovade mig White Stripes i massor, innan vi, jag, carro, niclas, markus och sebastian (vilka goa grabbar!), drog vidare. GreenHouse var sista anhalten. Iväg rann tiden och lika så gjorde drinkarna.
Det var utanför här som vi träffade på Kiril och Ivo som är en stor anledning till varför det känns så himla jobbigt för oss att vara tillbaka i Boston. Här igen har vi något som inte går att sätta ord på. Klick! Connection! Jag vet inte ja, men Kiril var verkligen speciell och gjorde ett starkt intryck. Det behövs inte sägas att Ivo och Carro kom överens bra de med.
MEN efter ett tag var det dags att välja. Tre hetingar (Niclas en av dem) och en limmo mot två hetingar. Det var inget svårt val för min del men att få med Carro i bilen var inte helt lätt. Hon var helt i upplösningstillstånd då hon insåg att hon inte fått hans nummer eller han hennes. Hon var påväg ut ur limmon både en, två och tio gånger. Vad hon inte visste då var att K hade mitt nummer och om min magkänsla var rätt så skulle det inte dröja länge förens han skulle höra av sig. Men det var inte precis så att jag kunde säga att han fick mitt nummer när vi var i bilen med andra killar. Men då jag tillsut fick fram till henne lugnade hon ner sig=).
.......
Träff nummer två var planerad söndag kl.1, vilket innabar inte ens en timmes sömn innan det var dags för att försöka leta oss tillbaka till Manhattan och Stefans lägenhet. Det var inte det lättaste, men vid halv ett var vi till slut där. Snällt var det av Stefan att låta oss bo hos honom även om det slutade med att vi bara tog några glas Champagne med honom och lånade hans dusch en snabbis. Några minuter sena blev vi för att träffa Sara och hennes syster. Vi åt en härlig brunch med systrarna innan vi tog en runda på stan. Jag har ingen aning om vilka krafter som fick och att hålla oss vakna och röra oss framåt.
Klockan sju var det dags för nästa träff med Julie och en annan tjej på Ivo & Lulu. Vi var lite för sena dit så när vi väl var där hade de redan beställt och börjat mums på förrätten. Men med tanke på att vi varit och checkat in på hostelet, lämnat väskorna, fyllt på energiförådet och powernappat plus dessutom fixat till oss så var det inte så dåligt jobbat.
Magkänslan var det inget fel på så under söndagen hörde Kiril av sig och vi träffade honom efter middagen. Tyvärr kunde inte Ivo hänga på så jag tror inte Carro tyckte det var lika underhållande som jag. MEN MEN. Ännu en superlyckad kväll.

SÅÅ, vad nu? Vill tillbaka, tillbaka, tillbaka. Det är det enda jag tänker på för tillfället. Carro kan inte koncentrera sig. Jag kan inte koncentrera mig. Nu vill vi bara att de här veckorna fram till Halloween ska rulla på fort som bara den så att vi kan åka ner.  OCH förhoppningsvis träffa Ivo och K igen. Jag håller tummarna att inte jag behöver jobba den 30:e. Marie har nämnt att det ska på fest då, men hoppas att de kanske kan ha en annan barnvakt. I värsta fall får vi åka tidigt på lördagen. Halloween är ju på lördagen så det gör egentligen inget med det hade varit roligt med en extrakväll.

Så det blev en hel del ord ändå men inget kan beskriva känslan som jag har i min kropp nu.