BostonPickle

God tidig morgon. Frukost, packa, gymmet, hämta upp Carro från hennes konstkurs OCH sedan är vi tillslut på väg till vår livs största kärlek, NYC. Vi har inga direkta planer för kvällen utöver att ha gå ut och roa oss. Men jag vet någon som väldigt gärna skulle vilja roa sig med en speciell Ivo, inga namn nämna (CARRO!!). Det har varit två olidliga veckor i väntan på att denna helg skulle komma så att vi kan rymma i väg till NY. Harvardkursen rullar på i ett vansinnigt temp. För tillfället skriver jag en uppsats om hemmafruar självklart med inspiration från Anna Anka. Lite hänger jag allt med om vad som händer och sker där hemma. Hemmafruar är något det finns gått om här. De flesta Au pairer är just i familjer där mamman inte jobbar. Frågar man dem vad de gör på dagarna får man aldrig riktigt något svar. Hur som helst så är det intressant hur Marie behandlas, framför att av damerna/kvinnorna på golfklubben vilka de flesta är hemmafruar. De pratar knappt med henne för att hon jobbar. Det är ofint att som kvinna behöva jobba och även om de behandla John väl så undrar de varför han inte har ett bättre jobb så att han kan försörja familjen.

Det har varit en låång vecka. Marie åkte till L.A i onsdag. En sak är klar, ensamstående mamma i USA är något jag aldrig skulle vilja vara. Det skulle vara okej i Sverige där ungar ägnar såg åt en eller kanske två sporter i taget men inte här där de har sjuttioelva aktiviteter varje dag. Jag sitter ju här och skriver nu så överlevde gjorde jag ju. Det gick faktiskt riktigt bra och lösningen stavas PLANERING. MEN vad tydligt det är att de inte skulle klara av en vardag utan Au pair och vad tydligt det är vilket otroligt bra jobb jag är. Jag ser hur orolig Marie är för att hitta en ny Au pair i Januari att ta efter mig. Hon har skickat mig deras familjebrev och hon har ändrat en hel del från då jag fick det. Hon har lagt till mer regler och förväntningar vilket jag inte tycker är alls bra. Hon är orolig att hon ska få en tjej som inte är beredd att jobba hårt men vad hon nu gör med brevet är att hon skrämmer bort alla lovande och istället lockar till sig mystiska osociala underkuvade arbetsfreakar. Jaja, håller tummarna att hon hittar någon bra speciellt för barnens skull. De vet fortfarande inte om jag kommer lämna dem i januari. Det är lika svårt varje gång de frågar mig om jag ska stanna. Att hela tiden komma upp med vita lögner tar på krafterna.

Idag är det två månader kvar till julafton. Det slog mig precis att det kommer att bli en garanterat vi sådan för min del då vi ska fira den uppe i vinterstugan i Vermont. Jag ser faktiskt fram emot det riktigt mycket. Det blir nog till att gå runt i fleece sparkdräkts pyjamas, mysa och lyssna till den smattrande öppna spisen. Det kommer nog bli tufft att inte vara hemma på julafton men å andra sidan så tror jag inte ni har något emot lite julköttbullar i februari när jag kommer hem.  Jag hjälper till att rulla dem mamma.

Nä, nu måste jag sätta fart med packningen och få träningen avklarad. Hörs snart!

Åh förresten, I helgen kommer JOHANNA! Kan inte fatta att det var 4 månader sedan vi sågs sist. Längtar ihjälp mig till att äntlligen få träffa hennen igen.