Vind i seglet
I går kväll var vi inne, för andra kvällen I rad, i Boston. Newbury Street, vad annars, var adressen och den mysiga restaurangen som fick sig ett besök av mig, Heidi, Johanna och Totte igår var La Volie (seglet). Som namnet skvallrar om var det en fransk restaurang. Menyn var på franska. Servitörerna lika så. Atlanten (för det är väl vid det havet Boston ligger?) förvandlades till medelhavet. Ännu ett ställe jag måste ta päronen till när de kommer hit i juli. Och Amanda, igår saknade jag verkligen dig där. Alla minen från Paris kom tillbaka. Jag drömde mig bort och låtsades att du satt vid min sida. Pratandes franska tog du alla servitörer med storm. Fransoserna slogs om vem som skulle få servera.
Torsdagen blev det Stephanies, vars ägare är gift med någon kändis. Det var lika mysigt på kvällen om inte mysigare. Atmosfären är helt fantastisk. Mysfaktorn och smaksensationen hög.
Idag blir det dessutom tredje kvällen i rad i Boston, då Johan/Tenniskillen hämtar upp mig vid åttatiden. Jag vet inte men om klockan nu är runt halv nio och jag redan behöver nervlugnande hur sjutton kommer det då sluta. Det är nu jag verkligen saknar mammsen och pappsen. Mammas ovärderliga råd och pappas lugnande kramar.
Nä jag säger då det. Pinsamt kommer med stor sannolikhet vara temat på aftonen. Det känns bra att jag börjar på en lagom nivå på dejtande också. Världens snygging, middag och dessutom en 30 minuters bilresa in till Boston. Wohooo. HJÄLP!!
