Torsdag den 7:e maj

Ditresan

Matilda kom och hämtade upp mig vid niotiden på torsdagsmorgonen. Vanlig uppstigning är kvart i sex på vardagar men eftersom jag var tvungen att duscha, göra i ordning mig och packa utöver att dessutom ha hand om barnen denna morgon ringde klockan redan klockan fem.

Mycket trafik och en liten felkörning gjorde att hjärtat slog några extra slag på oss båda. Det kunde väl inte vara så typsikt att jag skulle missa flyget? Nej då. I god tid var jag på flyplatsen. Incheckningen och kontrollen gick snabbt och enkelt. Planet lyfte 11.10. Bakom lämnade jag mig ett trist, kallt och regnigt Boston med sikte på ett betydligt varmare Los Angeles.

14.15 Kalifornisk tid landade flyget på LAX. Resan tog drygt fem timmar, men med en bra bok som färdlektyr kändes den enormt mycket kortare.

När jag steg av planet slog det mig än en gång att lilla jag är ensam i stora vida värden. Vad skulle jag nu göra? Vart är mitt bagage? Hur tar jag mig från flygplatsen till Amanda? Inga problem. Först följde jag strömmen till "bagagebanden". Väskan hade inte kommit på villovägar. Sedan frågade jag första bästa hur jag bäst kom till Santa Monica. Killen jag frågade ville mer än gärna hjälpe till. Namn, nummer, adress och skjuts kunde han erbjuda. Jag avböjde, men tackade så snällt för hjälpe.

Första bussen jag hoppade på tog mig till LAX busscentral. Fler amerikaner ville på den turen erbjuda skjuts och privat guidning av staden. Nej tack.

Väl på busscentralen drabbades jag av en liten osäkerkänsla. Vilken buss var det nu igen jag skulle ta? Och vad skulle hända om jag hoppade på fel? Jag tänkte inte på att jag skulle stå nära min buss hållplats så när den väl kom, när jag hade för en sekund vänt mig bort för att ta kort, körde den självklart förbi mig. Tur för mig var det skyttetrafik på linjen så det dröjde inte länge förens nästa buss kom och tog mig den 30 minuter långa färden till Amanda och Santa Monica.


The Standard Hotel rooftop lounge







Kvällen på Standard blev riktigt lyckad. Inredningen av loungen på hotellets takterrass är underdrivet uttryckt vrålhäftig. Färgerna går i rött och vitt. Materielen, trä, sten, plats, tyg, blandas till en superhäftig enhet. De tre elementen vatten, luft och eld är tydligt representerade. Luften omger dig. Vattnet från poolen. Elden från lägereldarna och den öppna brasan. Musiken, stämningen och atmosfären var allt på sin topp. En kurrande mage efter kvällens bravader stillades med en baguette från Subway.

Med mat i magen krusade vi genom Los Angeles gator och tog vägen om West Holllywood och Walk of Fame, morgondagens anhalt, på vägen hem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0