Mina barn och andras ungar
Även om jag inte har egna barn så har jag verkligen börjat förstå innebörden av det uttrycket. Det är tufft emellanåt att ta han om någon annans ungar. Ibland vill man skrika det mest olämpliga saker. Men det kommer man bara undan med om det är ens egna barn. Hur mycket man än försöker och hur mycket man än vill så hänger det faktum att det inte är mina barn över mig. Man vill komma dem nära, men det kommer alltid finnas en gräns. Blod är tjockare än vatten. Och jag är säker på att det där blodet innebär en högre toleransnivå. Ibland blir man så otroligt trött.
Det härliga är att "mina" barn ger mig så många fler gyllene stunder som gör att alla onda tankar blir som bortblåsta. Så har det verkligen varit denna vecka. Onsdagar är ofta tuffast. Då slutar barnen tidigare och varken Lauren eller Katie har (surprise) någon efterskolaktivitet. Det innebär med andra ord Playdate med stort P. Och det i sin tur innebär hjärnblödning. Gårdagen var med andra ord tuff då båda hade varsin kompis över. Idag var å andra sidan helt underbar. Det är Katies födelsedag så bara det var mysigt. Torsdag = dans för Laurens del. Katie hängde med mig idag och under tiden Lauren dansade åkte vi till mobiltelefonaffären och ordnade med hennes telefon innan vi åkte till Panera Bread och myste. Det är stunder som den jag hade idag med Katie som jag aldrig kommer att glömma. Stunder när hon öppnar upp sig för mig och vi kan prata om allt mellan himmel och jord.
Aupairlivet är som en dans på rosor, ibland går man på taggarna, men mer ofta på de silkeslena rosbladen.
En annan sak som jag funnit lite tufft de senaste dagarna och som också har med mina barn och andra ungar att göra är att jag inte längre är första prioritet. Lauren, Katie och Ryan kommer alltid gå i första hand här. Aldrig jag. Det är ovant att efter 21 år varit bortskämd och alltid fått bara det bästa. Anledningen till varför dessa känslor kommit upp är Katies födelsedags present. Marie var så sen med att ordna present till Katie så att hon bestämde sig för att ge henne en ny telefon. "Min" telefon. Det var aldrig riktigt min telefon, men den jag nu använder är så gammal att det var dags för en uppdatering. Nu får jag istället hennes gamla mobil, vilket inte är fy skam. Det är inte det materiella utan bara det att det är det näst bästa.
Jag älskar er mamma och pappa!
