BostonPickle

Nu är klockan tolv på lördagen och jag är redan färdigtränad, färdiglunchad och färdigpratad med hela Ekblomstruppen. Redo för att åka in en säng till Boston och flanera omkring och förhoppningsvis träffa Heidi en sväng. Det känns så himla jobbigt verkligen att hennes hemresa är mindre än en vecka från idag. Vill inte ens tänka på den tomhet som kommer infinna sig när hon åkt.

Jag sitter och tänker på hur enorm rolig och lyckad fredagskvällen blev. Ett minne kommer tillbaka från kvällen som kanske kan förklara killarnas skrämda blickar i bilen på väg till Cambridge. När vi plockade upp dem gjorde vi det vid ett rödljus. Jag tror att jag gasade innan både dörren var stäng och killarna satt på plats i sätena. Jag kan inte låta bli att skratta med det såg så vansinnigt ut när alla fyra killrumpor stod rakt upp i vädret från baksätet där de alla hamnat. Het på gasen. Tur var nog att jag inte försökte mig på att säga något i from med " I'm hot on the gas".

Är ledig hela helgen vilket givetvis känns lyxigt och jätteskönt. Som så många helger innan så slutar det alltid med att alla barnen har kamrater som sover över. Fler ungar innebär bl.a. mer disk. Även om det tar emot att inte ta tag i den så har jag bestämt mig för att vara just ledig nu. Det kommer antagligen sluta upp med att jag står och diskar ändå, verkligen inte för att någon ber mig eller räknar med att jag ska göra det utan för att jag känner att jag vill göra det för dem.

Jag håller på med ett hemligt projekt inför mammas och pappas hitresa. Ett projekt som är deras födelsedagspresent. Idag blir det att utveckla det ytterligare. En liten glimt av det kommer ni få se i morgon.