BostonPickle

Dagen för Susannas hemfärd. Systrarna lämnade huset vid tiotiden och begav sig till LAX. Jag passade då på att ströva upp och ner för Montana, en supermysig gata med allt från mat-, möbel- och klädesaffärer till caféer, restauranger och salonger. Planen var annars för dagen att bocka av så många av måstena, Hollywoodskylten, Rodeodrive, osv, som möjligt.

Först på listan stod Beverly Hills och Rodeo Drive. Det tog en aningens längre tid än väntat för att komma dit. Trafikköerna var den indirekta orsaken till förseningen. Vi ville inte sitta fast i köerna så vi bestämde oss för att ta av och köra lite mindre vägar inte till city. Vad är det man säger, det finns inga genvägar bara senvägar? Vi hann inte åka långt på småvägarna förens vi blev påkörda av en bortskämd tjej som backade ut från sin uppfart i alldeles för många kilometer i timmen. Så det blev att ta itu med allt vad en krock innebär. Fotografera, vänta in pappan och byta all nödvändig information.

In till Rodeo Drive kom vi tillslut i alla fall. Bock. Fick även bockat av hotellet där Richard Gere bodde i Pretty Woman.

Och butiken där Julia Roberts blev nekad att handla i..

Lunch åt vi på The Farm, en restaurang som Susan/Tennisdamen rekommenderade men som även många kändisar lunchar på.

Efter Beverly satte vi kurs mot Hollywood. Amanda introducerade mig för PinkBerry, vilket är ett trendigt ställe som serverar frusen yoghurtglass med god topping.

Historien om Hollywood skylten

Efter lite glass i magen var vi reda för fotografering av Hollywood skylten, det tyngsta måsten som man bara måste klara av när man besöker L.A. Det visade sig vara svårare än vad vi trodde. Den bästa utsikten och det bästa stället att få en bra bild på skylten ifrån är köpcentret där vi kvällen innan åt middag. Det var bara det att vi satt i bilen och ingen av oss kände riktigt för att parkera och gå ur den. Vi tänkte att det nog skulle gå att få en bra bild från bilen. Och det fick vi.....

Inte. Min sanna historia om Hollywood skylten är att jag och Amanda försökte i säkert över en timma att få en bra bild på den från bilen. Vi åkte i alla möjliga riktning och tog alla möjliga vägar men hela tiden var det någonting som skymde sikten. Efter ett tag släppte jag det stadiga greppet om min kamera, vevade upp rutan, tittade på Amanda och frågade om inte hon hade någon bra bild på skylten som jag kunde få. Så var det problemet ur världen. Huvudsaken är ju att man sett den med egna ögon. Eller hur?

Vi hade hört att den riktiga utgångsdagen för kändisar i Hollywood var på söndagar, så efter den utmattande bildjakten bestämde vi oss för att laga en mysig middag hemma denna lördagskväll och lägga allt krut på morgondagen. Goa Julia kom över. Det blev en andra omgång från PinkBerry och tv:n visade Yes Man med Jim Carrey. Om Amanda somnade efter att filmen rullat i 10 minuter somnande jag efter 10,5 minut. Jag tror vi var ganska trötta.