Ledsamt farväl
Idag sa vi farväl till Heidi. Inget roligt alls. Jag var vid Johanna vid tiotiden, där Heide bott de två sista nätterna. Vi behövde ge oss iväg emot Logan flygplatsen vid tolv. De två kvarvarande timmarna i varandras sällskap spenderade vi på Panera. Man kunde nästa höra ljudet av en klocka som tickar ner. En timma kvar. 30 minuter kvar. 20.10.9.8.7.6.5.4.3.2.1.
På flygplatsen parkerade vi för att hjälpe henne in med allt bagage, två tunga resväskor och fyra handbagage. Det var fysiskt och psykiskt ansträngande att vinka av henne vid passkontrollen. Hela min kropp reagerade fysiskt på avskedet. Jag kände mig svag och darrig.
Det känns så konstigt att hon inte längre finns här. Inte trodde jag när jag stod där på landvetter i januari förväntansfull inför året framför mig att jag skulle hitta så goa kompisar som jag gjort i tjejerna här. Samtidigt känner jag mig lugn då jag vet att vi definitivt kommer ses igen. Om inte förr så på hennes och Jockes bröllop som jag och Johanna passade på att bjuda in oss själva till i bilen på väg till flygplatsen.
Kommentarer
Trackback
