BostonPickle

God morgon. Klockan är lite innan sex på lördagsmorgon. Jag sitter och äter frukost med, vad som var en evighet sedan, tända ljus. Fyller på bränsle inför träningspasset.

Det är familjens sista helg i Vermont så försöker njuta av tystnaden, stillheten och ensamheten så mycket det bara går.

Jag sitter och tänker tillbaka på veckan som gått. Det har varit en riktig bra vecka med mycket tid tillsammans med barnen med många roliga aktiviteter, roliga träning, härlig promenader med Cooper och många mysiga middagar.

I torsdags tog jag och Mathilda bilen in till Cambridge, med stopp i Newton för att hämta upp Johanna, för middag på en restaurang vi spanat in. Vi var en härlig bladning av tjejer från Sverige, Göteborgsområdet, Lidköping och Örnsköldsvik. Det var torsdagskväll så det var proppat med folk. Det var kanonmysigt och maten var kanongod.

I går blev det också middag, men hemma hos mig. Mathilda kom över och jag introducerade henne till tigerräkor med senaps smak i kombination med äpple. Mycket gott. När vi ätit upp fick vi lite bråttom för att hinna till bion. Vi hade egentligen ingen aning vad filmen, I love you man!, som vi skulle se handlade om eller var för någon slags av film. Det visade sig att det var en grymt rolig komedi. Vad som var roligare var att biosalongen var nästan fullsatt. Det händer bra ofta här att man är ensam i salongen, men så var det alltså inte fallet igår.

För fredag träning kände jag för att ha lite roligt, så åkte därför till det andra gymmet i Natick för att ge Zumban en ny chans. Tacka gudarna för att jag gjorde det. Instruktören var grym, passet vilt och lokalen var fullpackad med danssugna kvinnor, och en manlig kines. Herregud, vilken rolig syn. En 60-årig manlig kines som gå på ett rump- och bröstskakarpass. Detta gym har en lite mer ungdomlig prägel och när jag inte hade blicken fäst på kinesmannen vandrade den ut ur aerobicsalen till basketplanen och godbitarna som spelade match där. Tappade koreografin ganska rejält när jag fick se att lagen skulle skiljas åt genom att ett lag spelar utan tröjor, Olyckligvis nog så var det gubbar-med-mycket-hår-på-bröstet-och-ölmage-laget  som utgjorde det tröjlösa laget. Attans.

Så nu till uppdateringen över Alex, som gymkvinnans son heter som jag fick numret till. För att göra en längre historia kortare så är planen nu att träffa honom i kväll. Vi, jag och Mathilda (både Heidi och Johanna är i Washington DC), är bjudna till någon fest och i morgon är det några matcher, om det var basket och amerikansk fotboll, som han gärna ville ta oss på. Har ingen aning om vad han är för någon filur, men det kan vara roligt att få lite amerikaner att umgås med.

Mamma och pappa är i alla högsta grad med mig dagligen, även om de inte är här fysiskt. De sitter på mina axlar och sänder mig meddelanden. Idag var det pappa som var här och frågade mig vad han sagt om att stänga av mobilen på natten. Det tänker inte jag på när jag är här så i natt när jag fick ett meddelande och min nyfikenhet inte kunde stoppa mig för att se vem det var från, fick jag skylla mig själv. Det var från Alex och ett sms blev till ett 30-tal. Killen hade alla världens frågor, så det vara bara att svara snällt och inte försöka tänka på att jag ska upp tidigt i åttan.