Providence
Dagsutflykten igår till Providence var helt underbar. Jag och Johanna hade kikat lite dagen innan på hur vädret skulle bli och det såg inte sådär jättelovande ut. Helt klart var det ett snöoväder på väg in. Det märktes inte av igår i vilket fall. Solen sken och himlen var klarblå. Jag hämtade upp Heidi vid halvtolv tiden och efter ca en timma var vi framme vid vår slutdestination.
Jag hade föreställt mig att Providens skulle vara en liten stad med många bensinmackar. Jag hade fått känslan av att det skulle vara backigt som i San Fransisco. Visst fanns det backar, men tveksam om det går att jämföra med San Fransisco alltså. Några bensinmackar fanns det givetvis men det var inte det som utmärkte stan precis. Providence var jättemysig. Husen var mycket högre än vad jag trodde det skulle vara. Känslan av staden var ungdomlig. Kanske inte så konstigt när det är en stor studentstad där bl.a. ett det mycket välkända universitetet Brown ligger.
Vi gick en härlig promenad genom Providence och stannade och fikade på ett Svenskt Café. Det var jättemysigt och väldigt Carl Larsson inspirerat. Jag tog deras specialsallad som var en sallad på spenat, mangol och ruccola, blåmögelost, pekannötter, mandarin och någon god vinägrett.
Efter promenaden åkte vi till mataffären för att handla till dagens middag, men även så att Totte, som Johannas pojkvän kallas, kunde storhandla till grabblyan. Vi fortsatte på det svenska temat och inhandlade därför lax, potatis, gräslök, gräddfil, citron, jordgubbar och glas. Det blev så vansinnigt gott. Laxen tillagades á la Johannas värdfamilj. Detta betyder att den färska laxen läggs i kallt vatten i en kastrull därefter väntar man på att vattnet precis kokar upp. Då stänger man av plattan, sätter på locket på kastrullen och väntar därefter i tio minuter. Sedan är laxen klar. Jag kan inte säga annat än att någon godare lax får man leta efter.
Efter matvarushoppingen hade vi tid för lite tv-spelslir. Det blev typ Gitarrhero. Jag tror det kallades något annat men det var samma sak. Min musikådra är inte större än kapillärerna i mina öron, så jag höll mig på easy till att börja med för att sedan avancera till medium på liten enklare låtar. Det var riktigt skojigt faktiskt.
Till middagen blev vi sju stycken. Jag, Heidi, Johanna, Totte och tre av hans svenska collegekompisar. Grymt trevligt var det verkligen och när det sedan var dags att åka hem ångrade jag och Heidi oss ganska rejält att vi inte tagit med övernattningskittet. Henrik, en av killarna, var en rackare på tv-spelet. Jädrans vad han rockade loss. Han slog på trummorna och vevade på gitarren som bara den. Det behövs nog inte sägas att han körde på expert, vilket var tre nivåer över mig.
Heidi var gullig och körde vägen tillbaka till Cambridge så att jag kunde blunda i fem minuter så att jag kunde hålla ögonen öppna under den återstående sträckan hem till mig.
