BostonPickle

Barnen har så mycket aktiviteter, och läxor på det, att vi inte får någon tid ihop att ha roligt på. Så därför hade vi schemalagt en playdate för mig och tjejerna idag. Jag hade tänkt överraska dem på rollerblades åkning, men Marie försade sig i morse så där rök den överraskningen. Äh, det gjorde inget då tjejerna var bra uppspelta, jag kanske ännu mer än om de inte visste vad som väntade dem, ändå.

Innan jag hämtade dem i skolan åkte jag till Julia Nuss, Laurens danskompis, som är på vägen till skolan för att träffa deras nya Aupair, Malin. Vi tog en lång promenad i området. Man blir knäpp här. Man försöker hänga fast vid allt som är svenskt och har med Sverige att göra. Det är roligt med ett svensk tillskott och Malin var supergo.

Rollerbladeshallen låg ca en halvtimmas bilfärd från skolan. Vi skulle äta någonting på vägen, men av någon mystisk anledning fanns det inte ett enda ställe att stanna och äta på under hela färden. Det finns bagelsaffärer överallt, men inte när man väl leta efter dem. Dunkin Donuts blev det till slut.

Oturligt nog var rullskridskobanan stängd på vardagar, men det blev bowling med litet klot i stället vilket var riktigt roligt. Efter kulkastningen åkte vi hem och gjorde hemmagjord pizza samtidigt som vi hade disco. Efter dansen blev det sagostund i mitt rum där jag läste Pippi Långstrump för dem. Det älskade det. Efter det kastade jag dem bokstavligen i bädd. Ett litet tips, när du bär och sedan kastar en 8-åring räkna med att en 10-åring också vill bli kastad. Och räkna dessutom med att hon är betydligt tyngre. Det känns i min rygg som om jag har skottat snö hela dagen. Skippade favoritpasset idag, för att jag verkligen inte kände för att gå och därför inte kunde motivera mig att göra det heller. Nu när jag ligger utmattad i sängen efter dagens alla aktiviteter är jag ganska glad att jag inte gick på passet i morse.  

Nu går jag och lägger mig med ett brett leende på läpparna. Har haft en underbar dag och det känns nu som om vi, jag och tjejerna, är tillbaka på rätt bana igen. Inte för att varit på fel, men för att jag, och även de, känt att det varit lite mycket tjatande från min sida. Oundvikligt måste jag tillägga. Det har dock sjunkit in lite hos dem nu och de förstår att om de gör som jag säger med en gång så behövs inget tjat. Låter bra tycker jag, även om jag vet att det aldrig kommer att inträffa.

Dagen i bilder