Nu har jag sovit på saken
Jag vaknade i morse av att regnet smattrade mot fönstret. Neej, tänkte jag. Vädret som var så underbart igår. Till en början regnade det bara, men det övergick snart till att stora snöflingor kom nerfallande från himlen i en rasande fart.
Jag vet inte längre om tisdagar är min favoritveckodag. Söndagar tar definitivt upp kampen om att vara det. Gårdagen var helt fantastisk. Jag vaknade som sagt tidigt. Gick ner och åt frukost i lugn och ro och njöt av stillheten och fågelkvittret som kom in från den öppna altandörren. Det tar mig ca 1o minuter att med bil ta mig till gymmet och de tio minuterna på söndagar kan mycket väl vara det bästa på hela veckan. En radiostation spelar på söndagsmornar bara akustiska låtar. Det är nästan som meditation att köra bil lyssnandes på de vackra avskalade melodierna.
Det hjälpte inte att sova på saken. Jag har ingen aning om vad för något vi var på igår. Det går inte att förklara eller utveckla mer än att det var en show av tre blå gubbar i overall som spelade trummor, dansade, målade åt och gjorde massa andra knasiga grejer. Gå in på deras hemsida http://www.blueman.com/ så kanske ni kan få lite mer klarhet i vad det är.
Vem man än pratade med innan om Blue Man Group så hade de bara gott att säga om showen. Ni kommer att älska det! Det är så häftigt! Wow, vilken upplevelse! Folk har fått åka till sjukhus efter showen för att de skrattat så mycket. Visst lyfte man på smilbanden i mellan åt, men någon risk för ett sjukhusbesök var det verkligen inte. Ibland kan förväntningar vara så höra att ingenting riktigt kan leva upp till det. Men jag tror inte att det var förväntningarna, även om e var skyhöga, som var orsaken till att ingen av oss riktigt var begeistrade över de blåa snubbarnas framträdande.
Min profetia inför igår gick i stöpet redan innan jag åkte hemifrån. Anna har lugninflammation så dessvärre kunde hon inte följa med. Inget av de andra sakerna jag trodde skulle inträffa gjorde så. Vi var heller inte supernöjda med vad vi sett.
Om vi skulle behövt uppsöka ett sjukhus i går så var det inte efter föreställningen utan på grund av restaurangbesöket efteråt. Vi tänkte att vi skulle testa på något nytt så vi bestämde oss för att äta någonstans i China Town. Vi fastnade till slut för en vietnamesisk restaurang . Allting vekade bra, inredningen var okej, maten såg go ut och det var många som satt där och åt. Jag kom att tänka på ett turisttips jag fått, om att många matgäster indikerar på att det är en bra restaurang. Jag vet inte med vems mått mätta denna restaurang var bra. Så ett sjukhusbesök skulle kunnat inträffa igår av matförgiftning eller av ren svält. Jag kunde bara äta två tuggor av maten, då den bara växte i munnen på mig.
Höjdpunkten på dagen var i går när vi satt på Newbury Street i glassande solsken på en uteservering. Jag och Heidi åkte in till Boston tidigare för att möta upp Johanna som kom direkt från Providece och vi hade sedan gott om tid på oss innan föreställningen skulle starta. Leendes kunde skönjas på allas löppar, skolglasögonen var på och vinterjackorna hängde på alla armar. Det var underbart!
Efter gårdagens vackra väder är det lite svårare idag att hålla sinnesstämningen uppe idag. Bröstet värker, andningen går trögare och tankar har en tendens att vandra till er där hemma. MEN, man väljer själv hur man vill bemöta dagen och alla dess händelser och jag vet att jag kommer välkomna allt med ett skinande leende.
