BostonPickle

Men två kockar är perfekt. Tack mamma för hjälpen med köttbulle middagen. Utan dig hade de inte blivit lika goda på långa vägar. Middagen var mer en lyckad. Boket var dukat´, ljusen tända, vinflaskan uppkorkad och vi satt alla ner runt bordet i nästan en timma. Det måste vara något sorts av rekord för familjen Campbell. De sista minuterna innan alla ungar flög i väg över hela köket var hysteriska. Des satt alla och pratade/gapade i munnen på varandra samtidigt som de satt och skakade och hoppade av spring i benen.

Vad som mest fascinerare dem är hur jag håller besticken och blandar maten på gaffel. De äter, om med bestick och inte bara med fingrarna, men gaffel. För dem blir det då en tugga med torr potatis, en med köttbulle och en med lingonsylt, istället för att blanda allt till en god helhet.

Det blev ingen efterrätt ikväll, men det var nog tur det, då de åt så mycket att de antagligen inte ens skulle få plats med något mer. Vad som det dock bjöds på var en liten lektion i Svenska. Så roligt har jag inte haft på länge. Tårar av skratt sprutade från alla runt bordet. De såg så vansinnigt roliga ut när de skulle försöka sig på att säga hejdå och hur mår du. Det var nog å:en som ställde till det. Men var inte oroliga där hemma. De lovade att de skulle öva på det så att de inte skrämmer slaget på er när ni kommer.