Tid, tid massor av tid
Nu tänkte jag att jag skulle ta mig tid att skriva lite. Tid har jag visserligen haft mycket av sedan familjen reste bort i onsdags men har valt at fokusera på andra saker. Bara någon som levt hos en värdfamilj under en längre tid kan förstå hur det verkligen är. Att aldrig riktigt känna sig riktigt hemma för att kunna vara bekväm. Bekväm att kunna gå klädd som man vill. Säga vad man vill. Inte alltid plocka undan efter sig.
Så tiden jag haft har jag använt till att just känna mig bekväm. Tagit varje dag som den kommer. Inte stressa upp mig för saker som jag borde göra med en gång utan väntat till lusten infunnit sig för att då ta itu med dem.
Jag har haft några av de mest underbara dagar. Matilda har bott över fyra nätter och Sofie två. Vädret har för en gång skull varit fint i helgen så vi har legat ute på baksidan och solat. Något som man verkligen inte känner sig bekväm att göra när hostfamiljen är här. Jag och Matilda tog cykeln till mataffären, vilken minst utsagt fick amerikanerna att vända på huvudet. Cyklar är inte sällsynthet. Vad som är sällsynt är två blondiner på vanliga cyklar, ej tävlingscyklar, utan iklädda trikådräkter. Det var en riktigt supermysig cykelväg till butiken. Taget direkt ur Bregott-reklamen.
Det har varit helt underbart att kunna planera dagen hur jag vill. Eller rättare sagt inte behöva planera alls utan bara ta dagen precis som den kommer.
Så över till det helt galna 4:e juli firandet. Det har nästan, men inte riktig, smält in att man firat Amerikas nationaldag bland 500 000 människor på esplanaden i Boston. Att stå bland så många personer alla sjungandes nationalsången är ett minne för livet. Det var helt galet. Varenda liten grästuva längs hela promenaden vad upptagen. Vi, jag, Sofie och Matilda, åkte in så att vi var inne vid tretiden. Redan då var det fullpackat med folk. Vi strosade runt och fascinerades av allt folk. Gick sedan bort till Newbury Street för att fylla magen med lite god mat på Stephanies. Köpte med oss en flaska vin och gick sedan tillbaka för att försöka få oss en plats för att se fyrverkeriet vid 10.30. Ett fyrverkeri inte av denna värld blev det minsann. 20 minuter av de mest fantastiska ljuskreationerna.
Det enda jag nu kan tänka på är att mamma och pappa snart är här. På torsdag förmiddag åker jag till New York för att möta upp dem. De kommer inte förens senare på kvällen men medans jag väntar på dem kan jag checka in och insupa den underbara stadspulsen. Ta en promenad i central park och vara tacksam för vilket underbart liv man har som erbjuder den möjligheten.
Å vilka fina bilder!! varför har svenskarna inte lärt sig av amerikanerna konsten att fira?! det verkar som ett 4th of July-firande är något man inte får missa! jag är så glad att du har så kul!
