BostonPickle

Det är så himla svårt att uppdatera. New York gick undan som bara den och nu har vi redan spenderat två hela dagar i Boston.  Det är så mycket som händer. Det går inte att beskriva. Jag tror aldrig att mamma och pappa kunde i sin vildaste fantasi kunnat föreställa hur både New York och Boston skulle vara. För att börja lite i fel ände men ändå där vi befinner oss nu i Boston så kom vi fram sent i måndags efter att ha hyrt bil på Manhattan och kört upp. Det är inte varje karl i vårt avlånga land som kan skryta med att ha kört bil mitt på Manhattan, men nu kan alltså pappa Lennart köra detta. Det var en minnesvärd upplevelse vill jag lova. Tre tungor fick hållas mitt i mun. Ut från de gula taxibilarnas mecka kom vi såsmåning om i alla fall. Sedan var det bara i stort sett en 3,5 timmars raksträcka upp till Boston. När vi kom fram till huset möttes vi av hela familjen Campbell. Det bjöds på vin, öl och tokiga berättelser från deras och vår resa till Kanada respektive huvudstaden.

Jag hade inte riktigt tänkt på hur första mötet med min familj och min värdfamilj skulle gå. Men såhär i efterhand är jag glad att jag inte överanalyserade det. Det gick hur bra som helst. Barnen var supergulliga. Marie och John likaså. Det är otroligt hur mycket jag har saknat de små liven ändå.

Den första dagen, tisdagen, i Boston, spenderade vi i Boston. Vi tog det lugnt på morgonen. Jag gjorde frukost till mamsen och papsen, english muffin med äggröra och bacon, som vi avnöt ute på baksidan i skinande solsken. Vi tog sedan bilen till tunnelbanestationen där vi tog den röda linjen in till Boston. Onda blåsor som för tillfället parasiterar på mammas fötter gjorde valet om att gå från Park street eller byta linje för att komma till Copley St enkelt. Vi strövade omkring lite innan det blev lunch/middag på Stephanies. (jag har ännu inte berättat om mammas och pappas present, men denna restaurang var i alla fall ett av måstet från presenten). Där satt vi ett bra tag och bara njöt av den goda maten, drycker och utsikten över allt roligt folk som gick förbi. Med mat i magen var det sedan dags att bocka av ännu ett Boston-måste, nämligen en Duck tour, en guidad tur runt hela Boston i ett militär amfibie fordon. Ska man se Boston så finns det inget bättre eller mer underhållande sett. Klockan rullade iväg och vi var inte hemma förens efter halv elva.

För att komma till dagen som varit en helt fantastiska sådan. Klarblå himmel. 28 grader. Sovmorgon. Panera Bread till frukost/Brunch. Heldag vid Boston water front.

Imorse sov vi lite längre. Jag och pappa tog en promenad runt området medans mamma duschade. Vi försöker klämma in så mycket det bara går på den korta tiden de är här. Jag lovar att om de skulle stanna en månad så skulle vi utan problem hålla varenda dag fylld med aktiviteter. Det blev därför frukost/brunch på Panera Bread för att de skulle få smaka på världens godaste bagels med cream cheese och även på en himmelsk god sallad. Det blev även en amerikansk kanelbulle till pappa. Hela frukosten var en succé och bullen gick ner i ett naffs.

Siktet ställdes efter frukosten in på Boston, Quincy market, Fenueil hall, North End och hamnen. Vilken dag säger jag bara. Vackert väder. Mycket folk. Glass från marknaden. Rosé på brygguteserveringen. Och avslutningsvis en underbar middag i North End. I området finns det 108 italienska restauranger. Den vi tillslut fastnade för var Fione. Fullpackat med folk. Glada afterworkare. Vi fick efter en stunds väntande i baren på takterrassen bord just där uppe. Mamma och pappa har nog lite svårt att förstå att de är i Usa. Hos deras dotter. I Boston. Bland underbara amerikaner. På en helt sagolik restaurang.

Ord för att beskriva vilken underbar dag vi haft i dag finns inte. Inget kan göra känslan av att ha mina föräldrar här i USA med mig rättvis.