Boom!
Idag vaknade jag bokstavligen med buller och brak. En högre åskknall har jag nog aldrig hört. Knallen följde blixten omedelbart. Jag blev rädd. Inte för åskovädret i sig utan för att jag trodde att någon var i rummet och tände belysningen.
Knallen gick lös 4.30, samma tid som jag gick upp dagen innan. Lyckligtvis kunde jag krampa mig kvar i sängen ytterligare någon timme.
Det kunde jag inte däremot inte den föregående morgonen då jag körde familjen till flygplatsen. Det var en upplevelse i sig. 13 stora väskor på 5 personer. Nu förstår jag att det ar för ändamål som detta som en amerikan verkligen måste ha en Suburban. Det ar inga tvivel på att det ar en enormt stor fordon men att den kunde svälja sa mycket som den gjorde förvånade mig mycket. Det var i vilket fall mysigt att åka med för att krama och vinka av dem. Höjdpunkten var dock utan tvekan hemfärden.. Ensam i bjässen. En harligare och maktare känsla ar svart att hitta.
Min bildrom har vuxit ganska rejält under tiden jag varit här. Från att tidigare innehållit en lite jaguar till att nu innefatta en bamse SUV. Cadillac slår dock Chrysler. En Cadillac Escalade ska det vara.
Nu ar det inget jobb på tre veckor. Det ar svart att beskriva hur otroligt skönt det känns. Jag ska verkligen ta vara på veckorna i av frihet. Jag ska gå ner och äta frukost i alltför korta shorts, låta tallriken stå kvar, disken lika så, låta tv stå på, låna deras jacuzzi, suburban, se på OnDemand, Eftersom man inte ser mycket på tv här känns det superlyxigt att kunna göra det nu. Hur mycket jag vill utan att få dåligt samvete. Den första dagen av ledighet var hur underbar som helst. Jag gjorde precis allt som jag skrev ovanstående. Jag och Matilda var på ett steppass på kvällen innan vi åkte hem och hade räkafton. Hur otroligt gott som helst. Kvart i nio kom vi på att vi var sugna på vår favorit dessert, frukt, grekisk yoghurt och cashews, så då gjorde vi en fuling och slängde oss iväg i Suburban. Gasen i botten och vi hann innan Wholefood stänger klockan nio.
