.:nedräkningen har börjat:.
Idag är det exakt två veckor till lille Sverige byts mot STORA Usa. Av någon anledning spelas en gammal reklamfilm på repeat i mott huvud.
- ....det är mycket som ska göras...locket ska läggas på brunnen...
Om jag inte minns helt fel så var det väl en Amerikaresa som även låg framför dem? Och då är det en hel del som måste fixas. På schemat just idag står det ett besök på Amerikanska ambassaden och ett hos motormännens riksförbund för införskaffande av visum och internationellt körkort.
Det är ett stort äventyr man står inför då man lämnar allt vad trygghet och socialtnätverk heter och då är det kanske inte så konstigt att ens känslor ständigt verkar befinna sig på ett nöjesfält. Bergochdalbanan verkar vara favoriten. Men ändå blir jag förvånad ibland för hur och vad jag känner. Som nu. Nu sitter jag här i min brors lägenhet i Stockholm för att snart ge mig iväg till Ambassaden. Och vad känner jag då? Jo, oro och nervositet. Varför? Det vet jag inte. Men av någon anledning känns det som om jag ska på mitt livs svåraste intervju. Att personerna som jobbar där är strikta militärer och att intervjuaren är en humorbefriad psykolog som finns till för att göra livet surt för andra. Foto är taget, kvitto är utskrivet, skattebevis är utdraget och passet är nedpackat. Det borde gå som på räls, eller?
Ha det gott/Frida
Jag vet precis hur det känns! Mitt besök på ambassaden var helt kaos. Men ordnade sig tillslut. Jag åker själv om en vecka idag. Nervöst!!
