BostonPickle

Nu har verkligheten hunnit ikapp mig och träffat mig med all sin kraft. Så sent som i tisdags kändes det som att avresan var evigheter bort. Men så i onsdags när jag fick datorn och det internationella körkortet hände någonting. Det slog mig. Jag ska verkligen åka iväg. Snart. Det var precis som om datorn och körkortet var det sista två pusselbitarna. Utan dem ingen resa. Med dem resa.

Så med hela avresepusslet lagt får jag nu lägga i en högre växel.  Det är mycket som ska hinnas med idag och den kommande helgen. Presenter ska inhandlas, väskan ska packas, håret klippas och det ska sägas adjö till många.