BostonPickle

3 mil. Det måste vara så långt jag gått om inte mer idag och ändå är dagen inte slut.

Det gick nästan galant så när som på ett frimärke...eller rättare sagt 11 st. Inte visste jag att man behövde ha frimärken till ett värde av "sixty swedish kona". Så det blev att traska bort till Sveriges Radio för att inhandla dem.
Vakterna som skötte inpasseringen var inte nådiga asså. När jag stod utanför "säkerhetshuset" för andra gången var det några framför mig i kön. Då kunde jag inte längre hålla tankarna i schakt utan de flög iväg till männen i uniform innanför pansarglasen. Varför är det något visst med män i uniform?

Ibland, ganska ofta dessutom, så är jag övertygad om att man är med i en realityshow. Det som gjorde mig övertygad denna dag var då när jag stod i kön och en polis kom ut ur byggnaden. Het tänkte jag. Bekant tänkte jag sedan. Det kan ju inte vara verkligt att den enda polis man hittills stött på i Stockholm är den före detta Robinsondeltaganden Martin Melin?
(PARANTES) Den svenska polisen måste vara sponsrad av SAAB. Har aldrig sett civilpoliser i annat an just det bilmärket. Och mycket riktigt så steg Martin in i en SAAB.

Jag hade som mål för dagen att även klara av att införskaffa det internationella körkortet, men det gick åt skogen. Vi var på god väg ett tag. Man förstår hur mycket större Stockholm är än Göteborg när det tar 45 minuter att i rask takt ta sig från början till slut. Om någon undrar så är Seavägen låååång. Det kan jag intyga. Vi gick i alla fall den långa sträckan för att komma till en adress som Motormännens riksförbund inte alls låg. Så vi struntade helt enkelt i det och jag skickar in papprena när jag kommer hem i stället

Nu står världens bästa thairestaurang på schemat, koh pan yang.  Det finns inget godare.

/Frida