BostonPickle

Den här veckan har helt galen. Galet mycket jobb men samtidigt en så grymt galet bra vecka. Jag har ingen aning om vad det-är-alltid-mycket-i-slutet-av-månaden-pga-någonting-med-avslut-tjosan innebär förutom att Marie går tidigt hemifrån, kommer hem sent och har migrän. Har alltså inte sett mycket av henne under den gångna veckan men desto mer utav barnen, John och hunden. Barnen är helt fantastiska. Veckan har varit full av underbara moments som jag aldrig kommer att glömma. Hunden är min nye bäste vän. Jag vet inte om det är rasen, deras uppfostran av Cooper eller bara han som varelse som gjort honom så lydig, gosig och underbar. Vilken hund på denna jord går fot hela tiden under en timmas promenad.

Det är mycket som jag fått gjort denna vecka, många borden som jag tagit itu med. Börjat kolla upp kurser att läsa, vart på banken och fått mer koll på konton, kort osv, samlat scrapbookingmaterial, skrivit ut 200 bilder OCH städat mitt rum. ÄNTLIGEN. Det bästa och det jag är mest nöj med är att jag känner att jag har kommit in i alla rutiner nu. Känner att jag kan vara mer strategisk i vad jag gör så att Marie får det som hon vill (tror hon ja!). Istället för att hon kommer till mig kan jag gå till henne och fråga om vad som ska göras under dagen osv.

När familjen ska åka till Vermont på fredagskvällarna gäller det att hålla tungan rätt i mun. Alla pratar i mun på varandra, springer över varandra, gapar, skrattar, gråter, leker, äter. HJÄLP! Igår var det nog den värsta avresan hittills. På grund av Maries hektiska vecka och trafiken var hon inte hemma förens runt åtta. John hade räknat med att åka vid fem, vilket jag också gjorde då. Men så blev det inte. Istället blev det en tre timmars lång kamp med att hindra barnen från att dra fram varenda pryl i hela huset. En miljard projekt hann de påbörja. En liten distraktion och de lämnade krigsfältet som det var och gick vidare till nästa. Till att börja med fick jag dem att städa upp det gamla projektet innan det gick vidare, men insåg ganska snabbt att det var lättare för mig att städa upp röran och undvika att bli skallig vid 21års ålder av allt hårslit efter allt tjat.

I morse ringde klockan på 05.30. Uppstigning. Frukost innan PowerSize med Theresa. Jag vet, jag är en PowerSize nörd nu, men jag njuter verkligen av att känna att man blir starkare av alla styrkeövningar. De senaste gångerna har jag dock varit lite tankspridd, vilket gjort att jag tappat fokus och istället fokuserat på min omgivning. Jag har gjort en mycket intressant iakttagelse. Jag har en magnetisk förmåga att attrahera männen i klassen. De tre senaste gångerna har jag bytt plats för att testa min teori och mycket riktigt så höll den. Vart jag än står så är det i den delen av rummet alla manliga deltagare håller hus. Önskar verkligen att jag kunde spela in alla roliga händelser och visa alla originalen som går på passen. Män som trillar och fastnar i rörelser trots att instruktören för länge sedan gått vidare. Kvinnor med nersläppt och framdragen frisyr, vilket med andra ord betyder plastikoperation. En av dem har dessutom en fågelhals, vilket betyder att varje gång hon gör en rörelse går huvudet fram och tillbaka precis som på en fågel

Nä, nu måste jag verkligen slänga mig in i duschen innan jag ska åka och hämta upp Heidi i Cambridge för att sedan åka vidare till Johanna som är hos sin pojkvän i Providence. Det ska bli så mysigt med en liten dagsutflykt och att få träffa hennes käraste.

Grattis Annika på din stora dag! Jag tänker på dig och önskar dig en underbar fördelsdag.