BostonPickle

Jag önskar jag kunde skriva att jag ska försöka fatta mig kort, men eftersom jag kommit till insikt att jag inte är bra på det så tänker inte ens försöka.

---

Nervositet, uppspelthet och förväntan hindrade mig från att somna i tid på torsdagskvällen. Det kände precis som om det låg en lång resa framför mig. Så var det ju inte, då slutdestinationen, New York, endast var en fyra timmars bussresa ifrån oss, Boston. 

Dag ett

Fredagen började tidigt. Tror jag ställde klockan på 05.15 för att hinna med allting, packa, duscha, göra lunch osv, innan jag skulle åka till Johanna vid kvart över sju tiden. Bilresan till henne gick utmärkt och jag var t.o.m. några minuter tidig, så jag fick sitta och vänta på henne tills hon kom hem från att ha skjutsat ett av hennes värdbarn till skolan.  Från Johanna tog vi sedan en expressbuss in till Boston och South Station där direktbussar till NY avgår från. Vi var i god tid även dit så vi var långt fram i kön. Det var vad vi trodde i alla fall, så vi ägnade minuterna där till att diskuterande om vilka sittplatser som var bäst och vart vi ville sitta. När det sedan var dags för påstigning hände det som vi hade förfasat. Det fanns tre köer till samma buss, A, B och C, och busspersonalen släppte på resenärerna i tur och ordning. Giss vilken de orutinerade bussresenärerna, Frida och Johanna, hade valt när de nästan var först på plats. Mycket riktigt så hade vi valt C. Lyckligtvis nog var det ingen som delade vår uppfattning om vilka de bästa platserna var, så vi fick platserna längst fram ändå.

Bussresan gick superlätt och smidigt och vips var vi avsläppta mitt inne på Manhattan. Orutinerade resenärer som vi alltså var brydde vi oss inte om att kolla på någon karta eller adress över vart hotellet låg utan vi började gå mot vad vi trodde var rätt riktning. Vad fel vi hade. Det är inte så att det är något vidare svårt precis att hitta i NYC när det är så bra uppbyggt med gatorna, men då underlättar det verkligen att veta vilken adress man ska till. Taxichauffören hade mer koll och vid halv tre tiden kunde jag möta upp Susanna, som bor lite utanför NYC, på hotellet. 

Vi har varit busiga en hel del under helgen. Det största hysset vi hade för oss berörde hotellet, incheckningen och antalet personer på rummet. Vi bokade hotellet genom en grym sajt som gjorde att vi fick ett jättefint hotell i det området vi ville bo i till ett dessutom mycket bra pris. En liten detalj är dock att genom sajten kunde man enbart boka per rum och inte för antalet personer man skulle komma. När vi, efter vi bokat och betalat, läste det finstilta stod det att de garanterade sovplats för två vuxna. Frida plus Johanna plus Susanna är inte tre för alla som kan räkna. Vi ringde till hotellet för att höra vad det skulle kosta för en tredje person. Och jag kan ju säg att det inte var ett lika bra pris som vi redan betalat. Hur löste vi detta nu då? Som du kanske la märket till ovan så skrev jag bara att jag mötte Susanna på hotellet. Vi checkade alltså bara in två personer och hoppades på att vi skulle få ett rum med två sängar i stället för en större. Och det gick vägen, då vi fick ett lagom stort rum med två queensängar. Det gick ingen nöd på oss vad gäller utrymmet. Busigt.

Efter vi checkat in och gjort oss lite hemma på rummet gjorde vi oss i ordning för att en sväng på stan. Vi gick Fifth Avenue ner med sikte på Grounde Zero och Century 21, vilket är en mycket känd outletbutik.

Övergripande för helgen är att min tidsuppfattning var tillfälligt ur funktion. Har ingen aning om hur länge vi gick eller hur långt, men det var inte jättevarmt så efter ett tag bestämde vi oss för att ta en taxi dit.
Taxi i New York, vilken klassiker. Lätt som en plätt tänkte vi och började försöka få tag på en guling. Det var inte det lättaste. Vi yrade och sprang runt vid en korsning. Viftade på både armar och ben ett bra tag innan vi till slut, efter ett alltför bra tag, fick tag på en. Tackar gudarna för att vi inte valde att gå hela vägen, då vi märkte genom taxametern som tickade på som bara den att det var enormt mycket längre än vad vi trodde.

På Century 21 spenderade vi x antal timmar. Min tidsuppfattning mellan affären och tills vi slutligen fick vår middag vid kvart över tolv på kvällen är inge vidare. Från affären gick vi i vilket fall först till en service butik där vi bevittnade lite äkta förortskillarbråk.

Vi tog taxi tillbaka till hotellet och jag är verkligen glad att jag idag är vid livet och kan sitta och skriva detta. Taxichaufförerna är inte de mest harmoniska människorna precis och inte heller har de den bästa synen då de inte klarar att hålla fartvisaren inom lämplig gräns. På hotellrummet väntade det kylda födelsedagsbubblet som höll oss sällskap då vi gjorde oss i ordning för en runda på stan. Planen för fredagskvällen var att ta det hyfsat lugnt, men kan i ärlighetens namn säga att det inte riktigt gick som planerat. Champangen gjorde sitt på den tomma magen och när vi sedan kom till den grymma restaurangen/ utestället var man/jag inte riktigt i mitt fulla sinnes bruk för att tacka nej till drinkpåfyllning. Tao, som stället/ restaurangen hette som vi gick till låg i samma område som hotellet. Jag kan inte förstå varför det inte finns några ställen i Sverige som ens kommer i närheten av detta. Visst var det dyrt, men då fick man verkligen vad man betalade för. Drinkarna var starkare än starkast, sushin var godare än godast, servicen var bättre än bäst och inredningen var trendigare än trendigast.

Vi var ganska trötta dagen därpå, men lyckades släpa oss upp vid halvtio tiden för att göra oss i ordning och äta frukost på ett ställe på gatan. Och vilken frukost det blev. Bagel med massor av cream cheese, yoghurt med frukt och granola och kaffe. Låter inte vidare speciellt men stället, personalen och maten som helintryck var oöverträffbart..

Frukosten gav energi för hela dagen och inte förens klockan var runt sex kom vi på oss själva med att vi inte ätit på hela dagen. Vad hade vi gjort hela dagen? Vi gick och gick och gick också gick vi lite till för att gå ytterligare lite. Förtrollade. stumma, mållösa, häpnadsfulla, beskådande strosade vi ner längst hela Broadway. Vi trodde att vi efter alla timmars gående hade kommit ganska långt och var hyfsat nära ett av dagens delmål, Brooklyn bridge. Men än en gång, vad fel vi hade. Tog en taxi dit, vilket var den längsta resan i en guling på hela helgen. Skrattar när jag tänker på att där går man på bron som vi pilgrim som helst, förutom den mycket lilla skillnaden att vi går i Sex and the city stjärnornas fortspår och de i betydelsefulla religiösa personers.

 
Klockan var alltså runt sex när vi kom på oss själva med att inte ha ätit på hela dagen. Vi var alltså ganska hungriga när vi sedan efter bron tog en taxi till Soho och virrade runt i detta underbara område på jakt efter en restaurang. Restaurangen vi slutade upp på (man kanske inte kan skriva så på svenska, men det låter så bra på engelska så jag
kör på det ändå) visade sig vara en riktig höjdare den med.

Hade syftet med helgen varit enbart shopping så hade vu garanterat valt att bo mer downtown. Eftersom det inte var syftet, utan målet var att mer att få en övergripande känsla och kännedom över staden, tar vi med oss den lärdomen och har den i tanke till nästa gång.

Från restaurangen to vi, surprise, en taxi tillbaka till hotellet. Nu gällde det att lägga i en högre växel för att hinna göra oss i ordning inför det kommande främmandet.

Dag tre

Forts.från Colledge guys m.....

När vi sedan tagit avsed av den sista av killarna var tanken att vi skulle försöka dra oss uppåt mot Central park, men det gråa vädret och bristen på tid gjorde att vi istället utforskade området runt hotellet och Grand central. Det var inte långt kvar tills vi var tvungna att ta farväl av Susanna. Med det gjort drog jag och Johanna oss bortåt till vår busshållplats som "bara" låg några avenyer bort.

För att sammanfatta helgen så har den varit full av oförglömliga incidenter och jag kommer bära med mig minnen från den för resten av livet. Jag har gjort, sett och upplevt saker jag aldrig trodde mig skulle få göra. Jag har gått kärat ner mig (Ha där fick jag er allt) i staden, men samtidigt insett att ett distansförhållande är det bästa för oss, då jag antagligen skulle tappa intresset annars. Jag har spenderat en helg med två underbara tjejer och nya vänner för livet. Har fått ett positivt förstaintryck av bussförbindelsen mellan Boston och New York. Och jag har redan börjat kolla på när jag kan åka dit igen.

---

Men hallå? Planen då? Hur gick det med den Frida?

Om jag ska vara riktigt ärlig, så var det inte mycket till en plan utan snarare en önskan. En önskan om att träffa en viss person som råkar för tillfället vara bosatt i New York. Jag har hört att önskningar slår in och efter du läst det kommande inlägget "college guys meet nannies" kommer du förstå att det var precis det som inträffade.