Läxor
Idag har jag lärt mig tre viktiga saker
Ett: räkna alltid med att den tid familjen säger gäller, även om det ibland kan komma att innebära att du får vänta i timmar.
Två: gör aldrig upp planer med barn som innefattar tider, prata med föräldrarna direkt.
Tre: vad det gäller playdaytes, så är det upp till mig att bestämma när, var, hur, transport och längd på lekstunden.
Den första lärdomen drog jag i morse med tidsmissuppfattningen och de två senaste nu i eftermiddags.
Marie har varit på jobbet hela dagen så det har endast varit jag, Lauren och Ryan hemma. Eftersom det är vinter vacation denna vecka är det inte många av deras kamrater hemma, så för dem att få en playdate för dagen var lite klurigt. Ryan hade mest otur och det slutade med att han satt i samma fåtölj hela dagen, med avbrott för några turer till skafferiet. Chocolate covered något och en PB&J-smörgås. Lauren däremot hade turen på sin sida och fick både en playdate för dagen och två kompisar till sleepovern.
Vad jag inte visste var att Marie hade lämnat ett meddelande till Lindseys, tjejen som satt och mumsade på bagels med Lauren, mamma i morse med en förfrågan om hon ville sova över. Därför lät jag Lauren ringa Julia Nuss, danskompisen, och de bestämde att hon skulle komma över vid femtiden. Jag repeterar. De bestämde. Senare ringde Julias mamma och frågade om inte Lauren ville följa med och bowla innan de sedan kommer tillbaka till vårt hus. Visst tänkte jag och körde bort Lauren så att hon var hos dem vid tre. Jag tänkte givetvis att de skulle vara hemma vid fem, som jag trodde vi bestämt. Inte. Tiden gick. Och den blev både fem, sex och sju. Det roliga var att jag under tiden ringt Lindseys mamma och frågan om hon inte ville komma över. Det ville hon gärna och halv sju var hon här. Det var inte Lauren. Komiskt. Marie kom hem runt sjutiden hon med och efter mycket om och men fick vi tag på the Nusses och det slutade med att Marie, Lindsey och Ryan åkte blev bjuda på middag hos dem. Bjudna var även två familjer med Ryans kompisar som inte kunde komma över för de skulle på middag.
Det blev alltså lite tokigt, men jag och Marie pratade om det och vi har verkligen rätt ut allting. Hon kände sig väldigt skyldig för att hon inte gett mig tillräckligt mycket information. Det var skönt att hon tog på sig lite av ansvaret. Jag var verkligen orolig innan att jag skulle gå och lägga mig med en jobbig känsla av att det kanske aldrig skulle bli bra igen. Men nu känner jag bara än en gång vilken underbar familj jag hamnat i och hur tacksam jag är för det.
