BostonPickle

Varje födelsedag (plus varje julafton), så länge jag kan minnas, har jag önskat mig en hund. Om mamma och pappa nu skulle ta sitt förnuft till fånga och verkligen ge mig en, så har jag alltid trott att de skulle gömma den hos farmor och farfar. Jag kommer ihåg två julaftnar, då jag benhårt trodde att min dröm om att få en hund hade slagit in. Ena var då jag fick min säng och då jag hört mamma och pappa tissla och tassla innan och prata om att de hade den, som jag trodde var hunden, just hos farmor och farfar. Den andra var då mormor sa att hon hade varit och kollat på en Golden retriever till mig. Något jag förstår nu idag i efterhand att hon bara sa för att reta upp mamma.

Mamma har alltid sagt till mig att då du är vuxen och flyttar hemifrån kan du skaffa hund. Och nu sitter jag här på andra sidan jorden. Jag är vuxen. Har "flyttat" hemifrån. Och jag har "skaffat" hund. Något min mamma också alltid sagt till mig är att om du verkligen vill något så blir det så, om du verkligen vill ha något till 100 procent så får du det. Därför är jag nu säker på att min födelsedag kommer bli en helt underbar dag. Med små medel ska jag ge dagen det där lilla extra.

Tack alla där hemma och alla här för gratulationerna. Jag tänker på er och ni finns alltid med mig.

Han heter Bruno!