-En bagel för hunden, tack!
Morgonen började på ett exemplariskt. Ryan och tjejerna skötte sig utomordentligt och Marie gav mig kredit för att jag varje morgon ser till så att de får så bra frukost. Flickorna hade verkligen vaknat på rätt sida. De gick upp utan motstånd, duschade snabbt och lätt och kom ner i god tid till frukost. Jag fick några extra minuter, utöver de fyra som jag vanligtvis har, att få i mig lite frukost.
Hunden är inte mitt ansvar egentligen, men under de tre veckor jag nu varit här så är det jag som sett till så han fått mat och rastat honom när det behövts. Jag blev därför inte förvånad när Marie i morse bad mig om en tjänst som involverade Cooper. 08.30 hade Mr. Cooper Campbell tid hos frisören, så det blev min uppgift att se till så han kom dit i tid. Marie hade varnat mig att jag kanske skulle behöva ta i med hårdhandskarna för att få in Cooper i byggnaden. Den varningen behövdes inte. Det var den finaste husdjursaffär jag någonsin skådat. Koppel i alla dess former, färger och länder, roliga burar och klätterleksaker, kläder för hundar och för att inte tala om allt godis som fanns. Det fanns lösgodis för jyckarna och disken vid kassan var delikatessavdelningen med prydda bagels för hundar och katter. Rena paradiset för husse och matte, så inte var det några problem att få in Cooper där inte.
Träningspasset jag siktat in mig på och avlämningen av Cooper synkade inte riktigt, vilket jag visste redan innan så jag hade laddat träningsväskan med en bok. Tänkte att jag i stillan ro kunde sitta i bilen på parkeringen utanför gymmet och läsa i några minuter. Det gick si sådär. Som bekant är bilarna mycket större här, men nödvändigtvis är inte parkeringsplatserna det, vilket kan orsaka problem. Det gjorde det på parkeringsplatsen den här dagen. Mannen som ägde bilen intill mig kom efter några minuter. Fly förbannad för att bilarna stod så tätt drämde han upp sin dörr och gång på gång slog han sin bilddörr mot min bil. Helt ovetande om att jag satt i bilen. Jag kände hur adrenalinet riktigt pumpade runt i min kropp. Kill him with kindness. Kill him with kindness. Upprepade jag för mig själv. Han blev ganska pass och ack så generad när han fick syn på mig i bilen och han åkte snabbare än kvickt därifrån. Dock inte så fort att som den lille kriminalaren som jag är inte hann med och ta hans registreringsnummer.
När träningen var slut insåg jag att jag hade tagit fel på tiden och att jag därför hade rejält bråttom för att hinna duscha och fixa till mig innan jag skulle åka till Johanna för att äta lunch. 10.50 var träningen slut. 11.24 var jag ute ur mitt hus. Där emellan åkte jag hem från gymmet vilket tar i alla fall en kvart, tvättade håret, klädde på mig, tog en frukt och pratade med Susanna. Ganska imponerande om jag får säga det själv.
Lunchen hos Johanna var supermysig. Det blev ett improviserat ihopplock=smörgåsbord (som amerikanerna så konstigt skulle kalla det). Nu håller jag tummarna för att NYC planerna som nu blivit framflyttade till nästa helg går i verket och att dessutom Johanna följer med.
John, som är värdpappan, har ju varit bortrest denna veckan och han kom hem vid femtiden. I vanliga fall så skulle familjen har åkt till Vermont vid den tiden, men på grund av hans sena ankomst åkte de lite senare och barnen kunde därför ha varsina playdates.
På kvällen åkte jag hem till Linnea för lite fredagsmiddagsmys. Det blev jättegod köttfärsås och spagetti med sallad à la Frida, med avokado och feta ost, och fruktsallad på det. Mums filii babba.
Nu är klockan strax efter 01, vilket betyder att det är den 14:e februari. Så grattis där hemma på alla hjärtans dag. Får se om det blir någon kärlek här under morgondagen. Man kan ju alltid hoppas.
Ha en härlig Alla hjärtans dag på dig.
