Ska jag våga mig på en fuling?
Ja? Nej? Ja?
Jag har ingen aning om när familjen kommer hem idag. Om de ska till skolan och om de iså fall blir körda direkt. Ska de vara hemma? Vad vet jag. Det enda jag vet att jag är klarvaken och inte kan sitta här och uggla. Jag åker till gymmet och skickar iväg ett sms som säger att de är bara att ringa så kommer jag hem. En känsla i magen säger att detta kan leda till en konflikt, MEN det får det vara värt. Konfllikter har vi inte haft många av. En rättare sagt som hade att göra med svininfluensan när den först kom. OCH när jag tänker tillbaka på det så var det inte ensa en konflikt.
Detta får mig att tänka på två saker. En sak som Ika sa till mig efter hennes år i Usa och hur jag kommer reagera och agera när jag kommer hem. Hon sa att känslan av att inte ens ha höjt rösten och bråkat under ett helt år är jätteunderlig. Jag undrar då just hur jag kommer vara när jag kommer hem. Kommer jag söka första bästa konflikt för att avreagera mig och få ut allting. NEJ, jag tror ni kan vara lugna. Ni kommer få hem en, om möjligt, ännu mer lugn och sansad Frida. En Frida som kommer "choose my battles", som Marie hade sagt, bättre.
Helt tokigt. Det var tydligen Lucia igår. Och så amerikaniserad är jag att jag inte ens tänker på det. Om det inte varit för Sanna det vill säga som så snällt påmide mig. Adventerna har också gått mig förbi, men trots detta är julkänslan på topp. Sedan förra måndagens snökaos lligger det fortfarande snö på backen. Om väderleksrapporten har rätt så blir det snö på julafton, wohooo=). Barnens julkappar är inslagna och klara sedan igår. Så himla skönt. Nu återstår bara John och Marie. Det är fortfarande tomt på idéer. HJÄLP!
Nu är ni säkert nyfikna på hur julen kommer se ut för min del här i Staterna. Jag trodde till en början att det var Vermont som gälde, men nu verkar det alltså som att vi firar här hemma på York RD, med familjen plus två morbröder. Den 26:e packar vi sedan bilen med alla klappar och far upp till Vermont, där vi stannar på obestämdtid. Det blri nog att packa Nyårs stassen. Ser jättemycket frame emot att vira dessa två mysiga högtider tillsammans med den mest underbara familj i hela landet.
För att fortsätta lite på framtidsplanerna och Florida så samtidigt som jag fått klarhet i vissa detaljer kring det så har andra saker uppstått som tar mig lite tillbaka till ruta ett igen. Marie är nu sjukskriven och räknar med att vara det ett bra tag. Som det är nu så kan hon inte jobba. Detta beryder att de inte kommer få någon ny Aupair utan Marie kommer gå axla jobbet som detta istället. Stackrs henne säger jag bara. Jag vet en som kommer sakna mig rejält när jag är borta i alla fall. Jag är spänd på hur hon kommer reagera när hon förstår hur mycket jag verkligen gör här. Hur som helst innebär det att jag inte behöver stanna mitt år ut här för att överlappa och hjälpa den nya Aupairen till rätta. Detta kan betyda att jag kan dra ner till Florida tidigare. Två av mina kompisar åker ner i mitt sluten av januari så jag kanske hakar på dem vid samma tidpunkt eller om jag möter upp dem.
Jag vet inte, detta är mycket rörigt. Det nya som uppstått är att Maries sjuke bror väntar på att få en ny njure. Nu verkar det som om hans bror kan vara en kandidat för att ge honom detta. Detta skulle innebära att han skulle stanna här hos the Campbelles, vilket passar hur bra som helst då han kommer ha eget rum och tillgång till bil. Det var ju honom jag skulle få bo hos. Det kan jag fortfarande och om det ordnar sig så bra så kan jag rent av få tjäna en slant för att passa hans hus.
Vi har sagt att vi ska avakta och se till efter nyår när allting har lagt sig. Så nu är det 100 procent julmys som står på schemat.
sitter och fikar lussebulle som sig bör så hör i juletid,läser om ditt liv over there och myser.
alltid lika rolgit att höra vad du ahr för dig.tror du kommer få en alldeles underbar och speciell jul/nyårsvecka!och florida...jaaa...vad ska man säga....enjoy enjoy=)