BostonPickle

Fredagen började bra och slutade ännu bättre. Det enda i jobbväg jag behövde göra var att ta Lauren till dansen klockan nio. Sedan var jag off. Innan dess snörde jag ju dukig som jag var på mig joggingskona och gav mig ut och sprang en runda. När jag släppt av Lauren så befann jag mig inte långt från Longfellowgymmet i Natick och jag visste att det halv tio på fredagar är ett grymt roligt och smockfullt danspass. Passet satte prägeln för dagen.

Efter det hade jag några underbara timmar att njuta och koppla av på. Luncha. Duscha. Läääänge! Och göra i ordning mig för inför kvällens planer. Planen var att först åka till Totte på EF för lite afterwork med hans och hans jobbarkompisar, därefter vid åtta tiden möta Todd utanför hans lägenhet och sedan träffa Matilda i stan någonstans.

Vid halvfem tiden började jag så sakteligen dra mig inåt stan. Parkerade bilen vi tunnelbanestationen och tog sedan tåget in till Boston. Stationen närmast EF-kontoret ligger precis vid vattnet. Jag fick en helt sagolikt underbar promenad längst Charles River bort till kontoret. I bottenvåningen låg företagets restaurang och pub. Superfint. Och där satt en hel massa av hans kompanjoner med ölkannorna uppradade. De hade tydligen uppnått något mål vilket innebar att det var fri tillgång. Det känns som att en sådan känsla som var där bland alla dessa människor är svår att få i Sverige. Socialt. Öppet. Trevligt. Glatt. Välkomnande. Laid back. Allt på samma gång. Det visade sig att killen bredvid Totte bodde bara några meter ifrån där jag bor. Han var hur trevlig som helst. Och dessutom grymt söt. Men att träffa honom på kvällen var lite svårt att passa in mellan Todd och Matilda. Definitivt en annan gång.

Jag hade planerat att ta tunnelbanan till Todd i North End, men det blev lite senare än vad jag tänkt mig så tig en taxi för att vara på den säkra sida. Ville ju verkligen inte komma försent. Det var dessutom första gången jag åkte taxi i Boston. Kände mig grymt vuxen måste jag säga.

Så hos Todd var jag i tid. Vi möttes på halva vägen mellan hans lägenhet och parkeringsplatsen. Han är ju som jag tidigare nämnt i den branschen. Vad det nu innebär har jag ingen aning om. Men han ordnar gärna gratis parkering i stan vilket är hur bra som helst. Vi tog bilen bort till Backbay och Grill 23 som han redan skvallrat om att han skulle ta mig till. För det första visste jag inte att Backbay är typ den finare delen av Boston och för det andra visste jag inte att Grill 23 var en över 30-år gammal anrik finrestaurang. Jag förstod det dock lite på John när jag sa att jag skulle dit och sedan på Alex, som kille bredvid Totte på EF hette, att det var ett fint ställe.

En mycket bättre dejt kan man nog inte ha. Utanför restaurangen tog personalen hand om bilen. Väl inne drog det ut stolen. Servicen var oklanderlig. Maten utsökt. Sällskapet supertrevligt. Saken är den att det verkligen flyter på så himla bra mellan oss. Vi delar samma tankar och värderingar i mycket. De drygt tio åren som skiljer oss åldermässigt åt känns inte av det minsta. (nu känner ni väl allt av men:et som är på väg) Notan var inte billig. Jag råkade få syn lite på den och 200 stoppade nog inte. Efter middagen åkte vi tillbaka tills hans kvarter. Det pågick en festival i North End så vi strövade runt där. Romantiskt. Romantiskt. Skulle det kunnat vara.(MEN). Vi spelade på massa roliga spel, lyssnade på musik och höll varandra i hand.(MEN). Han ville så gärna vinna ett gossedjur till mig och det tog inte lång tid innan han lyckades. En jätte chiwawa med rosa halsband blev det. Jag har alltid sagt att om jag får en hund någon gång så ska jag döpa honom till Dollar. Eftersom det var en tjejhund så var det namnet inte så passande utan det fick bli Penny. Vi sa hejdå och jag började dra mig bortåt för att möta upp Matilda som var på väg med tunnelbanan. Men vad nu då? Ska hon inte berätta vad alla men:en är? Jodå, Matilda får vänta ett tag. Så vad är det då för fel, varför alla dessa men:en? Jag tror det största felet är att det inte är något fel. Todd ser bra ut. Han har ett bra jobb. Många vänner. Han är sportig. Omtänksam. Berest. Allting flyter på så bra i mellan oss men spänningen finns bara inte där. Jag tror dock att vi kommer att gå på några dejter till innan vi kommer underfull med att vi inte ska träffas mer eller i alla fall då bara som vänner.

Så nu över till Matilda. Jag mötte upp henne med Penny. Självklart fick hon inte följa med utan fick ta ett tårfyllt farväl. Utanför stället hon var förra lördagen med Sofie stötte vi på samma killar som hon träffat då. De hade sin bil i närheten så vi tänkte att chansen var större om vi dumpade henne i deras bil trots att chansen för att vi någonsin ska få se henne i gen var minimal.

Det var i vilket fall inga problem alls att komma in på klubben. Matilda hade mitt körkort och jag mitt pass. Det tog inte lång tid förens vi fått syn på ställets hetaste killar. Det var inga svårigheter att få syn på dem då de för ovanlighetens skulle var långa grabbar. De närmade sig. Sedan var vi oskiljaktiga otaliga timma framöver. Det var inte det mest ljusiga ställe men vad gjorde det. Vi hade hur roligt som helst. Dansade tills vi blev stängning då de kastade ut alla.

Problemet med att gå ut i Boston är att det inte går att ta sig hem. Tunnelbanan slutar att gå vid tolvtiden och även om den skulle ha gått och tagit oss till tunnelbanestationen så var vi inte i ett körvänligt skick precis. Tur är väl då att amerikaner är ett sådant otroligt underbart folk och erbjuder sovplats. Så farligt var det verkligen inte. Killarna var hur underbara som helst. Riktiga gentlemän. Två av dem hade dessutom flickvän. Vi åkte hem till två killars lägenhet som låg någonstans=). De bodde i ett helt galet fint gated community. Morgonen dagen efter körde Frank, som singelkillen hette, oss till Alewife. Det var ingen dålig bil han hade och Cadillacen och Hummern bredvid var inte så dåliga de heller. När han släppt av oss så gick det verkligen upp för oss vilken underbar kille han är. Han ser bra ut. Är hur trevlig, omtänksam och go som helst. Han är vältränad. Smart. Framgångsrik. Social. Spontan. Listan kan göras lång.

Jag var lite rolig minstutsagt så vet inte riktigt vad jag sa eller vad som sades. Matilda berättade i alla fall att han bjudit med mig till hans familj i Marblehead (vilket förövrigt är ett ställe som står på min lista att besöka). Han hörde av sig i går och vill träffas men jag var då ute och spelade golf med Totte. Han var ledig på torsdag så han ville gärna hitta på någonting på onsdag. Får se hur det blir med det. Jag träffar honom gärna igen i vilket fall.

Lördagen gick i ett rejält långsammare tempo och med ett antal färre aktiviteter. Jag och Matilda hade en oförglömligt mysig dag. Vi åt frukost i bilen på stationen innan vi åkte hem till mig. Familjen hade kört Katie och Ryan till lägerbusse för att sedan åkte till ett nöjesfällt, så hade tagit på mig uppgiften att släppa ut Cooper. Vi tog en sväng till gymmet och poolen men insåg ganska snart att det inte var någon bra idé att ligga och jäsa där. Istället åkte vi hem och blundande i några timmar innan vi tog svängen om ostkakan innan det blev bio. Vi avslutade mysdagen med ytterligare en fika i bilen. Jag kommer sakna Matilda så sjukt mycket. Det är inte långt kvar nu tills hon åker, 20 dagar.

På söndagen var vaknda jag grymt laddad för step och Bodypump. Det var länge sedan jag var på ett sådant bra steppass. För det första var den gravida uínstruktören mycket bra, men för det andra hade jag en tävlingsmänniska bredvid mig. Självklart var han man. Om man är lite insatt i step så vet man att det finns flera olika nivåer på brädan. Ibland räcker det dock gott och väl att han utan några klossar alls, på lägsta nivån, andra gånger vill man ha lite mer motsånd och har brädan med två klossar på båda sidorna. Killen hade tre! Jag två, är för kort för tre. Men ni skulle sett oss. Vi pushade varandra till max. Svetten sprutade. Jag ska leta upp honom och utmana honom igen.
På eftermiddagen hans det dessutom med en runda golf med Totte, middag och filmkväll hos mig med Matilda.