Mäktigt stolt
Ibland blir jag så himla stolt över mig själv. Som idag när jag ställt klockan på tidigt, för att inte nämna hur tidigt, för att kunna gå ut och springa. Egentligen så orkar jag inte, men känslan som man har i kroppen efteråt gör det hela förtjänt. Idag tog det dock lite extra kraft att putta igång mig och att inte ge upp efter 20 meter då batteriet på min nypåfyllda Ipod la av. Det enda som fick mig ut på spåret igen var tanken på att Amanda säkerligen nu i denna sekund springer livet ur sig på tolkskolan. Springer hon en mil varje dag så kan ju jag mentalt göra henne sällskap med några futtiga miles i veckan. 
har varit på resande fot senaste två evckorna oh har därför totalmissat att läsa din goa blogg,och herregud vad man missat då.oh oj så avundsjuk jag blir.svider i hjärtat när jag ännu en gång inser att jag inte är i NY längre!dock så sjukt glad för dig och dina nära&käras skull,härligt att ni har det så underbart!
saknar min favoritglass-blandning på coldstone,strawberry blonde..vad annars...!
take care.stor kram!
