BostonPickle

 Nu lägger jag en galet bra helg bakom mig och blickar fram emot nästa. Det är kanske inte bra att ha för roligt på helgerna. Veckan och vardagarna känns då som en lång transportsträcka mot helgen och ledigheten. Nä, så farligt är det verkligen inte och de kommande två veckorna är det dessutom bara Lauren hemma. Katie och Ryan åkte i lördags iväg på camp. Jag vet inte riktigt vad för roligheter vi kan hitta på. Till poolen åker vid nog några vändor och jag är dessutom sugen på att spana in Museum of science. Du var väl där med dina kids Johanna och sa det var riktigt underhållande både för stora och små?

Jag måste säga att det känns lite konstig efter i fredags när jag fick reda på att Marie får gå från sitt jobb. Det konstiga var inte beskedet utan reaktionerna från andra på beskedet. Tanken slog mig aldrig att, om hon tar några månader ledigt, de kanske inte behöver en aupair längre. Det var först när jag pratade med mamma och jag förstod på henne att ni där hemma undrar vad som kommer att hända. Min magkänsla säger mig att det verkligen inte vill göra sig av med mig. Det skulle förvåna mig mycket. Och om det nu blir så olyckligt att jag behöver lämna dem så tror jag inte att jag är reda att komma hem. I så fall försöker jag nog hitta en ny familj och i alla fall ge dem någon månad för att se om det fungerar. Om inte, så finns kanske bara alternativet att åka tillbaka till Sverige. Ett annat alternativ är att hennes ledighet kanske innebär att de behöver mig mindre och att jag på då sätt kanske kan hitta några bra kurser att läsa här. Jag vet inte jag. Det enda jag vet är att jag nog får prata med henne ordentligt om det så fort som möjligt. Helst idag, annars imorgon.  

Annars så känns det som att det är en svensk aupair invasion på g här. Roligt roligt. Så troligtvis blir det att träffa lite nya tjejer i veckan. Starbucks imorgon får det bli.

Ibland kommer jag inte ihåg vad jag skrivit och inte men det är nog dags för en liten uppdatering om Adam, a.k.a. gymkillen. Förra veckan var det träningscamp på Longfellow för Ryans del vilket innebar att jag, och Lauren, i stort sett hämtade upp honom där varje dag. Jag har inte riktigt sett eller träffat Adam på ett tag då mina träningstider på senaste tiden varit mellan 5-6 (ja, på morgonen), vilket inte riktigt är en ung killes arbetstider. En viss vän, Matilda, som träffade honom ute på krogen och nog sa en hel del till honom, två hostkids som vet att jag tycker han är söt och inte är blyga för att få honom att förstå det, ett "I-Know-You-Like-Me" leende och en liten pratstund så är det total påkoppling. Haha, roligt att det kommer fram att han vet en hel del om mig. Får se hur det går. Jag och Matilda smälter som glass i solsken när han pratar. Man måste se honom med egna ögon för att förstå vilken riktig läckerbit han är. Ika, om du någonsin haft tanken om att du vid något tillfälle slagit världsrekord i tomatrödast ansiktsfärg, så kan jag nu meddela att Frida hädanefter har rekordet. Jag är förvånad att jag ens fick fram några ord när han pratade med mig. Som tur var hade jag den underbara Lauren med mig som fattade galoppen direkt och när jag inte hade något mer att säga var hon snabb med att dra iväg mig och meddela att vi hade mycket bråttom. Haha, hon blev helt plötsligt akut kissenödig.

Men mor, du kan vara lugn om ryktet stämmer att han är en fattig "före detta" droghandlare så att det precis inget att hänga i granen. Men rykten är rykten och jag kommer inte döma honom förens jag vet om det ligger någon sanning i dem. Till dess är han ett roligt spänningsmoment i vardagen

Så nu när jag har fått lite strunt ut ur systemet kan jag börja sammanfatta lite av vad helgen hade att erbjuda...