Den hade inte tre fötter men den var tre fötter lång
Idag har jag haft lite ledig tid under dagen. Jag tänkte att jag skulle passa på att få lite färg på steken så åkte och la mig vid poolen ett tag. Jag hittade min plats i ett av hörnen. Till en början var det lugnt och stilla med bara två nära grannar. En annan babysitter och en en. Efter ett tag började några småkillar springa frenetiskt omkring oss båda och busken. De kretsade dock mest kring granen och efter ett tag kom även en av vaktmästarna dit och ytterligare nyfikna simmare. Först trodde jag att det kanske var en lite söt fågel som hade fastnat som de försökte få ut. Jag hade ipoden på högsta volym så hörde inte hur samtalet om letandet gick. Vad som fick mig att snabbt dra ut hörlurarna och fly min väg var Katies skräckslagna ögonuttryck. Det tog inte många sekunder förens jag kopplade att det var en orm. Katie är själv inte rädd för ormar, men hon vet mycket väl att de inte tillhör mina favoriter därav hennes blick. Så så länge fick jag njuta av solen. Det var ju knappast så att jag kände för att gå tillbaka och lägga mig efter att den 3 feet långa ormen var "borta". Borta? Hur vet de det?
De har aldrig tidigare sett en orm på klubben och nu har jag sett två på en vecka. Nu får det vara nog.
