Vardaglig
Så var det vardag igen. Det är i alla fall vad jag skulle vilja inleda. Jag gillar det uttrycket. För mig innerbär det att man har lägger galet roliga upplevelser bakom sig, tar tag i vardagen och ordningen igen och börjar planeringen för de kommande roliga upptågen. Jag önskar att jag kunde använda mig av det uttrycket nu, men det har ju liksom varit vardag hela den förra veckan inklusive helgen.
Söndagen var dock mycket mysig. Rymde som sagt tidigt hemifrån. Kom hem och hjälpte till med städningen. Mycket konstigt måste jag säga att ingen av de andra mammorna stannade för att hjälpa till att röja undan. Det är tur för familjen Campbell att de har ett sådan energiknippe till Aupair som klarar av städning. Nä, så farlig var det faktiskt inte. Uppdraget för dagen var att ta Ryan till hans Lacross match. Det var riktigt mysigt. För det första är det svårt för mig och han och få tid tillsammans. Det fick vi nu. Till att börja med var han inte riktigt på prathumör, men tack vara en Lotus så kom vi in på ett av hans favorit samtalsämnen, bilar. Tack pappa, eller vem jag nu ska tacka, för att jag inte är helt nollad på det ämnet. Jag måste säga att jag hängde med väldigt bra där bland alla märken och modeller där asså. För det andra var det väldigt roligt att se honom spela. Att se någon spela lacross över huvudtaget var roligt då jag aldrig sett det innan. Hans lag vann väl med tio mål eller något sådant. Ren utklassning var det i alla fall. Jag har alltid varit bra med att fylla mitt liv med lite vardgslyx och jag kan ju inte säga att jag blivit sämre på det här. I går var det stunden i solskenet med kaffe, bagel och bok tittandes på Lacrossen som gjorde dagen.
På vägen hem stannade vi för lite segerglass. Så fort solen kikar fram ringlar sig köerna, den vanliga kön och drive-in kön, långa till detta supermysiga glasställe längst en väg jag kör dagligen.
När vi sedan kom hem kunde jag gå ganska direkt. Marie var med tjejerna på Laurens SpellingBee-tävling, stavningtävling = så himla amerikanskt. Matilda kom och hämtade upp mig, Vi forsatte att sätta guldkant på vardagen (eftersom det var vardag för mig trots att det var söndag). Vi åkte en vända till mallet. Strosade runt där en stund innan det stängde. Åkte sedan för att äta sushi. Himmelskt! Fortsatte därefter till ett favoritställe, Panerabread. De ha de godaste bagelsen, de godaste salladerna, ja det godaste av allting. Där satt vi en timme eller så framför brasan slukade av våra böcker. Hur mysigt som helst.
Om jag kollar tillbaka på helgen så var den inte så farlig trots allt. Den kan inte bli farlig då jag då jag verkliga älskar familjen och tycker om att spendera tid fem dem. Samtidigt så har jag ändå jobbat 10 timmar mer förra veckan än vad man får göra. Jag har inget emot att göra det, om jag som Marie vid ett tillfälle sa får extra betalt för det. Så det är nu det jobbiga börjar med att ta upp det med henne. Hur gör man det på bästa smidigaste sett liksom? Åh, jag tycker verkligen det är så sjukt jobbigt. Ska försöka och vänta ut det lite. Se om hon nämner något om det. Annars så är det bara för mig att ta upp det helt enkelt även om det vrider sig i magen av att bara tänka på det.