Let the game begin

Nu sitter jag här och väntar på att Marie ska höra av sig om vart jag ska möta upp dem. Väntar på att gå på mitt skift. Istället för att sitta här och skriva borde jag egentligen städa mitt rum. Men jag har skjutit det på framtiden ett bra tag nu så visst kan jag skjuta på det lite till.

Jag vet inte riktigt hur dagen kommer se ut. Antagligen kommer jag hämta upp dem, kanske vi Panera Bread, sitta där en stund för att sedan leka taxichaufför påvägen hem. Vems kompis ska hämtas upp var? Vem ska lämnas av hon en kompis?
Är inne i en riktigt bra period med familjen nu. Efter vårat prat om att försöka vara tydligare med planeringen så fungerar det hur bar som helst. Just nu älskar jag verkligen att vara en del av familjen Campbell. För det är precis så jag känner det, som en familjemedlem.

Så för att ge en liten uppdatering av gymkillen så kan jag ju säga att det är på "rullning". Idag kom en kvinna fram till oss, mig och Matilda, när vi var påväg hem. Hon frågade om vi var från Sverige och då vi sa att vi var det berättade hon att hon hade varit en utbytesstudent där när hon var ung. Hennes värdsysters dotter kommer över i slutet av juni och kvinnan ville gärna att hon skulle ha några svenskar att umgås med. Självklart ställer vi upp på det sa vi. Vi bytter i allafall e-mailadresser och telefonnummer i RECEPTIONEN. Hmm, undrar vem som stod där då? Haha, skrev mitt telefonnummer stort nog så att även en blind skulle kunna läsa det. Några blickar, leenden och enstaka ord byttes med hetingen. Men det är bara början.

Mitt paket har fortfarande inte kommit. Mamma skickade ett melj med information för att spåra det. Det stod att det, efter gått igenom tullen, exporterats den 21:e april, alltså igår. Vad nu exporterats betyder. Hoppas att det innebär att det har skickats ut till min adress här och inte att det skickats tillbaka till Sverige igen. Det hände med ett av Matildas paket. Håller tummarna för att det dyker upp på uppfarten här snart. Nu till helgen och till den kommande L.A-trippen behöver jag verkligen sommarkläderna som ligger i paketet.

Nä usch, när jag kollar ner på mina stackars torra händer och studerar mina naglar slår det mig. Det är nog första gången nagellacket har försvunnit av sig själv utan att jag tagit bort det eller målat nytt. Jag märker att det får blir skärpning på den fronten hedanefter. Det roliga var att mamma påpekade det häromdagen när vi skypeade. Det går inte att dölja för mamma att man har ovårdade naglar även när man befinner sig på tusentals mils avstånd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0