BostonPickle

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen. Amerikaner är för roliga. På onsdagar mellan 08.45 och 09.30 hoppar jag vanligtvis runt tillsammans med de andra stammisarna på Krissy's stepexpress-pass. På grund av förkylningen, som jag förövrigt överlevt utan att en droppe nässpray, har jag missat de senaste två. Det går inte att missa att jag inte vart där, så mammor/stammisar har stoppat mig i mataffären, i skolan och på fotbollsträningar och frågat mig vart jag tagit vägen. Att alla, speciellt Krissy, undrar. När jag var tillbaka idag fick jag ett varm välkommande. Senast jag var där var Krissys son där.

- Mamma, den där Frida var vacker.

- Mamma, var Frida där idag?

Det roliga är att sonen bara är tolv år, elva när han såg mig. Krissy är för rolig och alla i lokalen skrattade gott.

Efter träningspasset skynda jag och Matilda, som för övrigt är medlem på gymmet nu vilket är så himla rolgit, oss för att duscha och slänga på oss kläder för en lunch på Panera Bread. Jag vet. Jag är tjötig, men det är så vansinnigt bra där. Och alla ska ju äta så varför inte göra det tillsammans och varför inte äta bland det godaste som finns. Idag blev det en Ceasarsallad, fruktsallad och självfallet den klassiska bageln. Ingen måltid på Panera är komplett utan den.

Kras!. Boom! Pang! Igår hände något. Bilen gick sönder. Den dog. Eller rättare sagt så dog inte bilen utan instrumentbrädan och blinkersen slutade att fungera. Sa dock ingenting i gårkväll för att då visste jag att jag inte skulle kunna åka och träna på morgonen. Busigt. Sa ingenting när jag kom hem från träningen heller för då visste jag att jag inte skulle kunna åka och luncha. Busigt. Sa dock till John när jag kom hem. Det är roligt det där när man ska försöka förklara någonting som man inser man inte har ett tillräckligt stort vokabulär för. Från ovan kom i alla fall ordet dashborad (=instrumentbräda) vilket var en bra början.

Nu är bilen inne på reparation i alla fall. Samtidigt som jag tycker att det är jättebökigt och jobbigt att inte ha någon bil, så hoppas jag lite på att jag kommer att få låna den store monsterbilen. Vill verkligen köra den.  

Känner mig riktigt stolt. Idag fick jag både Marie och John till att sitta ner och gå igenom vårens schema över alla aktiviteter. Jag vet inte om jag blev så himla mycket klokare på det men jag fick i alla fall en liten överblick över hur det kommer se ut. Vad vi ska försöka göra är att sammanlänka våra e-mailkalendrar. Det blir nog bra. De lever ju med sina blackberries och de ska nu försöka hitta en ny telefon till mig så att även jag kan kolla mailen vart jag än är.

Skrev även ner frågor och funderingar om övertid, helger, schema osv. och gick igenom dem med Marie. Fick en hel del klarhet i många saker. Och inser nu mer än någonsin att det är viktigt för mig att öppna munnen. Kommunikation med stort K.  

Just nu sitter jag och väntar på att American Idol ska börja. Adam Lambert = vinnare av American Idol 2009 säger jag bara.

I morgon blir det frukost på mitt rum. Fattiga riddare. Mmmmm! Neeeej, vad gör de nu? Nu verkar det som om Katie och Luren har ockuperat lekrummet utanför min dörr. Det verkar som om de kommer att sova där inatt.