Tacksamhet
Varför ska man behöva förlora någon/något för att man riktigt ska kunna uppskatta tiden man haft tillsammans. Det ska väl inte kunna vara så svårt att leva mer i nuet, att vara mer tacksam i varje ögonblick. Det jag har i tanken när jag skriver detta är inte något tragiskt som förlusten av en vän eller familjemedlem utan min dator.
Det är först när datorn är borta som man förstår hur otroligt mycket man faktiskt använder den i vardagen. Visst är det otroligt jobbigt att den är sönder. Hela vardagen på något sätt blir lite klurigare. Jag kan inte kolla mejlen, boka träningspass eller skriva inlägg i lika stor utsträckning som jag hade velat. MEN i stället för att vara ledsen och otacksam för att den gick sönder, väljer jag istället att vara tacksam för den tiden vi hade tillsammans och allt vi uträttade. Jag är dessutom otroligt tacksam att jag snart kommer att få en ny dator att ha med mig på min resa. Först när jag får den kommer jag kunna lägga upp bilder från några äventyr som ägt runt på hemmaplan men framförallt alla äventyr som ligger framför mig.
Tack Ika och Sanna (Sanna och Ika, så nu skrev jag ett namn först=)) för lånet av er dator. Jag har sagt det förr och säger det igen; Ni är mina favorittvillingar=). Älskar er så otroligt mycket.
